Ett VM-minne från 1958

HÖÖR. VM-minnet från söndagen den 15 juni 1958 har etsat sig fast för livet hos mig. Sveriges fotbollsmatch, för 68 år sedan, mot Wales på Råsunda i Solna, är nämligen alldeles speciell enligt mitt sätt att se.

Det svenska herrlandslag i fotboll som tog silver vid VM 1958: på knä fr.v. Kurt Hamrin, Reino Börjesson, Orvar Bergmark, Kalle Svensson, Sven Axbom och Sigge Parling. Överst fr.v. Lennart "Nacka" Skoglund, Gunnar Gren, Agne Simonsson, Bengt "Julle" Gustavsson och Nisse Liedholm. 

Hemma på gården i byn Sparrarp en bit norr om Farstorp hade vi tre barn – Bertil, Gunnel och Lennart – länge tjatat om att vi ville åka till Skånes Djurpark. Våra föräldrar – Olof och Elsa – hade dröjt med besked, men nu var det äntligen dags. Far och vi barn skulle ge oss iväg mot Frostavallen, som man populärt sade på den tiden.

Betorna hemma på gården var färdiggallrade efter idogt jobb. Försommarvädret såg perfekt ut denna söndag. Mor vinkade av oss när vi andra i familjen cyklade mot järnvägsstationen i Hästveda, sex km bort. Äventyret hade börjat.

Vi parkerade våra cyklar vid farmors hus i Hästveda och promenerade sedan till järnvägsstationen i närheten. Livet lekte.

Läs mer …

Några ”Tidnings grodor”

Brand i pannrum i Kristinehamn eldhärjades.
Värmlands Folkblad

Brandmännen som brinner för strejken.
Aftonbladet

Jag dricker inte sprit och är försiktig med alkohol, säger Håkan
Expressen

Björn Eriksson reser alltid lätt packad.
Res

Ett 30-tal föräldrar hade samlats för att få information och droger.
Östran

Idrott- ett drogalternativ.
Göteborgs-Posten

Kyrkans ungdom: Tufft att våga droga!
Östgöten

Böter för påtänd parkbänk.
Lerums Tidning

Läs mer …

Skolan, var temadag vid Vittsjö museum

VITTSJÖ. Under söndagen var det återigen öppet hus vid ortens museum. Trots den starka värmen, med temperatur på drygt 25 grader, var det ett tjugotal personer som kom till den före detta skolan vid Verumsvägen, en byggnad som numera förvaltas av Wittsjö hembygdsförening.

Temat denna söndagseftermiddag var passande nog just skolan, och minnen från denna från äldre dagar.

Karin Persson iklädde sig rollen som lärarinna och ”undervisningen” startade med att Karin spelade orgel och tillsammans sjöng man ”Din klara sol går åter upp”. Så startade ofta en skoldag förr i tiden, mindes säkert flera av åhörarna.

Karin fortsatte därefter att berätta om ett av dåtidens viktiga ämne ”välskrivning”. Hon visade även några hjälpmedel för undervisning i skrivkonsten som användes förr i tiden. Att skriva med bläck var inte alltid så lätt, det blev ibland fläckar på skrivpappret och då kunde ”läskpapper” ibland vara räddningen. Flera av de äldre åhörarna kände igen sig i det som Karin mycket levande berättade om.

Läs mer …

Stor ormrot

Stor ormrot (Bistorta officinalis) är en växtart i familjen slideväxter och förekommer i stora delar av Eurasien.

Arten är sällsynt förekommande i Syd- och Mellansverige. Den växer på fuktig och näringsrik jord i parker och gamla trädgårdar. Stor ormrot odlas som prydnadsväxt.

Flerårig, beståndsbildande ört med kraftig, vriden jordstam, 30-100 cm. Stjälkarna är upprätta. De flesta bladen är basala, bladskivorna blir 10-30 cm, äggrunda till avlånga, tvärt avhuggna vid basen, rundade i spetsen, bleka eller blågröna på undersidan. Bladskaften är 1,5 gånger så lång som bladskivan och vingad upptill. De övre stjälkbladen är triangulära. Bladslidorna blir upp till 6 cm, trubbiga och bruna. Blommorna sitter i en axlik klase och saknar nästan skaft. Blomställningen är cylindrisk, tät, 2-8 x 1-1,5 cm och saknar groddknoppar nertill. Hyllebladen är vita eller rosa, 4-5 mm långa.

Läs mer …

Man ska aldrig säga aldrig. -Eller?

VITTSJÖ. Det är nästan precis åtta år sedan jag flyttade till Vittsjö. Som ny på orten vill man ju försöka finna nya sociala kontakter.

Det fanns en livaktig hembygdsförening med mycket evenemang att besöka. I Medborgarhuset kunde man som senior få röra på sig. Där var två grupper, som höll på med cirkelträning, och det var blandat program för både herrar och damer. Och så fanns det linedance, som var helt nytt för mig, men man fick möjlighet att pröva ett par gånger innan man bestämde sig, för de andra hade hållit på ett par säsonger och var väldigt duktiga. Det föll mig verkligen i smaken. Jättekul även om det var klurigt med alla turer. Detta var alltså 2019.

Men så kom pandemin! Inga träffar! Sorgligt! Tur att man började sända Gympa med Sofia på TV, så det blev ju lite träning, men man saknade ju den sociala kontakten.

Tiden gick och samhället började gå tillbaka till det normala. Men cirkeltränaren flyttade från orten, och det gick inte att få tag på någon ledare till linedansen. Jag hörde av mina bekanta att de tog sig ner till Hässleholm och gick på gym där. Aldrig i livet! Något sådant skulle jag då aldrig sysselsätta mig med. Hade sett både i Hässleholm och i Ljungby stora skyltfönster och där innanför stod folk och höll på med att gå på ett band eller drog i spakar med armarna fram- och tillbaka. Nähä, då var det mycket bättre att gå promenader i Guds fria natur ute i Ubbaltsskogen! Vi var nämligen några ”tjejer”, som lärt känna varandra på linedansen, och vi vandrade tillsammans längre och kortare turer nästan varje vecka. Ibland tog vi fram cyklarna och gjorde en tur runt Vittsjön eller en tur ut till Svinasjön.

Läs mer …