Fattigpojken blev förmögen.

anton-andersson.jpgOäktingen Anton föddes i Mörkhult på Juldagen 1857 sedan hans moder blivit utkastad från sin anställning som piga. Gårdsägarens son gjorde pigan Bengta med barn och det passade sig inte med en fattig piga som blivande husmor på den stora fina gården. Med tiden blev Anton mäkta förmögen och till hans minne finns två donationer som sedan 1924 har bringat glädje hos många i Vittsjö församling.









Donatorn Anton Andersson.

Bengta Nilsson var anställd som piga på den stora gården i Frösboholma. Sen gick det som det allt för ofta hände. Den välbärgade sonen på gården gjorde Bengta med barn och hon fick flytta hem till sitt fattiga hem i Mörkhult. Det var inte passande att en fattig piga skulle en gång i tiden bli husmor på den stora gården. Det var ett mycket fattigt hem som Bengta återvände till under väntans tider. Redan då oäktingen Anton var elva år började han förvärvsarbeta hos en skräddare tills konfirmationen var över. Den konfirmationen glömde nog aldrig Anton. Hemmet var så fattigt att han fick ”gå fram” med trätofflor. Anton flyttade till Helsingborg och fick arbete på ett sillrökeri. Ynglingen Anton var redan då en företagsam person som snart startade eget sillrökeri och sålde själv sina rökta varor på ett torg i Helsingborg..
Efter en tids lära i Danmark ansåg han sig mogen att på egen hand starta slakteri. Han blev även charkuterist och kötthandlare med en butik vid Drottninggatan och en butik utanför stadskärnan.

KÖPTE OCH SÅLDE GRUS
Den största delen av sin stora förmögenhet skapade han genom att i god tid köpa både grustag och tomtmark då han insåg utvecklingen för Helsingborg stad. Där sålde han sedan både grus och tomtmark medan utvidgningen  i staden fortsatte. Pengarna strömmade in till fattigmanspojken från Vittsjö. Rikemanssonen, Antons fader övertog Frösboholmagården men hade inte förmågan att sköta fastigheten som då omfattade drygt 150 hektar varav större delen skog. Rikemanssonen gifte sig med en flicka av samma samhällsklass som han själv ansåg sig vara. De fyra minderåriga barnen i familjen blev efter en tid faderslösa då rikemanssonen avled och rikedomen började allt mer att avta då den unga änkan inte heller hade de kunskaper som behövdes för att sköta gården. Kulmen nåddes 1905 då gården måste säljas exekutivt.

OKÄND KÖPARE
En för bygden okänd person fanns bland auktionspubliken. Den okände bjöd högre summa på fastigheten än vad som ansågs rimligt. Det sägs att då auktionsförrättaren begärde kontroll av likviditeten svarade köparen: Jag betalar kontant! Köpare var den sparkade pigan Bengtas son, oäktingen Anton! Anton hade noga övervägt köpesumman. Sedan alla skulder var betalda skulle det bli en ganska rejäl slant över till änkan med de fyra barnen, Antons halvsyskon! Anton var alltså inte långsint utan tänkte på sin faders barn tillsammans med en annan kvinna! Frösboholmagården rustades upp och Anton hämtade sin fattiga moder tillbaka till Frösboholmagården, därifrån hon en gång blivit utkastad! Hon tillbringade sina sista år på Frösboholmagården.
anton-anderssons-moder.jpg Anton Andersson fortsatte sin inkomstbringande verksamhet i Helsingborg tills han avled den 20 januari 1923. Han var då 65 år gammal. I sitt och makans testamente tänkte säkert Anton tillbaka på sin egen barndom. Anställda och släktingar fick sin del av hans efterlämnade förmögenhet. Resterande del av förmögenheten delades mellan Helsingborg och Vittsjö. Vittsjö dåvarande kommun fick enligt testamentet, gården i Frösboholma och benämndes ”Anton Anderssons stiftelse för aktningsvärda åldersstigna inom Vittsjö kommun”. Fastighetens taxeringsvärde uppgår till omkring fyra miljoner kronor och därtill kommer ett kapital på omkring 150 000 kronor och årliga avkastningen uppgår till drygt 200 000 kronor. Årligen får ett antal fösamlingsbor dela på den för året aktuella summan.



ANTON ANDERSSONS FOND FÖR BEKLÄDNAD AF FATTIGA BARN INOM VITTSJÖ KOMMUN:
Varje år är det ett antal familjer som får ett välbehövligt tillskott med ekonomiska medel från denna fond. Det var säkert så att Anton Andersson tänkte på sin egen barn- och ungdom under de besvärliga och fattiga förhållandena som rådde då. Ingen skulle nu behöva utstå samma lidande och föraktning som Anton fick uppleva. Båda fonderna förvaltas av en styrelse på fem personer där församlingens kyrkoherde är självskriven ordförande. Det är nu snart 85 år sedan oäktingen och donatorn Anton Andersson avled. Under de gångna året är det många församlingsbor som fått glädje av Anton Anderssons generositet. Anton Andersson och hans maka är begravda strax intill kyrkan och församlingen vårdar gravplatsen.
anton-andersson-grav.jpg 










Anton Anderssons familjegrav intill kyrkan.

Top