VERUM. Ester Sonja Silfverswärd (1915 – 1982) var barnbarns barnbarn till sergeanten vid Norra Skånska infanteriregementet Anders Gustaf Silfverswärd (1771–1860). Denne adelsman var i sin tur barnbarns barnbarns barn till den Lars Larsson Silfverswärd (död 1645) som den 20 oktober 1630 adlades av konung Gustaf II Adolf i lägret vid Ribnitz i Mecklenburg, Tyskland.

Det Silfverswärdska vapnet i originalsköldebrevet

Sergeanten Anders Gustaf Silfverswärd (1771–1860)

Tidningen Arbetet hade den 3 oktober 1964 en artikel om den hurtfriska skogsägaren Ester Silfverswärd och hennes väninna Svea Olofsson i Torstorp, Verums socken.

Under rubriken: GÅRD PÅ 205 TUNNLAND kunde man läsa denna berättelse: För ett år sedan blev Ester Silfverswärd i Verum plötsligt skogsbonde. Utan att hon egentligen fattade vad som skett var hon ägare till en gård med 205 tunnland präktig skog och åker, taxerad ta till 81,000 kr, men värd nära 300,000 kr. Det fick hon i lön för att hon skött hushållet åt en gammal man i åtta år. Ester är adlig och heter Silfverswärd. Men blått blod kan man inte leva på, säger hon. Man måste jobba också – det är hälsan. Det tycker bästa väninnan Svea Olofsson också. Hon blev Esters kompanjon för ett år sen. Skogsbönderna Svea och Ester sysslade med helt andra ting tidigare. Ester har varit hemsyster och Svea var affärsidkerska i Hästveda. Men bondelivet lämnar de aldrig igen. De älskar skogen och djuren. Gården liknar nästan ett menageri. Där finns allt. Utom katter.

Idag är Ester och bästa väninnan Svea Olofsson kompanjoner och skogshuggare på gården. Och det sköter de som riktiga karlar – det var aldrig tal om att jag skulle sälja gården, säger Ester. Inte ens om man bjuder mig 300,000 kr så är jag pigg på affär. — För här har vi skapat oss ett paradis! Vi älskar att arbeta. — Skall man vara bonde så skall man, säger Svea. Ingen av oss tål att slå dank – vi var pappas drängar redan när vi gick i småskolan. Då jobbade vi också i skogen — fast utan motorsåg. Och det var jobbigare.

Ester trodde aldrig att hon skulle få ett öre för den gamle hann aldrig skriva testamente. Anhöriga saknades och arvsfonden stod alltså som arvinge. Då trädde en avlägsen släkting till mannen fram och sa att denne gett muntligt testamente: Ester skulle få köpa gården för 81,000 kr. Efter förhandlingar vid häradsrätten var saken klar: Testamentet godkändes. Och då ansåg arvsfonden att den summan hade Ester tjänat in under de åtta år hon arbetat åt mannen utan lön, varför gården blev hennes utan ett öres kostnad.

Esters bästa väninna Svea Olofsson (1915–2002) och hennes ”fiskbil”.

Nils Persson (1883–1962) vanligen kallad Lafogda-Nisse, ägde gården i Torstorp som ärvdes av Ester Silfverswärd. Foto från 1907.

Ester Silfverswärd, var född i byn Sparrarp och har fått sin gravplats på Farstorps kyrkogård. Tidningen Arbetet hade 1982-07-30 denna notis om att Ester avlidit: ESTER SILFVERSWÄRD, Torstorp, Verum, 66 år, har avlidit. Hon var född i Sparrarp. Under ett 20-tal år har hon drivit lantbruket i Torstorp i Verum. Närmast sörjande är syskon samt Svea Olofsson i Torstorp.