Detta är åttonde artikeln om äldre i Vittsjö boende år1976

Erik Winberg var född i Gundrastorp år 1899 och avled i Vittsjö 1980. Erik Winberg började sitt verksamma liv som helt hantverksmässig snickare i sin faders verkstad. Den enda maskinella utrustningen var en svarv som drevs med vattenkraft från en bäck på ägorna.

På den tiden då Erik var ung pojke fanns det 32 bönder i Gundrastorp och barnskaran var stor. Befolkningen i Gundrastorp uppgick som mest till 230 personer. Det fanns då fler pojkar i Gundrastorp än i hela Vittsjö samhälle.

Gunnar Olsson från gränstrakterna mellan Vittsjö och Verum är kanske inte så bekant men används namnet Hyvlare Gunnar då kände de flesta till vem det var. Hans företag var enmans men det behövdes ett par ungdomar som medhjälpare.

Det handlar om stickehyvling eller på modernare språk, spånhyvling till spåntak. Gunnar berättade år 1976 att han beräknade då ha hyvlat omkring 50 miljoner takspån men innan dess var hans fader spånhyvlare och han tillverkade omkring 75 miljoner takspån under en 50 årig verksamhet.

Vad händer med Bibliotek Hemgården och vad händer med Vittsjö?

I dagarna fattas det beslut som kommer att avgöra framtiden för Bibliotek Hemgården i Vittsjö. Ärendet är nu uppe på högsta nivå i kommunen och det är i praktiken kommunstyrelsens arbetsutskott som kommer att avgöra Hemgårdens framtid. Den senaste tiden har det tydligt framgått hur viktig Hemgården är för Vittsjöborna inte bara som ett bibliotek utan som en mötesplats, ett kulturhus med mycket högt symbolvärde. Närmare 1000 namnunderskrifter har samlats in, insändare har skrivits och aktivitetsgruppen har bedrivit ett omfattande lobbyarbete med nyckelpersoner och suttit i möten med representanter från kommunen.

HÄSTHULT. Grusvägar behöver underhållas. Anders Svensson i Hästhult berättar.
- Det vi gör idag är vägrenskantskärning. Det görs kanske vart 6-7 år. Vi har hyrt in en liten grävmaskin som skär bort "svålen" i vägkanten. Vägbanan doseras så att regnvatten kan rinna bort. Därför görs, där så behövs, ett grunt dike för att forsla bort vattnet ytterligare. Det totala resultatet blir en bredare, jämnare, säkrare och torrare vägbana.

HÄSTHULT. Sommarens omväxlande väder har tydligen fått följden att granarnas grenar är gröna och frodiga så här års. Lions har fått beställning på massor av granris till kyrkogårdarna i Vankiva och Norra Åkarp för att användas inför den kommande helgens gravsmyckning. En stor del av granet klipptes i lördagens regnväder. Återstoden färdigställdes idag. Lions får en slant för arbetet. Dessa pengar går till ideell hjälpverksamhet. 

Åbent brev til Hässleholms Kulturnämnd fra tilflyttede dansker:

Vi er flyttet fra Danmark til Vittsjö for 3 år siden, - og vi oplever, at Vittsjö er et ovanligt levende og åbent samfund.

Alle ved jo, at naturen med söer og skove og den rene "Vittsjö-luft" i flere generationer har tiltrukket både turister og tilflyttere. Men kulturen og historien er og har altid väret lige så vigtig.

Nu hörer og läser vi så, at Hässleholms kulturnämnd vil nedlägge Vittsjö bibliotek i den fine gamle bygning: "Hemgården".

.... Det kan väl ikke være rigtigt?

VITTSJÖ.
- Man skall inte göra det för svårt säger Märtha Nilsson till sina dansare i Allaktivitetshuset. Vi måste komma ihåg att det skall vara roligt, att det är ett bra sätt att träffas på och att det ger fin motion. Samtidigt lär vi oss många danssteg och tack vare dem kan vi lättare få kontakt med andra dansare.
   14 dansare har infunnit sig till måndagens Seniordans. GF Wilmagymnastiken är arrangörer. Ledaren Märtha är född i Södra Rörum men flyttade till Hässleholm redan 1950. Hon har dansat sedan hon var 17.
- Jag tror det är mitt nionde år som kursledare i Vittsjö. Det har blivit kultdans, seniordans, linedance och riverdance om vartannat.
   Märtha har med sig massor av skivor och en färdig repertoarlista för dagens dans.

Sannolikt var det sista riktiga tjärbränningen i Vittsjö församling år 1918 om undantag görs för Wittsjö hembygdsförenings tjärbränning vid Kraxeboda 1979. Bränning av stubbar för framställning av trätjära har funnits sedan flera hundra år tillbaka. I Vittsjö socken som ligger inom "tjärområdet" har funnits bort emot 40 olika tjärdalar. Herman Andersson var född  i Norra Åkarp år 1903, flyttade med föräldrarna till Hårsjö 1913 och där avled han 1982.

Den som troligen var den siste att bränna tjära på riktigt var Henning Andersson i Hårsjö som brände för sista gången år 1918. Kanske fortsatte Henning med sitt bränneri fram på 1920-talet men där är han inte säker då han berättade om sitt liv år 1976.

Herman Andersson berättar om sitt händelserika liv.

Johan Carlsson i Lönsholma var nog mest känd som inbiten jägare. Johan var född i grannbyn Furutorp år 1901 och avled i Lönsholma 1978 där han bedrev lantbruk sedan 1920-talet.

På den tiden då det fanns brandkår i Vittsjö var det Åke Ernstson som styrde och ställde med järnhård hand. Åke var född i Lehult 1905 och avled i juni månad 1989. Han var brandchef från 1942 till 1969.

Det är också tack vare Åke som Gåsadammen kom till och Gåsadammens vänner bildades men pengar saknades. I ett svagt ögonblick lovade Vittsjö kommun att skjuta till lika mycket som kunde samlas in på frivillig väg. De 7 000 kronorna blev 14 000 kronor!

Sin första officiella anställning hade Åke som bromsare på järnvägen. Det var Åkes uppgift att bromsa tågets hastighet vid nedförsbacke samt att bromsa från bakersta vagnen så att tåget stannade på rätt plats vid stationerna. Detta var kanske den enda bromsande åtgärd som Åke sysslade med?

Åke Ernstson med "Silverhjälm" och    
yxa som han erhöll efter 27 år.

Onsdagen den 26 augusti

Vi steg upp klockan fyra för att hinna med tåget. Ösregn! Så efter kaffe och macka var det bara att kränga på sig regnkläderna och låta väskorna rulla mot stationen. På tåget hände inte särskilt mycket förrän i Hässleholm, då resten av ressällskapet klev på med buller och bång.

Klockan 11.20 lyfte planet mot Zagreb och därifrån flög vi till Sarajevo, där en buss från Bosnaexpres väntade oss. Vi for norrut och stannade för middag vid en trevlig familjerestaurang. Vi åt och drack utomhus i den ljumma kvällen. Vinet var ingen höjdare.

Åtta av Vittsjö kyrkokörs närvarande 25 medlemmar fick sina nålar och medaljer vid gudstjänsten på Tacksägelsedagen i Vittsjö kyrka. Karin Lilja hade flest år som körmedlem. Vid gudstjänsten döptes också Emma Linnea Elsa. Evert Sturesson medverkade med kornett under psalmerna.

Koret var smyckat med en del av höstens alster från trädgårdslandet.

       Algot och August gör provlyft
       på var sitt kålhuvud.

VITTSJÖ. Inför Vittsjö-tjejernas sista hemmamatch bjöd klubben in representanter för kommunledningen.
- Vi vill lyfta fram några viktiga framtidsfrågor, sade ordföranden Ingrid Widell. Vår strävan är att ge våra aktiva medlemmar nödvändiga förutsättningar att stanna kvar och utvecklas i Vittsjö GIK.
- Vi äger och driver Vittsjö Idrottsplats och har intill månadsslutet anställt en vaktmästare och en kanslist. Från och med den 1 november har vi inte längre råd med kanslisten.
- Vi behöver också förbättra anläggningen med bland annat staket mot Västanvägen. Frågan är om vi har råd att även i fortsättningen bedriva nuvarande verksamhet? Klart är att vi inte har råd med nyinvesteringar i dagsläget, menade Ingrid. 

VITTSJÖ. Före Vittsjö GIK sista hemmamatch fick Erika Petersson ta emot belöningen "Årets Ebba" som den mest värdefulla spelaren i Division 1 Södra. Priset består av ett diplom, en fin blomsterbukett, äran och 10.000 kronor till klubben.
  

VITTSJÖ.
- Jag var 8 år gammal när jag kom hem till en kompis som spelade fotboll, säger Emma Jönsson. Jag följde med henne hit men det började med att jag sparkade av skon. Idag är det värre. Jag har ont i knät och skall besöka läkaren på torsdag. Jag kan ha skadat menisken i förra hemmamatchen och då blir det kanske operation. Så det är slutspelat denna säsongen.
- Mina lagkamrater klarar sig bra ändå. Vi har ju 1-1 i paus och behöver bara ett mål till för att vinna.
  

För 95:e året hölls syförenings- eller missionsauktion i Hultatorp skola, en mil väster om Vittsjö Det var 1915 som föreningen bildades och de första årens intäkter blev inte många tior. I år inbringade försäljningen och kvällsfika 12 600 kronor som fördelas till olika ändamål. Dyraste objektet blev en broderad duk som kostade 400 kronor.

Auktionsropare Lennart Arvidsson visar upp en åtråvärd duk tillsammans med Sofia Olsson.

BJÄRNUM. Konstrundan för mig till f.d. Matöppets butik i Bjärnum. Annika Fransson och Kerstin Enarsson möter mig i entrén. Annika målar i olja medan Kerstin föredrar akvarellmålning. Annika är född i Hallaryd i Småland och flyttade till Bjärnum för knappt två år sedan.

- Jag har gillat att måla sedan barnsben, inleder Annika. Som vuxen började jag med korgmålning och fortsatte sedan med målningar på duk vilket jag gjort i drygt 10 år. Jag föredrar naturmotiv och i synnerhet trädgårdar.

Detta är tredje artikeln om bortgångna seniorer i Vittsjö.

Selma Nilsson i Furutorp, Vittsjö är kanske inte så bekant då hon levde ett lugnt och tillbakadraget liv. Däremot är hennes son Hilding Månsson mera bekant då han var forskare och författare till bestsellern Bönder i Vittsjö socken.

Selma Nilsson i Furutorp

Vittsjö (Detta är andra artikeln om bortgångna seniorer i Vittsjö. )

Toffelmakare Bernt Hallström i Hårsjö, Vittsjö är kanske inte så känd utanför sin kundkrets från byarna runt Hästhult och Hårsjö men där var han känd som toffelmagaren.
Toffelmakaren Bernt Hallström.

RIGA i LETTLAND. Grejerna som packades i Vittsjö är nu levererade. Lions president i Riga blev mycket rörd och nästan chockad när hon såg vad som fanns i lådorna. Att lägga märke till är att lådorna lastades av för hand av fem elitidrottsmän och en mykolog, vilka frivilligt ställde upp för att lasta av de mycket tunga lådorna.
Man hade nämligen ingen truck att tillgå.

Bilden. Lions hjälpsändning är avlastad och Maija Brosa från Lions Club Liepa (Liepa = lind) i Riga ringer efter taxi till våra Lionsmedlemmar som står mitt ute i skogen. Lasten är framme!