LOFOTEN. I augusti ifjol nådde min längtan fram till drömmarnas mål. Allt sedan jag var liten grabb har Lofoten i Norge lyst som en lanterna, dit ville jag en gång få resa! Så blev det verkligen av och det blev ännu mer fantastiskt än i min fantasi. Jag var inte ensam på resan, men beskriver bara en del av den och ut ifrån mina upplevelser.

Resan gick hur bra som helst, buss och tåg till Kastrup, flyg via Oslo - Harstad sedan hyrbil ut på Lofoten. Fantastiskt väder och minst femton mil fram till Å som är platsen längst ut, men med en jättegod fiskesoppa på torget i Svolver kändes det som vi var framme hela tiden. Övernattning där i väntan på stugan ute vid Nappströmmen och morgon med nybakt bröd från det charmiga bageriet alldeles intill. Å, en plats att längta till, tjusigare kan inte världens ände vara, särskilt eftersom ljuset fanns nästan hela dygnet. Fram på dagen nådde vi stugan vid Nappströmmen, resans clou, att få se denna fjord med höga fjäll, delvis snöklädda med fjolårs nederbörd, överträffade det mesta.

Att få se örnar sväva över våra huvud, att se dem sitta på klipporna i väntan på ett fiskstim var en daglig underhållning. Men min längtan ner till vattnet höll på att bli övermäktig, så när stugägaren sa: nu går vi ner så jag kan visa var ni kan kasta ut, då var lyckan på väg att bli fullständig.
Han lånade mitt spö för att visa var det var bäst, redan i första kastet fick han en torsk. Klockan var väl cirka 16.00 - det är precis nu stimmen kommer in av makrill, torsk och sej, man också se sälar som följer efter.
Det blev underbara dagar där vi åt fisk av varierande slag varje dag. Det blev också sköna vandringar i en underbar miljö. En eftermiddag fick jag en sej och lade den på berget bakom mig. Plötsligt var den försvunnen, den hade blivit middag åt en iller, tror jag. Höll bättre reda på fångsterna efter detta.

Två förmiddagar åkte vi till en annan fjord med en badvik som gick utanpå det mesta, 400 meter höga berg runt om med en tunnel genom ett av dem. Vatten som var så vackert blågrönt, så jag tror ingen konstnär har det på sin färgkarta. Mellan bergen fanns en öppning ut mot Norskehavet där det möter Ishavet, renare vatten finns inte, tro mej!!!