Hur hamnade vi här? undrade vi båda, -efter 2 timmars guidning av två äkta entusiaster, som ägnade sin mesta tid till att renovera gamla traktorer från när och fjärran och visa upp dom för folk, som vi, som bara slank in!

Ja, bara traktorer var inte riktigt sant, för här fanns mopeder, skomakeri, radioapparater, autentiskt gammalt kök, syrum med vävstol, diverse verktyg för ull-och linberedning, manglar, tvättkar, symaskiner, snickarverkstad med handdrivan såg och svarv, skomakeri mm.

Ett "höloft" var fullt med motorsågar, båtmotorer och alla tänkbara lantbruksmaskiner från förr.

VITTSJÖ. Som barn åkte han med moder Berit från Umeå till Vittsjö för att hälsa på sina morföräldrar. Här om dagen kom han tillbaka till Vittsjö tillsammans med sin hustru och en kamrat. Han, det är Tomas Bodén som gjorde ”husesyn” i sina morföräldrars villa vid Ramnsjövägen. Nuvarande ägarna Anne och Christer Nyström blev nog något förvånade när en för dem okänd person ville göra ”husesyn”.

Återbesök efter 25 år. F v Birgitta Kristiansson, Henrik Hamilton, fru Wendylloyd, Tomas Bodén samt Margit Persson vid Birgittas fruktträd.

Efter presentation öppnades både dörr och villan för särskådande. På den tiden bodde Arnold och Gulli Olsson i villan. Det var därför som Tomas och hans moder åkte till Vittsjö för att hälsa på mormor och morfar. Tomas var på platsen flera gånger och nu passade han på att hälsa på sina ”gamla” bekanta. Det blev besök hos Birgitta Kristiansson där Tomas hade Ingrid Kristiansson som lekkamrat. Det blev även återseende hos Margit och Ebbe Persson. Tomas hade många minnen från dessa familjer. Hur det var då och hur det hade förändrats på 50 år. Tomas föddes i Köpenhamn i dagarna för 58 år sen.

Iller (Mustela putorius) är ett litet mårddjur. Illern på bilderna är tam och användes till att jaga Kanin och andra djur som lever i gryt hålor och stengärde.

Illern är mycket mindre revirhävdande än andra mårddjur. Det är vanligt att individer av samma kön lever i samma område. Liksom andra mårddjur är illern polygam. Dräktigheten inträffar direkt efter parningen. De fem till tio ungarna föds vanligen under tidig sommar och blir självständiga när de är två till tre månader gamla. Illern äter små gnagare, fåglar, groddjur och kräldjur. Det förekommer att den förlamar sitt byte genom att sticka in tänderna i dess hjärna, för att kunna förvara det i sin håla så att det kan ätas senare.

Efter kontakt med Thomas Gyllander på Vittsjö bibliotek har vi nu glädjen att starta en ny artikelserie. Vi har tillsammans benämnt serien till ”Boktips”. Thomas har varit i kontakt med sin kollega på Bjärnums bibliotek och vi hoppas därför att få ”Boktips” även därifrån. Först ut är Thomas Gyllander, som mycket passande valt Ola Magnell. Läs artikel så förstår du varför. /red anm.

ORD OCH INGA VISOR av Ola Magnell

Man hör ibland människor säga att ”det känns nästan som om man har hört den förut”, när de får höra någon ny låt/sång/melodi – men så uttryckte jag mig definitivt inte i mitten på 1970-talet, när jag för första gången fick höra den rätt säreget ljudande ”Påtalåten” spelas i radio.

Vad var nu detta – och kufen som sjöng, Ola Magnell: vem var han?

Svaren på dessa frågor ägde jag icke – men eftersom jag gillade vad jag hörde – och eftersom jag därefter kom att lyssna på låten vid ett otal tillfällen – utan att tröttna - lommade jag så småningom iväg till skivbutiken och köpte, inte singeln, som jag egentligen var på jakt efter, utan LP:n, som heter ”Påtalåtar”, (1974).

VITTSJÖ. Mitt i semestertiden har Vittsjö och parkeringsplatsen vid sjön försetts med en ny informations- och välkomstavla.

Det är Vittsjö Försköningsfond som låtit sätta upp tavlan med rubriken ”Rastplats Bäckabro, Vittsjö” och fyra häftiga bilder ur Anders Stens klassiska reklamkortserie ”Vittsjöluft”.

Den nya välkomsttavlan vid Bäckabro.

Försköningsfonden har funnits sen 1970-talet och är en fristående stiftelse med kopplingar till Vittsjö Turistförening. Försköningsfonden har till exempel tidigare satt upp de fyra välkomstskyltarna vid Vittsjös tillfartsvägar samt den stora informationstavlan vid Bäckabro. Fonden har också varit högst involverad i byns olika utsmyckningar och nu senast i Margit Kristianssons ”Hoppet” på en sten ute i sjön.