EMMALJUNGA. Ca 30 personer samlades lördagen den 28 juni framför Folkets hus-byggnaden för en byavandring.

Karin Persson hälsade välkommen och sedan berättade Claes Ruderstam om namnet Emmaljunga och om historien fram till samhällets födelsedag, nämligen den 23 juli 1892, då det första tåget rullade in på stationen. Här fanns då egentligen bara två hus, Eneroda-Nissens torp och lite längre bort Nils Troedssons gård. Resten var skog och mossar. I folkmun kallades samhället Ödeljunga.

Under byggandet av banan och stationsområdet upprättades det just här där vi står ett tältläger för den stora arbetsstyrkan, som erfordrades för nedschaktning av grusåsarna och utfyllnad för järnvägsbanken. Troligtvis var det hög stämning här på lördagskvällarna, så det blev kanske startskottet för glada evenemang på denna plats även i fortsättningen!

Vi förflyttade oss så till Järnvägsstationens lastkaj. Riksdagsman Nils Svante Håkansson säkerställde finansiering av Vittsjö-Markaryddelen samt spårdragningen, som han önskade närmre Björstorpsskogen. En bangård för lastning av skeppstimmer byggdes här. I hans skogar fanns nämligen stora raka fina furor. Hit kom engelska uppköpare och pekade ut vilka träd som de ville ha till skeppsmaster. Dessa gick på export till Southampton. De kunde betala 1000 kr för en mast och det motsvarade 4 årslöner för en arbetare på den tiden (årslön 200-250 kr)!!
När träden skulle fällas fick de först fälla mindre träd, som trädet skulle falla ner mot, så att det inte blev några sprickor. Dessa kördes ut med 6-spann!

Men redan 1890 byggde Tellander Nilsson ett hus, som senare blev Karlssons Charkuteri. Här idkade han speceri- och diversehandel men även skogs- och trävaruaffär. Ett par år senare byggde han caféet mitt emot. Skomakar-Perens son Josef, som kallade sig för Svanström efter att ha varit i Amerika, lät 1896 bygga ett nytt fint tvåvåningshus på Almbacken. Någon lär ha sagt att om Emmaljunga blir stad, ska detta hus bli stadshus! Tyvärr ser det just nu ganska bedrövligt ut. Här byggde och skapade han också traktens första möbelfabrik.

Claes berättade så om torvindustrin. 1902-1904 var här Sveriges första torvskola. Man behövde ju stenkol till driften av loken och den importerades. Därför bildades en fond på 100 000 kr, som skulle utreda om svensk energiförsörjning, och om hur man skulle kunna använda bränntorv i stället. Därför skapades i Emmaljunga en torvskola för utbildning av torvingenjörer, och detta blev starten på torvepoken: 30-40 elever per år från hela Sverige, ja, även från Norge och Danmark, utdikade mossar, smalspåriga järnvägar, 10 torvmaskiner, 200 man sysselsätts varje säsong. Kaserner byggs för extern arbetskraft. Torvkomplexet säljs för hela 1.250.000 kr år 1917, men kriget upphör 1918 och det ombildade företaget klarar inte driften. Detta blev ett skräckens år, då gängkriminalitet utbryter bland den externa arbetskraften. Ridande polis får ingripa, och driften upphör.

Så var det dags att promenera nerför Aveny Nilsson under ledning av Karin samt vittsjöfödde Ingvar Björklund. Först Konsumhuset, som byggdes på 30-talet, hade barberare och damfrisörska, sen Caféet och därefter ”Roséns”. Detta hus byggdes av Janne Persson 1905 och här var affär fram till 1980-talet.

En bit bakom uppe i backen såg vi Janne Persson & Söners snickerifabrik. Vi passerade sen bl a Ture Schalins lanthandel och till sist kom vi till brandstationen. Här låg just Eneroda-Nissens torp en gång i tiden. Karin berättade om sågverket, som startade efter Julastormen 1902. 1955 härjade här en stor brand, då hela brädupplaget brann upp.

Vi vek så av och stannade till vid Församlingshemmet. I huset bredvid bodde förr konstnär Hans Johansson. Mittemot ligger skolhusen, som inrymt småskola och mellanskola. Idag är förskola i den röda byggnaden.
Sen blev det en vandring bort till J.W.Nilssons Korgmöbelfabrik. Förr fanns det också två andra stora byggnader. Här startades 1911 en korgmöbeltillverkning som sedan utvecklades och antog väldiga dimensioner. J.W. Nilsson hade förvärvat sina yrkeskunskaper i Tyskland och i Malmö. Han inrättade också en korgmakarskola med elever från bl.a. Danmark. Här var alltså starten för korgmöbel-epoken.

Klockan gick, så vi vandrade snabbt tillbaka men gjorde stopp vid det amerika-inspirerade huset Villa Enero och Fritza håla som nu har ett hyreshus. Sedan samlades vi åter vid Folkets hus, där några intog lite fika medan Karin berättade lite om Barnvagnsfabriken, som just i år fyller 100 år, och om dess grundare Henry L Persson, född 1898. Han arbetade dels som maskinist vid torvbolaget och dels vid Björstorps Ångsåg. Började under tiden syssla med cykelreparationer och andra mekaniska arbeten. Han inköpte en tomt 1918 och byggde här ett hus, som inrymde kontor och verkstad på nedervåningen och hans bostad på ovanvåningen. 1925 påbörjades tillverkning av barnvagnar och blev inledning på Barnvagnsepoken.

Sedan var det dags för Ingvar Björklund att berätta om Karl-Edvin Olsson, som startade skofabriken 1926.

Vi besökte och tittade på huset där Karl-Edvin bott samt tidigare fabriksbyggnader och till sist besökte vi den nu blåa fabriksbyggnaden, som byggdes 1938. Ingvars far Olle, som var bror till Karl-Edvins fru, tog över företaget 1954, och sedan 1976 är det Ingvar, som driver Emmaljunga Skofabrik.

Fantastiskt att komma in och se alla läster och skomaskiner och känna tidens vingslag.

Så var vandringen slut långt senare än planerat!
Karin tackade Claes och Ingvar samt alla som kommit och för alla gamla minnen som flera kunnat bidra med.

Nästa Känn din bygd blir i Hårsjö den 13 september.