Klockfodralsnickaren Jöns Johansson i Verum
VERUM. Uppteckning: Klocka ägd av Ivar Persson i Norreskog, Verum sn. Klockan är tillverkad av Christian Andersson i Sjötorp. Dessa klockor är mycket vanliga i Verum och Visseltofta socknar. Klockan är signerad och bär tillverkningsåret 1849. Jöns Johansson i Verum var allmänt känd som fodralmakare. Priset för klocka med verk och fodral var 25 riksdaler.
Denna notis ingår i den omfattande folklivsdokumentation från Verums och Visseltofta socknar som utfördes av Alf Kahnberg åren 1938 och 1939. Materialet inlemmades i folklivsarkivet och är nu - drygt 80 år senare – en fantastisk källa att ösa ur.
Sommaren 1939 fanns i tidningarna denna notis om de stipendiater som fick uppdraget att göra uppteckningarna:
”Många stipendiater göra uppteckningar om folktradition”.
Folkminnesarkivets insamlingsverksamhet genom utsända stipendiater är denna sommar liksom tidigare inriktad på att samla bidrag till en helhetsbild av forna dagars kultur- och folkliv. Såväl den andliga som den materiella sidan beaktas. Undersökningarna, som beröra landskapen Skåne, Halland, Småland, Blekinge samt Öland, syfta sålunda dels till en uppteckning av all slags muntlig tradition, sägner, visor, seder och bruk i arbetet eller vid årets och livets högtider, trosföreställningar, folkmedicin etc., dels till en inventering av äldre byggnadsskick. Insamlingen av den muntliga folktraditionen är planerad som en komplettering av redan förefintligt material rörande de ämnen som inom de olika folkminnesinstitutionerna i landet äro föremål för bearbetning i och för publicering i den folkloristiska delen av Atlas för svensk folkkultur. (1939-06-23).
Alf Kahnberg (1911–2002). Foto i SvD 1981-09-18.
En av de personer som fick uppdraget som stipendiat 1939 för att göra uppteckningarna i Verums och Visseltofta socknar, V. Göinge härad var dåvarande fil. kand. Alf Kahnberg. Han hade samma uppdrag 1938. Kahnberg blev sedermera seminarielektor och läroboksförfattare i Malmö.
Här nedtill redovisar jag ett par av hans uppteckningar rörande Verums socken dels om tillverkningen i Verum av klockfodral till Sjötorpaklockorna från Visseltofta, dels två berättelser om de många sågarna i Möllebäcken mellan Bodarp och Verum.
Sjötorpaklockorna från Visseltofta hade ofta fodral från Verum
Uppteckning: Klockfodralen till Christian Anderssons i Sjötorp klockor gjordes av Jöns Johansson i Verum, död omkring 1870. (Han dog 1875.) Sängar och soffor tillverkade man lite till mans i Verum sn. Man inköpte okantade bräder. Skulle man kanta bräderna tog det 2 dagar att göra dem. Annars en dag. Priset var under goda tider 5–6 riksdaler.
Den här omtalade snickaren Jöns Johansson (1800–1875) flyttade 1838 från Namnakull på Verum nr 3 (sedermera känt som ”Findahls”) till en gård under Nr 4 i Verums kyrkby. Denna gård har sedermera tillhört donatorerna Nilla och Axel Pettersson och kallas ibland Nillagården. Nu finns företaget Hurricane AB, Hund och luftvapenspecialisten där.
Jöns Johansson och hustrun Nilla Linbom hade åren 1826–1849 blivit begåvade med 11 barn, varav fyra dog i späd ålder. Av den bouppteckning som gjordes 1884 sedan hustrun Nilla Linbom (1804–1883) avlidit framgår att tre hennes då levande sju barn vistades i Amerika.
I bouppteckningen efter maken Jöns Johansson, som upprättades i april 1875, upptas ”1 nytt klockefodral” värderat till 4 kronor. (En daglön för en industriarbetare var då ca 1:50. Riksdalern hade avskaffats 1873.)
Sågmöllorna i bäcken mellan Bodarpasjön och Verums kyrkby
Uppteckningar om sågarna 1938:
Såg! (Bild ovan Den avbildade sågen höll just på att rivas. Så går det också för de flesta av de förr så vanliga vattendrivna sågarna utmed Verumsån. Vid tiden för besöket på platsen (i juli 1938) fanns ännu 3 st sågar kvar men av dessa skulle 2 just rivas. Här försågades förr det virke som sedan skickades på oxvagnar neråt slättbygden eller som användes vid den inom Verum sn vanliga möbeltillverkningen (soffor och kistor). Man använde efter vad som uppgivits cirkelsågar. En klinga i varje såg.
Såg! (Bild ovan) 3 st sågar av denna typ finns utmed den lilla bäck eller å som från Bodarpasjön flyter i sydlig riktning ner till Verumsån. De utgör ett vittnesbörd om den en gång livliga försågningen av stockar som ägde rum i dessa trakter, dels för eget behov (vid tillverkningen av enklare möbler såsom soffor och sängar), dels för vidare frakt med oxlass till städerna Lund och Malmö. Det var med hjälp av sågram som man försågade stockarna till plankor. Beträffande sågram och kvarnhjul se särskilt foto.
… Äldre snickarverktyg påträffas i stor mängd i bygden. Sannolikt ett tecken på den stora betydelse som hemslöjden i form av möbel- och kisttillverkning hade för denna trakt förr.