VITTSJÖ. Denna gång lockade SPF Vittsjös månadsmöte ovanligt många besökare! Över 30 personer hittade till församlingshemmet där det vankades läcker fika i form av danskt ”smörrebröd” och bjöds på omväxlande musikalisk underhållning. Trubaduren Rosita Olsson och vissångerskan Ellinor Lundh spelade och sjöng allt från Bellman till skånska visor på dialekt.

Med lätt förklädnad framfördes skånska visor på göingedialekt. Ellinor fick föreställa "påg" och Rosita "grebba".
Rosita Olsson har utbildning från Musikhögskolan i Malmö och har arbetat som musiklärare på Linnéskolan i Hässleholm under många år. Hon har också varit verksam som trubadur runt om i Skåne ända sedan unga år. Under en tid hade hon ett eget jazzband som spelade på Hässleholms jazzklubb och ett flertal andra ställen. Rosita Olsson har även turnerat med ”Skånespelarna” och varit engagerad i evenemanget ”Musik i Skåne”.
Ellinor Lundh har varit förskollärare i sitt yrkesverksamma liv, men också sjungit i olika körer. Hennes man Christer Lundh var en svensk vissångare som samlat och dokumenterat skånska visor och som han även gett ut både på skivor och i bokform. Några av dessa framfördes nu av Ellinor på genuint göingemål, vilket var intressant att lyssna på! Hon menar på att det blir en helt annan känsla i texterna när man sjunger dem på dialekt. Dessutom är det viktigt att bevara de gamla sångerna för eftervärlden.
VITTSJÖ, BJÄRNUM. Efter att under förmiddagen på tisdagen bjudits på strålande sol, kom bakslaget blixtsnabbt på tisdagskvällen!

”Kung Bore” släpper inte så lätt greppet om vår kära höglänta Göingebygd. Efter ett möte fram till kl 21 i Tyringe på tisdagskvällen, återstod bara hemfärden med bil. Det kom att bli en färd i mycket, mycket sakta fart, -snön vräkte ner med nästan obefintlig sikt som följd. Till och med lastbilarna kröp fram på väg 117. Tack o lov klarade jag mig bra, jag hade dessutom både förstärkningsplagg o fika i bilen -nu var det egentligen bara våta vägbanor, -men naturen ”målades” åter helvit.
Så fort den första fina vårdagen kommer och vi ser de första vårtecknen sticka upp ur marken o hör fåglarnas sång, vaggas vi varje år alltid in i -”Nu är våren här”. -Att vi aldrig kan lära oss hur senvintern ser ut i norra Skåne.
De flesta av oss i Vittsjö bor faktiskt cirka 120 meter över havet. Det är nedförsbacke med cirka 70 meter till ”hålan” i Hässleholm som bara ligger drygt 45 meter över havet, vissa delar läge än så. Sedan faller höjden snabbt över Vinslöv - Önnestad ner mot Kristianstad och Hanöbukten.
Julrossläktet (Helleborus) är ett släkte perenna, blommande växter i familjen ranunkelväxter.

Det finns 21 arter inom julrossläktet. De odlas ofta i trädgårdar, framför allt för att de blommar under vinter och tidig vår. Plantorna är mycket köldtåliga och flera arter är städsegröna. De har även använts som medicinalväxter.
Blommorna har fem kronblad och hos vissa arter liknar de rosor. Trots detta och deras svenska namn så hör de inte till rosväxterna utan till ranunkelväxternas familj.
VITTSJÖ. Nu på lördag är det dags för Vittsjö att spela första matchen i Svenska Cupen. Den första matchen spelas borta mot IFK Göteborg med start kl 16.

Shannon Woeller, ny intressant spelare i Vittsjö
Vittsjö spelar i grupp 2 där förutom IFK Göteborg svåra lag som FC Rosengård och Linköping finns. En fin träning inför den kommande damallsvenskan.
Vittsjös matcher i Svenska cupen:
9 mars, klockan 16: IFK Göteborg (b).
17 mars, klockan 14: FC Rosengård (h, i Sösdala).
23 mars, klockan 15: Linköping (b).
Damallsvenskan startar sedan den 13 april. För Vittsjös del den 14 april med en bortamatch mot FC Rosengård.
Vittsjös senaste träningsmatch mot Malmö FF slutade 0-0, vilket med tanke på att laget håller på att trimma in ett nytt spelsystem får anses godkänt. Dessutom saknades vid matchen både Hanna Ekengren och Tanya Boychuk.
Det kommer säkert att ta ett tag innan det nya 3-4-3 systemet fallit på plats. Spelarna skall känna säkerhet i de nya positionerna och bli spelbara. När så är fallet får vi nog se ett mer offensivt Vittsjö. Dessutom får vi inte glömma att lagets huvudtränare Jonas Axeldal just anslutit till truppen. Det tar ett tag för alla att lära känna varandra.
Stenknäck (Coccothraustes coccothraustes) är en stor fink med mycket kraftig näbb.

Stenknäcken är en ganska stor och kraftig fink med en kroppslängd på 18–19 centimeter och vikt på cirka 50– 60 gram. Den har en mycket kraftig trekantig näbb, stort huvud, tjurnacke och kort stjärt.
Stenknäcken är brun på ovansidan och askgrå med rostbrun anstrykning på undersidan. Stjärten och vingpennorna är svarta, men honan har ett grått stråk längs armpennorna, vilket är enda synliga skillnaden mellan könen. I flykten syns tydligt ett vitt vingband, även på undersidan, på de i övrigt metallglänsande blåsvarta vingarna. På sommaren är näbben blåsvart medan den är benvit eller blekt gulbrun på vintern.
Sida 282 av 1527