Anton i Oretorp tog brottslingar.

Anton Andersson i Oretorp, Vittsjö blev rubrikernas man då han, över 80 år gammal överraskade en inbrottstjuv på bar gärning i bostaden. Anton tvingade ner inkräktaren och mer eller mindre hotade honom till livet om han rörde en fena. Anton nådde telefonen och larmade polisen medan inkräktaren satt kvar på sin plats tills polisen kom. Detta var andra gången som Anton avväpnades en brottsling.

Anton Andersson i Oretorp, Vittsjö blev rubrikernas man då han, över 80 år gammal överraskade en inbrottstjuv på bar gärning i bostaden. Anton tvingade ner inkräktaren och mer eller mindre hotade honom till livet om han rörde en fena. Anton nådde telefonen och larmade polisen medan inkräktaren satt kvar på sin plats tills polisen kom. Detta var andra gången som Anton avväpnades en brottsling.

Anton var född i Emmaljunga1888 men kom till Vittsjö som treåring. Han avled i Skansenhemmet 1976.
Liksom andra barn på den tiden fick Anton börja som vaktepåg i dåvarande Vittsjö samhälle. Han blev sedan befordrad till springpojke vid ett pensionat och skulle på middagsuppehållet i skolan hämta posten till pensionatet och fick ofta ”stå i skamvrån” då han kom för sent till lektionen, berättar Anton 1976, några månader innan han avled. Efter skolan fick Anton skynda i väg till pensionatet för att tappa upp öl från de stora tunnorna.

Skogen hade alltid intresserat Anton och var under 45 år anställd hos Strömsnäs AB, med bostad i Oretorp och då han slutade vid 75 års ålder fick han en ”trave” obligationer. Under många år var han skogsförman. I skogshuggarläget fanns även utlänningar och en natt började av en dem att skjuta skarpt över huvudet på sina sovande kamrater. Vid en omladdning av geväret lyckades Anton övermanna skytten. Detta var den första gången han övermannade en brottsling. Den andra gången var Anton över 80 år.

I skogsarbetet ingick även avverkning av långa träd som skulle bli skeppsmaster. Då var det ingen nattrafik på järnvägen varför upp till 15 godsvagnar på kvällen ställdes upp på spåret vid Oretorps vägskäl. I två stora fotogenlampors sken lastade de tio männen godsvagnarna och på morgonkvisten kom loket och hämtades skeppsmasterna för vidare transport till Halmstad. Anton var en av de alla första som utbildades i hanteringen av motorsåg. Även fram till 80-strecket fanns Anton i skogen med sitt motorsåg.

Som skogsmänniska var Anton naturligtvis även intresserad av jakt. Han har slutat räkna hur många av skogens högvilt han har nerlagt! Den första älgen sköt han som 18 åring med ett remingtongevär. Däremot minns Anton att han och en kamrat på en dag sköt 80 tjädrar med hjälp av en bra fågelhund.. (Det var på den tiden då det odlades säd på markerna då både tjäder och orre plockade upp kvarglömda korn. På 1940-talet såg jag en jakt då det flög upp omkring 100 stora fåglar från en åker)

De sista åren av sin levnad tillbringade Anton i Skansenhemmet där han trivdes med att väva trasmattor.

Anton hade en dotter Britt som var gift med Nils Andersson, Havraljunga.



 

Top