BJÖRSTORP. Folkskolan i Björstorp, öster om Emmaljunga uppfördes som socknens första fasta skolhus 1877. Undervisningar vid denna skola upphörde 1965. Mångårig lärare vid denna skola var Arnold Fahlén (* 1902 † 1991). Den gamla skolan i Björstorp är nu privatbostad.

Han var ledande då idrottsföreningen bildades och han hade flera gymnastikuppvisningar där skolans elever deltog. Då undervisningen upphörde var den gamla skolan en hemvärnsgård för ortens hemvärn. Senare bildades en fastighetsförening som blev ägare. Numera är skolan privatbostad.

På våran gård.
På våran gård fick vi gratis elektricitet i slutet av 40 talet. Gården som vi ägde var definitiv inte stor, men genom våra föräldrars klokhet och sparsamhet blev vi både välklädda och friska.

Genom vår skog gick en å, kallad ”Lurketorpsån”, den letade sig ner mot Örekilsälven och Munkedal, den hade även flöde genom två granngårdar. 

En å som var mycket fiskrik, min bror Åke och jag metade där så ofta vi bara kunde. Vi kunde få i stort sett alla arter som då fanns i våra insjöar.

VITTSJÖ. En informell samling cafégäster runt ett bord med högar av böcker som en del har läst och gärna vill förmedla till de andra. Här dricks kaffe/te och resterna av småkakor från julen dyker upp medan pratet sporras allt eftersom böckernas innehåll öppnas på glänt.

De glada läsarna i ivrigt samtale. Från vänster: Merete Karlsen Titman, Tomas Gylander. Bak från vänster. Solveig Andersson, ElnaMaria Linden, Ditte Liblik Nielsen.

Några av de böcker som det pratades om var, Amos OZ ”Judas”, Agatha Christie ”Långa skuggor”, Tamara Mc Kinley ”Ekon av längtan”, Bengt Ericsson ”Den nya överklassen”, Kerstin Weman Thornell ”Just nu och för alltid”, Ingrid Hedström ”Gick obemärkt förbi”, Elisabeth Åsbrink ”Och i Wienerwald står träden kvar” och Annette Rosengren ”Springa på vatten”.
Här berättas inte allt, men nog för att nyfikenheten ska väckas. Det är plats för många fler i rummen och under är några av förslagen.

Nästa bokcafé på biblioteket i Vittsjö är onsdagen den 28 februari.

KIVIK. Kungagraven, även benämnd Kiviksgraven eller Bredarör, är ett gravröse beläget i Kivik. Det är en gravplats från bronsåldern, som under historisk tid både delvis förstörts, plundrats och restaurerats till ett icke ursprungligt skick. I restaurerat skick mäter graven cirka 75 meter i diameter och är 3,5 meter hög. Den kan antas vara en av Skandinaviens största gravar från den äldre bronsåldern (cirka 1700–1100 f.Kr.). Graven innehåller en kista som är 3,25 meter lång och cirka en dryg meter bred. Den är smalt att gå runt men den är värd att se

Bredarör, som graven kallas i folkmun, är känd för sina hällbilder som återfinns på 8 av 10 stenar i gravens hällkista. Det är inte känt vem, eller vilka, som en gång begravts här.

Nu på söndag den 21 januari mellan klockan 14 – 18 är det café i Emmaljunga Folkets Hus. Då kan ni också se Anders Helbergs fantastiska fotografier av fåglar, och Johnny Karlssons akvareller. Dessutom finns en utställning av kluriga allmogeföremål som man kan gissa på vad de brukats till. En del av föremålen hoppas vi få hjälp med, då vi inte vet vad de haft för användningsområde.

Varmt välkomna!