Kahnberg som såg såg vid såg såg tre längs Möllebäcken i Verum
VERUM. Idag ska jag nostalgiskt minnas landskapet och de små skogsbäckarna där jag haft förmånen att tillbringa min barndom. En annan som för snart 150 år sedan bar på liknande tankar var skalden och tullinspektören Elias Sehlstedt (1808–1874). I dikten Sång i Ångermanland skrev han: Utsigten åt Alnön i solnedgången var praktfull. Och hela hamnen som en spegel låg, Och såg vid såg jag såg hvarthelst jag såg. (i Svea 1873.) Sundsvall var då en av Sveriges rikaste och mest blomstrande industristäder. Genom de många sågverk som anlades kring staden förskaffade stadens förmögna borgare, som kallades ”träpatroner”, sig stora rikedomar.
![]() |
![]() |
Att jämföra sågverksblomstringen i Norrland med sågverken i Verums Möllebäck haltar, men lite darr i hembygdskänslan kommer när jag ser dessa Verumsbilder från 1930-talet. Och Sehlstedts kända sentens: Och såg vid såg jag såg hvarthelst jag såg gjorde sig påmind när jag läste uppteckningarna i folklivsarkivet.
De två uppteckningarna gjordes 1938 av museiamanuensen Alf Kahnberg (1911–2002). Oljemålningen av sågmöllan är utförd av John Öhvall (1883–1957).



Vi hade hoppats på att komma igång igen till jul, men så blev det inte. Hur blir det så till våren?


Så finns det mycket som skall göras innan man kan sätta sig ner och påbörja vävningen. I mattor måste man ju samla in ett antal kläder/ tygbitar för att sen matcha ihop färgerna någotsånär i alla fall. Därefter gäller det att klippa eller riva i lagom remsor för att sedan kunna användas till det nya projektet som man har tänkt sej. Med andra ord är det några moment som skall göras innan man kan slå in den första tygremsan. På bilden ovan som visas här så blir det fin effekt både lodrätt men också vågrätt. En härlig färgkombo som växer fram med jämt handslag, snyggt.