VERUM. Den mest sorgliga gestalten bland präster över Verums socken var hovpredikanten Carl Ludvig Hornstedt (1773–1823) som innehade kyrkoherdesysslan åren från 1812 till 1823. Under denna tid blev han anmäld för 20 tjänstefel. Rättegångarna mot honom, som resulterade i avsättning efter två års ”suspension”, upptog över 130 sidor i protokollet.

Bild saknas av Carl Ludvig, men här finns en bild av hans bror Claes Fredrik Hornstedt (1758–1809. Denne var en av de många svenska läkare som genom tjänstgöring i krig kom till Finland. Innan han blev läkare intresserade sig Hornstedt för naturalhistoria och besökte på olika forskningsresor bl.a. Finland, Ostindiska öarna, Azorerna och Mellaneuropa. (Se även bild från Java nedan.)
Det har berättats att det vid ett tiondegille i socknen 1814 som pågick hela dagen dracks 526 supar (30 liter) brännvin och 56 kannor (136 liter) öl. I Lunds stifts herdaminnen står att Hornstedt var ”en stor älskare af spirituosa”. När han blev inkallad till prosten för att förklara sig: var han så drucken att ännu när han återvände, hans fru måste sätta sig i chaisesätet och köra, då kungl hofpredikanten satt på chaisebotten och höll sig uppe i sätets pinnar.
Stjärtmes är en tätting och den enda europeiska representanten för familjen stjärtmesar. Den är mycket liten med en stjärt som utgör mer än halva kroppslängden.

Nominatformen av stjärtmesen förekommer i södra och mellersta Sverige norrut till en linje södra Värmland–Dalarna–Hälsingland samt längs Norrlandskusten till Norrbotten och lokalt i Norrlands inland nedanför fjällen.
Stjärtmesen är en oskygg men rastlös fågel som rör sig raskt i smågrupper genom skogen. Den klänger vigt i tunna grenarmar ofta upp och ned. Fågeln häckar i löv- och blandskog med rik undervegetation med hassel och sälg och inslag av döda träd. Den är en insektsätare året runt som lever främst av leddjur och föredrar ägg och larver av malar och fjärilar. På hösten kan den även äta växtmaterial.
Grönsiska är en liten fågel i familjen finkar.

Grönsiskan är en liten fink som mäter 12–13 cm, har ett vingspann på 20–23 cm och en vikt på ungefär 12 gram. Den har en kort, konformad och spetsig liten näbb. Stjärten är kort och kluven. Den adulta (vuxna) hanen är grön på ryggen och bröstet med gulgrön vingovansida med kraftiga svarta partier. Buken och undergrumpen är grågrön med svart vattring. Den har en svart strupfläck och hjässa.
Dock uppvisar grönsiskan, på ovansidan vingen, i alla dräkter två ljust gulgröna vingband omgärdat av svarta partier, ljusgrön övergump, och den mörka stjärtbasens ytterkanter har också var sitt ljust gulgrönt parti.
BJÄRNUM. Konstnären Ingmar Rimheden, bosatt på orten, håller i en målarkurs i akrylmålning för en liten grupp pensionärer i Bjärnum. Gemensamt för deltagarna är att de är medlemmar i SPF och har ambitionen att lära sig mer om olika tekniker inom det konstnärliga området. En del har målat tidigare i olja och/eller akvarell, medan andra är nybörjare.

Ingmar Rimheden i vit målarrock omgiven av sina elever.
Det finns mycket att lära sig och Ingmar lotsar oss lugnt och pedagogiskt genom alla begrepp. Vi får veta vad komplementfärger är och att dessa framhäver varandra. Rött och turkos är komplementfärger till exempel, liksom violett och ljusgrönt.
Sen finns det en speciell vit lasyrfärg som är transparent och kan användas för att måla dimma över ett landskap.

Här råder full koncentration.
Vi får också lära oss hur man målar olika träd som gran, tall och björk, samt hur man målar vågor i vattnet och moln på himlen. Perspektiv är en annan viktig kunskap för att få fram ett djup i tavlan. En-punkts perspektiv lämpar sig för en väg och två-punkts perspektiv för ett hus som har flera sidor. Det finns många olika slags penslar, breda, smala och solfjäderformade, som kan användas för att få fram diverse effekter. Med hjälp av redskap som spackel och spatel kan man måla olika mönster och en vanlig tandborste är ett bra redskap om man vill ha dekorativa färgstänk på målningen. Möjligheterna är många, det ärbara att använda sin fantasi!
BJÄRNUM. Emma Blomberg och Anna Johansson, båda verksamhetsutvecklare på studieförbundet ABF, vill starta ett Kulturhus i Bjärnum. Detta för att kunna bidra till en levande landsbygd där de som bor i de mindre orterna också ska ha tillgång till olika skapande aktiviteter.

Emma Blomberg och Anna Johansson brinner för folkbildning och en levande landsbygd.
I Kulturhuset ska det finnas möjligheter att arbeta i olika hantverksmässiga och konstnärliga former. Några exempel är ateljéer för att arbeta med textil, målarateljé, keramisk verkstad med drejskivor och fotoateljé med verkstäder för bildhantering och bildvisning.
Fler typer av aktiviteter som ska kunna erbjudas är dans och teater, kurser i odling och fröförädling, skogsvård och byggnadsvård, samt matlagning. Det ska även finnas skrivarkurser och teoretiska kurser och föreläsningar inom det kulturella fältet. Idéerna är många och ambitionen är hög! Kulturhuset ska bli en mångfacetterad mötesplats.
Mötet med olika slags människor är en stor drivkraft och något Emma och Anna gör dagligen inom ABF. Folkbildning är honnörsordet och denna satsning ska vända sig till alla, oavsett ålder, kön eller etnisk tillhörighet. Tanken är att det ska både bedrivas studiecirklar med etablerade kulturarbetare av olika slag som anställs av ABF och ”kompiscirklar” där en grupp som vill göra något tillsammans kan göra det på ideell basis.
Båda har lång erfarenhet som kulturarbetare. Emma har en bakgrund som fotograf och är utbildad bildjournalist. Tidigare har hon arbetat i tio år på folkhögskola som lärare i fotografi och nu är hon verksamhetsansvarig inom ABF för Kristianstad och Bromölla kommun. Anna är också verksamhetsansvarig inom ABF, men för Osby och Östra Göinge kommun. Hon har sina rötter inom det textila och är utbildad i sömnad, mönsterkonstruktion, färgning och vävning.
Sida 166 av 1544