Loppisdagen i Verum

VERUM. Härligt när det vanliga årliga arrangemangen börjar komma tillbaka och vi kan hoppas på att det "normaliseras" till det bästa. Denna lördag är det Verums tur att stå för verksamheten både under dagen men också på lördagskvällen med dans på lövad bana uppe vid bygdegården.

Loppisen är inne på sitt ca tolv-tretton år och är ett återkommande projekt men är också en hemvändardag för de Verums bor som bor på annan ort.  Här nedan så kommer det några bilder för er alla som inte hade möjlighet att gå på loppisen, kan ju alltid va kul och se vad som fanns som ni missade. Finns mycket att titta på men också en möjlighet att vila benen när så behövs. Många fina möbler fanns att beskåda eller köpa som, vitrinskåp, stolar, gammal skolbänk, träkista och hyllor och mycket mera allt som tänkas kan.

I år så finns det flera tält och framför allt mycket mera som är till salu. Betala 30:kr för en papperskasse och fyll den till topp, det var många som nappade på den idén.Mycket att titta på, vrida, vända och få tid att tänka behöver jag den hära?

Mycket att välja mellan det är behovet som styr, är loppis en sådan aktivitet att man kan bara gå runt och kolla läget inget köptvång här inte. Fast det händer ju rätt ofta att man byter grejer med varandra.

Visst är det bra med återanvändning som här finns ju många brukbara husgeråd som kan komma till användning igen. Eller om man har tur så finns just den tallriken eller koppen som man fattas.

Läs mer …

Café, litet bibliotek, bokförläggare, "Tant Ulltuss"

VERUM. Liten by men på vissa dagar blir byn mycket större med många besökare som av olika anledningar eller intresse ökar på byns invånarantal rejält, spännande. Visst är det en goer känsla när det kan bli ”knökafullt” i huset där byns enda café inryms, måste vara trevlig för samtliga som orkar arrangera sig. Inget görs av sig själv.
På väg in i caféet mötte jag en "ny författare" som kommer från Verum från början men bor nu i Osby, har med sig sin syster som sällskap. Ett välbekant ansikte för mig, förr visst är det lite av en hemvändardag också så vi börjar prata om vad som har hänt sen sist vi sågs.

Erling Paulsson.

Själv hade jag läst i den dagliga tidning att Verum hade fått en ny" författare" vars namn är Erling Paulsson, född här. Erling säger själv att författare nja, men han är en bokförläggare, -okej det får stå för honom. Boken är och han tror att personerna som läser boken kan nog känna igen vissa platser fast namnen på platserna är ändrade. Själv skall jag läsa den vid ett senare tillfälle. Trevlig att träffa nya ansikte och så nu låter jag honom fortsätta på sin lunch.

Läs mer …

Fredagskväll på Stickspåret i Vittsjö

VITTSJÖ. Vilken kväll. Vilka artister. Vilken stämning. Vilket ös!
Insläpp kl 19.00 föreställningen började 20.30. Så bänkade vid långbord intogs smörgås, vin eller öl allt efter tycke och smak.

Klockan blev 20.30 så drog det hela i gång. Lars ”Linkan” Lindkvist hälsade alla hjärtligt välkomna och så inleddes kvällen med Peps Perssons ”Alldeles Lagom”. Föreställningen var ju en hyllning till Peps Persson.
Gamla slagdängan ”Börja om från början” fick härliga solo med gitarristen Peter Antonsson och på trombonisten Göran Abelli. Fortsatte gjorde Sofie Hellborg med ”Vilken underbar kyss”. Linkan sjöng och spelade dragspel Peps visa ”Auktionsvisan”.

En av kvällens gäster Anders Hansson sjöng låtar i Peps anda bland annat med text ”jämmer och vånda måste vara måndag”.

Det fanns också långväga gäster i publiken Eva Adem och Mats Sundbeck från Simrishamn.

Miranda Aida tog plats på scenen och bjöd på ”Det börjar verka kärlek” och ”Jag har bott vid en landsväg” båda i modern svängig tappning. Peps "Upp eller Ner” sjöng Ingrid Savbrant. Kvällens andra gästartist Sinja Ipsen sjöng ”Love Somebody”. Skönsång.

Läs mer …

Bålgeting

Bålgeting (Vespa crabro) är den största samhällsbyggande getingen i Europa. Den bygger sitt bo främst i ihåliga ekar och andra lövträd, men kan också bo i människors byggnader. Den äter större och mindre insekter, och tillfredsställer sitt sockerbehov främst genom att dricka sav från lövträd.

Drottningen är 25–35 millimeter lång, medan övriga bålgetingar är något mindre, hanarna 21–28 millimeter och arbetarna 18–24 millimeter. De har kloförsedda tarser och kraftiga käkar. Honorna (drottningarna och arbetarna) har gadd.

Färgteckningen går i gula, rödbruna och mörkbruna toner. Den rödbruna färgen är mest framträdande på bakhuvud, mellankropp och bakkroppens främsta segment

Bålgetingar bygger runda bon som kan vara stora som ett människohuvud. Boet tillverkas av söndertuggade träfibrer, som bålgetingdrottningen blandar med sin saliv. Boet placeras gärna i ihåliga träd men även under tak och i fågelholkar. Det händer även att boet byggs inomhus. Om ett samhälle växer sig stort (upp till 400 individer) kan det hända att bålgetingen anlägger nya samhällen i närheten. Gynnsamma varma somrar kan botätheten därför lokalt bli betydande. Bålgetingen är som mest aggressiv om boet störs. Försvarsradien kring boet är ungefär 2 till 3 meter.

Läs mer …

Världspremiär i Vittsjö?

VITTSJÖ. En vågad rubrik kan tyckas men när något sker för allra första gången oavsett var i världen detta sker, det kan man väl ända kalla för en världspremiär.

Det hela började med att jag denna ljumma sommarkväll ( 3 augusti) begav mig till Vittsjö kyrka för att lyssna på Ingela Persson (alt) och Susanne Furenbäck (sopran)

Ingela Persson och till hö Susanne Furenbäck

Att det var deras allra första offentliga framträdande, ja det fick jag veta när jag pratade med dom efteråt. Men där och då i början, ja då hade vi ingen aning.

Christer Frostensson

Kvällen inleddes med att Christer Frostensson hälsade oss alla välkomna in i kyrkans svala rum och talade även om att på söndag 7 augusti är det Byggmästarnas söndag. Dock inte enbart för yrkeskåren i sig utan för oss alla, vi bygger ju alla något, om än inte hus så bygger vi i oss själva. Därefter ringde klockorna oss samman.

Läs mer …