Älgar (Alces) är ett släkte partåiga och de största nu levande hjortdjuren.

Älgarnas storlek varierar beroende på könet, arten, underarten och miljön som älgen lever i. Till exempel blir älgarna i Norrland generellt större än älgarna i södra Sverige. I Sverige har en älgko vanligen en mankhöjd mellan 150 och 170 cm, en älgtjur mellan 180 och 210 cm. Som mest kan en älgtjur uppnå en mankhöjd på 230 cm. Vikten på hösten ligger för en älgko på cirka 270 till 360 kg och för en tjur på omkring 380 till 540 kg.
VERUM. Uppteckning: Klocka ägd av Ivar Persson i Norreskog, Verum sn. Klockan är tillverkad av Christian Andersson i Sjötorp. Dessa klockor är mycket vanliga i Verum och Visseltofta socknar. Klockan är signerad och bär tillverkningsåret 1849. Jöns Johansson i Verum var allmänt känd som fodralmakare. Priset för klocka med verk och fodral var 25 riksdaler.

Denna notis ingår i den omfattande folklivsdokumentation från Verums och Visseltofta socknar som utfördes av Alf Kahnberg åren 1938 och 1939. Materialet inlemmades i folklivsarkivet och är nu - drygt 80 år senare – en fantastisk källa att ösa ur.
Sommaren 1939 fanns i tidningarna denna notis om de stipendiater som fick uppdraget att göra uppteckningarna:
”Många stipendiater göra uppteckningar om folktradition”.
Folkminnesarkivets insamlingsverksamhet genom utsända stipendiater är denna sommar liksom tidigare inriktad på att samla bidrag till en helhetsbild av forna dagars kultur- och folkliv. Såväl den andliga som den materiella sidan beaktas. Undersökningarna, som beröra landskapen Skåne, Halland, Småland, Blekinge samt Öland, syfta sålunda dels till en uppteckning av all slags muntlig tradition, sägner, visor, seder och bruk i arbetet eller vid årets och livets högtider, trosföreställningar, folkmedicin etc., dels till en inventering av äldre byggnadsskick. Insamlingen av den muntliga folktraditionen är planerad som en komplettering av redan förefintligt material rörande de ämnen som inom de olika folkminnesinstitutionerna i landet äro föremål för bearbetning i och för publicering i den folkloristiska delen av Atlas för svensk folkkultur. (1939-06-23).
VISMARSLÖV. Vad gör man en vanlig onsdag i September? Jo, man kan åka till Vismarslöv.
Vismarslöv är en gammal by ute på den skånska landsbygden i skärningspunkten mellan Klågerup, Genarp, Svedala och Staffanstorp.

I byn finns bland annat Hybystenen, en runsten som upptäcktes under 1600 -talet och långt senare under 1970 –talet bodde Cornelis Vreeswijk i Vismarslöv.
Men i dag var vårt sikte inställt på årets skånska destination 2021 Vismarslövs Cafe & Bagarstuga.
Den 1 juli 2010 öppnades portarna för Cafe och Bagarstugan som blev en samlingsplats för såväl ung som gammal. I huset råder en gammaldags och hemtrevlig miljö.
VITTSJÖ. På torsdagskvällen hade 300-klubbens möte lockat ett 60-tal supporters till Vittsjö Idrottspark.
Att det var genuint fotbollsintresserade som fanns på plats märktes tydligt. Diskussionerna handlade naturligtvis mycket om fotboll och i synnerhet om Vittsjös lag. Den ödesdigra domarmissen i matchen mot Rosengård beklagades av flera, utgången av den matchen påverkades av domaren/ linjemannen, menade några. Det spekulerades i möjliga kommande poäng och trolig kommande placering i årets serie.

Passande fanns Mårten Andersson och Göran Roslund på plats, som vanligt väl beredda med grillen. I den alltmer tilltagande kylan under kvällen var åtgången av deras goda korvar stor. På plats fanns naturligtvis även kaffe och goda hembakade bullar. Åtgången på korv och fika var stor samtidigt som den pågående träningen studerades.
![]() |
![]() |
När träningen var genomförd kom Thomas Mårtensson och några av lagets spelare fram till de samlade supportrarna. Thomas berättade bland annat om de stora skillnaderna i budgetar för lagen i årets serie. Ett exempel han pekade på var att Rosengård nästan har fyra gånger större budget än Vittsjö. Att budgetens storlek har stor betydelse för damfotbollen är självklart, menade Thomas. De mindre klubbarna får det allt kärvare. Det blir dyrare att finnas i damallsvenskan för varje år som går.
VITTSJÖ/ KIVIK. Sen ett antal år tillbaka så är sista helgen bokad för en utfärd till ljuva Österlen och till Kivik närmare bestämt. I år fick man köra via/ förbi Kivik en halvmil men ändå en magisk biltur till Österlen "närmare himlen". För att få insupa de härliga dofterna från alla äpplen och päronen som är plockade och som salufördes till alla hugade spekulanter.

Härlig äppeltavla som tål att titta på, visst ä den vacker.
Många olika sorter fanns man måste kunna välja vilka man vill ha och som man tycker är goda. Platsen i år var på/ vid Svabeholms slott, med bra parkeringsmöjligheter men ett minus, himla långt att traska med flera äppellådor man får gå två gånger. Många utställare fanns det inomhus uppe vid slottet, inredningsdetaljer, antikt, skinnförsäljning, grönsaker, även fika plats, mat i olika tappningar fanns också. Rätt så säker att det fanns något till alla dom som var där. Det var även folkdansuppvisning vid tavlan, dans med fiolspel och vid lilla scenen var det teater för småfolket, roligt när det finns något för samtliga.
Sida 472 av 1529