Född naken med händerna i byxfickorna
Att födas fattig med invandrarbakgrund på trettiotalet var inget som gjorde mitt liv svårt. I varje fall minns jag inget som plågade mina ungdomsår på grund av detta faktum.
Kanske var vi i vår familj inte fattiga i ordets yttersta betydelse, för alla hade det ungefär som vi. Gränserna kan även inom fattigdomen töjas och flyttas på, beroende på vem som stakar ut dem.
Som förstfödd kan jag inte heller komma ihåg att det gjorde mig speciellt gynnad. Mor gick med barn tre år på raken, men en dödfödd bror gjorde att det blev två år mellan min bror Åke och mej.
Jag döptes i Rölanda kyrka i Dalsland, bara några kilometer från norska gränsen. Avståndet gjorde ju oss mer eller mindre inblandade i kriget, när tyskarna invaderade Norge. Mors trygga famn fanns ju alltid och att vi skulle bli inblandade i krig låg utanför våra tankegångar.