Hästhov eller tussilago är en perenn korgblommig växt med små gula blommor.

Tussilago har använts inom folkmedicin. Bladen användes för att göra en dekokt mot hosta, hästhovegräsvatten.

Enligt Linné (1755) röktes även bladen som tobak, vilket var en metod mot hosta och astma som omskrivits redan av Plinius den äldre.

Växten innehåller alkaloider av pyrrolizidin, vilket är mycket kraftiga gifter som påverkar levern. Hästhoven har använts vid framställning av fnöske. Tussilago är även ett vanligt ogräs på åkrar.

Hästhov trivs bra på leriga jordar med dålig dränering och kan på grund av dess djupgående stamutlöpare, som kan nå under plogdjup, vara svår att bli av med. För att bekämpa tussilago i fält kan upprepad jordbearbetning tillämpas eftersom det gradvis försvagar utlöparsystemet. Hästhovens kompensationspunkt, då den är känsligast för störning, är vid tre till fem blad och det är då bearbetningen bör ske för att ha störst effekt. Effekten av jordbearbetning blir sämre under hösten på grund av att hästhoven utvecklar få eller inga nya skott under den perioden, vilket innebär att hästhoven är svår att utarma helt. Om förhållandena tillåter är därför vårplöjning oftast bra för bekämpning av tussilago. Grödan får en konkurrensfördel på grund av hästhovens försenade uppkomst enligt SLU.

Hästhov är även konkurrenskänslig när det gäller ljus och bearbetningen bör därför kombineras med en konkurrenskraftig gröda med kraftigt bestånd för en så effektiv bekämpning som möjligt.

Tussilagon är fotograferad i Vittsjö den 26 mars 2025.

Fler bilder på min hemsida vigg5.se