Lördagskåseri...
Körkortsutbildning
1950 hade nästan ingen råd att ha bil, så det där med att ta körkort hade ingen hög prioritet i ungdomsdrömmarna. Nu måste emellertid en volontär vid pansartrupperna ha körkort. Man insåg snabbt att det skulle vara något att skryta med hemma i byn - att äga ett körkort innan någon av kompisarna ens tänkt tanken. Vi skulle dessutom få det gratis, vilken överraskning.
Övningskörningen började nästan direkt efter inryckningen. Körlärare var en furir - alla furirer blev körlärare vid behov - någon speciell utbildning krävdes inte vilket självfallet påverkade kvaliteten i utbildningen. Man fick köra upp för en av de kaptener vid regementet som hade ”behörighet” vilket troligen bara innebar rätt grad, eget körkort och en kort kurs vid Motorskolan.
Övningskörningen skedde med USA- tillverkade Dodgejeepar som hade köpts upp av svenska armen ”tunnlandsvis” efter andra världskriget. Amerikanska krigsmakten sålde överskottet i stället för att bekosta återtransporten över Atlanten. Bilarna var i bra skick. De hade ett kapell av presenningstyg som var öppet baktill men som hade en mellanvägg mellan förarsätet och passagerarutrymmet där det satt ett litet celluloidfönster i A4 storlek som oftast var så repigt att man knappast såg någonting bakåt.