VERUM. I år var det anrika syföreningen i Verum som arrangerade auktion i församlingshemmet. Redan vid entrén fanns lotterivinster på bordet med duk från SLKF med årtalet 1953. Efter hand fick extra kaffekoppar samt sittplats beredas till de 50 besökarna. Prästen Stefan Dahlström höll kort andakt innan han hade premiär som auktionsropare. Kvällens intäkter uppgick till cirka 11 000 kronor.

Verumskören som underhöll vid syföreningsauktionen.
Verumskören sjöng flera sånger under Curt Nilssons ledning. ”Den stora gåvan” symboliserade kanske resultatet från försäljningen. Det var, enligt Curt Nilssons utsago, nästa sång: Det finns ljus som tillkommit under stormen Gudruns framfart. Gösta Svensson med anknytning till Verum sjöng ur operetten ”Det måste vara underbart”. Sången fortsatte men med allsång från det utdelade visbladet. Fikabordet samlade kö fast det var två körader som tog för sig med bulle och en kaka till dessert.
VITTSJÖ. Grattis till er nya hemsida.
Det är mycket man kan informera om samt påverka med en egen sida. Vår kommun, -vår miljö, -vårt boende men framför allt får vi information om vad som händer inom föreningen. Ännu ett grattis och lycka till med hemsidan.
Länk till hemsidan finns här. (klicka)

Klipp från Svenska Dagbladet fredagen den 18 juli 1913.
Tidningsanka om en järnvägsresande 84-årig gumma från Verum?
Sommaren 1913 cirkulerade i svenska tidningar – och även i de svenskamerikanska bladen Svea och Omaha-posten - en berättelse med rubriken ”Skånegumman ville träffa kungen”. I Svenska Dagbladets utgåva fredagen den 18 juli 1913 kan man under avsnittet ”I marginalen” läsa: På onsdagen anlände hit på järnväg en 84-årig gumma Elna Johansdotter från Verums församling.
Av den fortsatta berättelsen framgår att gumman insisterade på att träffa kungen – som vid det laget var Gustav V. Hon ville ha hans hjälp att få pengar till underhåll som förvägrats henne på något orättvist sätt. Sedan hon fått besked att det inte gick att träffa kungen, vände hon sig till Civildepartementet där hon förgäves satt och väntade resten av dagen. Tidningen avslutar den hjärtskärande skildringen i följande ordalag: ... då ämbetsverket på eftermiddagen stängdes fick man ledsaga den gamla till polisen, som ombestyrde hennes återfärd till Skåne. En del tidningar har på sista raden i artikeln skrivit: Den gamla hade nämligen rätt liten reskassa.
Mmmm flingorna som dalad
e ner så vackert i förra veckan, försvann med blixtens hastighet för nån dag, tråkigt tycker jag. Förr visst blir det ljusare inne och även utomhus, inomhus är planeringen redan på gång. Veckorna har krympt rejält, nu är det dags att kolla de ljusslingor som fungerade när de stoppades tillbaka i kartongen. Men på nåt vis har något hänt i förrådet alltid är det nån lampa som inte fungerar.

Dags att torka av mina snöglober det har blivit några fler under året som gått, lyfter upp en och vrider igång och låter mig underhållas med en jullåt som jag minns med glädje. Kanhända att vi behöver plocka fram lite saker som påminner oss att ett år redan har gått. För snart är det jul igen.
Strömstare (Cinclus cinclus) är en fågel i familjen strömstarar. Den är den enda tät
tingen i Europa som både kan simma och dyka. I Sverige häckar den i större delar av landet men med en högre koncentration i norra halvan av landet, medan den på vintern påträffas spridd över hela landet, ibland ända ute i kustbandet.
Strömstaren blir cirka 15–18 centimeter lång, med ett vingspann på 26–30 centimeter. Näbben är rak och starkt hoptryckt i sidled. Vingarna är korta och kupiga, stjärten kort, i spetsen tvär. Vuxna fåglar ser tjocka och kortbenta ut på grund av den voluminösa fjäderdräkten. Flykten är snabb och rak utan bågar eller glid och med mycket snabba vingslag.
Sida 1133 av 1533