Lördagskåseri...

Uppbrott. Forts. 

Den 30/4 1990 kom jag så till ett hus som inte ännu var riktigt mitt. 
På tisdag klockan tre skulle affären slutföras och tid var bokad. Men innan dess ska jag börja på mitt nya jobb i Strömsnäsbruk, jag var nog välkommen även om det viskades lite i vrårna. Distrikt 1 skulle bli mitt och redan från första stund steg jag in i verkligheten.

Postkontoret i Strömsnäsbruk

Min ”mentor” Vera Karlsson tog mej under sina vingars beskydd och hennes bil förde oss runt i ett landskap som jag egentligen inte visste något alls om.

På den tiden ägde man bilen själv och den kunde egentligen kallas för tjänstebil. Vera, som var noggrann, släppte inte ratten till mej, hon var rädd om sin ”Folka” den skulle duga även efter den stundande pensionen.

Så blev då Kungsgatan 14 mitt. Huset var, ”är”, byggt i mitten av 1910 hade hyst både fotograf och rakstuga i bottenvåningen. Nu bodde Hilma där, änka efter Johan även kallad ”flygande murverket” mest för att han var så oerhört snabb. (Med hjälp av sina söner murade han nuvarande Emmaljunga barnvagnsfabrik).

Kungsgatan i Markaryd

Övervåningen i mitt hus var uthyrd till en ungkarl som jag lärde känna först efter nån dag.
Det visade sig tyvärr, att jag fick bo en månad i källaren! Hilmas lägenhet på Smedjegatan var ej klar för inflyttning förrän om en månad. Så min första månad i Småland blev ett liv i kappsäck men med mycket uppbackning av Hilma, som nu var en av mina två hyresgäster under våren 1990.

Fortsättning följer....

 

Top