VERUM. Den latinska texten Ave Verum Corpus har betydelsen "var hälsad sanna kött" och syftar på kristi lekamen.

Det är en bön som hyllar Kristi kropp i nattvarden och är särskilt känd genom Mozarts tonsättning från 1791. Nattvardshymnen anses vara skriven av påven Innocentius VI (död 1362) och texten han skrev har tonsatts av flera kompositörer.
Domherren är en stor och kraftig fink som förekommer i Europa och Asien, inklusive Kamtjatka och Japan.
Den lever främst i barrskog från lågland till bergsskogar, gärna i granplanteringar, men också i gles blandskog med små barrträd och rik undervegetation, eller parker och trädgårdar.

Födan består främst av frön och knoppar. Domherren räknas inte som hotad. På latin heter domherren Pyrrhula pyrrhula.
Boet byggs av tunna grenar, rötter och mossa och placeras i träd, oftast unga granar, och häckar. Det fodras invändigt med gräs, fjädrar och hår. Kullen består av fyra till sex ljusblå ägg med rödaktigt-violetta fläckar och svarta prickar. Honan ruvar två till tre gånger om året mellan april och augusti i ungefär tretton dagar. Hanar och honor bidrar lika mycket till utfodringen av ungarna, som är brunaktiga till färgen. Ungarna stannar i boet i ungefär sexton till sjutton dagar. Domherren blir könsmogen vid ett års ålder och kan bli upp till 18 år gammal.
VERUM. Som vanligt var vägen från ”torget” i Verum upp till kyrkan kantad med välkomnande marschaller. De små eldarna ledsagade sedan besökarna mot kyrkans ingång.


Inne i kyrkan var de stora ljuskronorna från taket tända med levnad ljus. Dessa tillsammans med lampetter utmed väggar spred ett underbart dämpat varmt ljus i kyrkorummet.
Klockan sex hördes kyrkklockorna över nejden. Dessa förkunnade att julottan nu skulle starta.
HÄSTVEDA. 87-årige Bror Lundh mer än fyllde sin hemkyrka i Hästveda vid julbönen, då 165 personer mötte upp. Det var enligt Bror hans sista medverkan vid detta arrangemang. Bror Lundh sjöng solo i de tre sångerna Julen är här, Jul, jul, strålande jul och klassikern O, helga natt.

När prästen Tobias Månsson var klar med sin julbön, Lundh med sina sångnummer och Hallfridur Ingimarsdottir med sitt ackompanjemang, brakade applåderna loss under stående ovationer. Det var 70:e gången i obruten svit för mästersångaren från Hästveda.
Julen för 200 år sedan var egentligen inte helt olik den vi firar idag. Och jag kommer nu läsa upp vad som skrevs i Hessleholms tidning 23 December 1892 om hur Julen firades i början av 1800 talet.

Redan i medio af December månad började man att ”rusta till Julen”.
Till rustningerne bestodo i att byka och tvätta sitt linne, slakta de för årets behof afsedda gödkreaturen, baka så mycket bröd att det räckte till ”froeda´n” (Maria bebådelsedag), samt brygga julölet i ”störset” eller brygghuset.
Sedan dessa göromål voro undanstökade, skurades husets möbler och inventarier såsom skåp, bord och bänkar och så vidare. Äfven stugans tak och väggar måste skuras, ty man hade den tiden inga tapetserade rum. Och det var ett svårt göre att tvätta ryggåstaket, som blivit svartströkadt af de stickebloss, hvarmed stugan upplystes om vinterqvällarna.
Sida 21 av 1526