Krisminne från 1940-talet
VITTSJÖ. Ytterligare minnen från Andra världskrigets dagar dyker upp. Kåsören finner det angeläget att berätta om olika händelser som upplevts. Kåsören erinrar sig ”Egon i byn” då han flera gånger påtalade: Skriv medan du kan, fråga de som vet och skriv ner. Många borde tänka på dessa visdomsord.
Egon litade inte på hörsägner utan skrev ner det som han kunde kontrollera sanningshalten i. Egon själv skrev ner flera pärmar om det han visste att berätta.
”Egon mitt i byn” skrev även bestående historia på stenar!
Kåsörens egna upplevelser följer: Det var stort bestyr i mitt föräldrahem i Hästhult då total mörkläggning blev anbefalld. Min moder plockade fram mörka filtar som hängdes upp i fönster där vi vistades. Arvid Christianssons lanthandel i Skånes Värsjö kom med beställda varor varje torsdag. Vid tiden för mörkläggning hade Lennart C med sig försvarlig bunt med svarta rullgardiner och det var marknad för denna vara.
Ransonering hade trätt i kraft och talong på ransoneringskort klipptes av. Strängt taget allt var ransonerat. Även för lantbrukare var bland annat ägg, kött och mjöl ransonerat.
I detta läge återuppstod bekantskapen med släktingar och vänner som bodde i tätorterna. Flera gånger körde min fader med häst och vagn till järnvägsstationen i Skånes Värsjö för att hämta kusiner från Landskrona och Helsingborg. Då de återvände till sin hemort hade de korgen full med ömtåligt skal innehållande gula och vita som kunde bli pannkaka vid hemkomsten. Vid sådana tillfällen var det inte tal om ransoneringskupong. (Humorn döpte det till svarta ägg).
På den tiden fanns det mer eller mindre primitiva kvarnar. Även små handdrivna kvarnar! En och annan kväll eller natt gned kvarnstenarna mot varandra och i mörkret smög sig sedan en man hem med en säck mjöl. (svart mjöl). I detta mörker kunde ransoneringskort inte urskiljas.
De olika poängen, tre eller en poäng skiftade värde gång efter gång.
Min fader hade ransoneringskort för tobak fast han endast rökte en pipa tobak om söndagarna. Far hade en vän som var hängiven rökare som ofta kom för att få tobakstalong. Denne besökare var ganska mager och en gång sa mor till honom att du inte skall röka så mycket då du blir magrare av detta! Besökaren svarade att det säger hans fru också, men det du lägger på tobak sparar vi på maten!
Far hade som uppgift att besöka lantbrukare inom visst område för att räkna hur många grisar det fanns på gården. På den tiden skulle ”julgrisen” slaktas men det gick inte an då ransonering gällde. För säkerhets skull ringde far och frågade om han kunde komma och räkna grisar i morgon! Då gick djungeltelegrafen i gång då far hade sin givna turné. I god tid före räkningen gömdes julgrisen undan på en säker plats!
Allan Hallström har berättat att han sökte extra tilldelning av tvål då han behövde tvätta sig efter dagens arbete i kolugnarna. Det blev avslag av kristidens ordförande Sjunne Svensson. Vid nästa utdelning av ransoneringskort kom Allan och sökte extra tvål. Då var det endast de vita tänderna som syntes till i det svarta ansiktet. Det blev extra tilldelning av tvål!
Då det var mulet väder var det sannolikt att de Brittiska bombplanen skulle passera även över min hemtrakt i Hästhult. Redan vid 21-tiden gick far ut för att se om strålkastarna syntes i väster. Kåsören fick då följa med ut och det starka skenet från strålkastarna i Landskrona och Helsingborg som svepte över himlavalvet. Snart började mullret från de fyrmotoriga bombplanen att komma allt närmare. Kåsören fick då och då vara ute tillsammans med far och det var spännande för en tio-åring. Våg efter våg kom de brummande bombplanen under nära en timmes tid. Vid något tillfälle kunde ett bombplan skymtas då det en kort stund var tänt i planets karbinutrymme. Sen var det dags för tio-åringen att krypa till sängs bakom de mörklagda fönstren.
I stället för socker kunde inköpas sirap eller surrogatet konsthonung enligt Ransoneringskalendern.
Kaffe i form av hela bönor eller malt i skilda former var också ransonerat. Kaffetåren var och är fortfarande den stimulansdryck som gått i arv! Under kristiden var det upp till var och en brukare av denna ädla dryck att finna ett surrogat. Efter erfarenheter från andra matmoror blev bästa surrogat rostade rågkorn. Stekpannan kom fram och kornen skakades och vändes på järnet. Sen kom den gamla kaffekvarnen fram och de rostade kornen maldes.
Då på 1940-talet var det mer snöfog (snödrev) med snödrivor, stundtals mer än meterhöga. Då kallade snöfogden, Johan Lundstedt samman ”skottlaget”. Ett antal lantbrukare, Yngve Lundstedt, Lars Lundstedt, min fader Paul Persson, Knut Gustavsson, Edvin Ahlkvist och kanske någon mer? Detta lag var utrustat med skoffor att röja undan snödrivorna så att Johan kunde komma fram med sin spetsplog av trä, dragen av tre hästar. Även kåsören i unga skolår fick lov att åka på plogen som en extra tyngd! Sedan spetsplogen jämnat väg från Boalt till Rommentorp var det tid för den snökedjor försedda lastbilen med riktig spetsplog att röja undan den snö som lämnats kvar. Då var det verkligen snörikt med stora drivor.
Caféerna i Vittsjö annonserade att de höll stängt en viss tid på grund av varubrist. Något café hade öppet medan det andra hade stängt. Det var kundvänligt! Nästan allting var ransonerat. Se klipp av ransoneringskalendern! Tydligen fick inte caféer någon extra tilldelning av äkta råvara som mjöl, socker och annat som ingredienserna i bakverken bestod av.
Ransoneringskupong angav inköp av 32 gram mjukt bröd (vinerbröd) eller 20 gram hårt bröd. Det blev en kupong för nästan allt köp där även pepparkakor var inräknat.
Fläsk och kött var även ransonerat men det förekom ”svarta” varor. En lastbilsåkare berättade att när han kom till Trelleborg med en last av granris till kyrkogården stannade han utanför en villa där ”Andersson” var bosatt. Ingen var hemma hos ”Andersson”. Då åkaren kom ut fanns där en polis intill och åkaren åkte snabbt från platsen. Efter en stund återvände åkaren till platsen och fortfarande ingen ”Andersson” hemma, Då åkaren kom ut stod polisen vid bilen och frågade vem som söktes? Åkaren svarade ”Andersson”. -Bra svarade polisen. Jag skall ha hälften och kan hjälpa dig att bära in. En halv styckad gris, väl emballerad drogs fram under granrisen!