"Mars är ändå vårens månad, luften känns så lätt och fin..." heter det i en marsdikt från 1940-talet. Och mars har ju löften med sig om vår, så även hos oss i Bjärnum. Ett vårtecken mötte mig i dag när jag för första gången såg kirskålen börja grönska. Minns hur vi slagits med den i trädgården förra sommaren och förra och förra, ja hela de 40 åren vi bott här på Hagegatan.
Men den är inte bara till förtret. Utmärkt är den att blanda bland nässlorna i nässelsoppan, utmärkt är den i sallader, förträfflig i fiskgratänger. Dessutom är den en gammal god medicinalväxt, antagligen hitförd av munkarna eftersom den kallas för munkakål. Vartill användes den då? Jo tillo att bota gikt, podager, vilket man hör av dess latinska namn Aegopodium podagraria. Det första namnet betyder getklöv och syftar på bladens form. Alltså ett av många avskytt ogräs men samtidigt holians nyttigt.

Holians skriver vi och vet att många läsare rycker till och undrar vad detta är för språk. Jo, det är ett gammalt fint skånskt ord som betyder ganska så, tämligen. Det hör till det gamla göingskan som nu börjar bli alltmer sällsynt. Men det är illa om vårt modersmål här skulle dö ut och därför har vi nu startat en kampanj i skolan för att bevara språket. "Den Gamle Gubben" har alltså besökt en av högstadieklasserna i Bjärnum och gett en lektion i göingska samt delat ut till eleverna boken Göingeord. Denna utdelning har bekostats av Snapphanebygdens stiftelse och meningen är att alla åttondeklassare ska få chansen att bekanta sig med det språk som förr talades av flertalet här.

De som nu söker sig till museet i Bjärnum kommer att mötas av en mycket speciell utställning. Det är fabrikör Börje Nilssons porträttgalleri av kända personer i Bjärnum vid det förra seklets mitt. Så gott som alla är identifierade men det vi nu vill ha fram är deras livshistoria. Därför ber vi alla som vet något att berätta om dessa människor att höra av sig. Det kan ske till skrivaren med tel 21377 eller till museet, tel. 20091. Skriv gärna ner en berättelse om dem ni vet något om. Även rena episoder, historier och minnen är av intresse. Människor glöms så fort och därför vill vi bevara spåren efter dem. Någon av de avbildade är alltjämt i livet och kan berätta själva. Endast tre av de porträtterade är kvinnor: Karin Peto, Vegeholms-Annan och den frälsningsoldat som hette Anna Jönsson, ej Maria Beck som man förut trott.

"Pärtan" den här gången får bli en historia som berättats från Frälsningsarmén här i Bjärnum. "Frälsis" brukade ordna julfest för de äldre förr och en av de gubbar som varit med berättade om detta så här:

-Dä va en ryselit trevli fest mä granna sånger o grant tal. O sin fick vi kaffe o goa smörmada och kagor o götter. O  sin te sist skicka di runt en skål mä pängar mä men då  nästan skämdes ja så ja to bara en o femti.

Vårhälsningar till alla som läser brevet från BIO