Helgens väder lockade till fotosafari

BJÄREHALVÖN. I underbart väder för att fotografera körde jag till Skälderviken. Lite blåsigt men lagom stark sol med lite slöjmoln gjorde att det blev fint fotoväder och en minnesvärd dag.

Utmed hela Skälderviken finns massor av oaser för inte minst den fotointresserade. Jag startade i den södra delen av bukten vid ett Naturreservat som heter Sandön. Efter några timmar åkte jag vidare till en plats kallad Sibirien. Mer information om bland annat dessa båda platser finns på nätet.

Läs mer …

Fälthare eller "Tyskhare"

Fälthare är en art av hare som förekommer naturlig i Europa men även i västra Asien och norra Afrika. I Sverige kallades den förr även för Tyskhare till skillnad från den andra arten som kallas Skogshare eller ibland svenskhare.

Ett tydligt särdrag som skiljer fältharen från skogsharen är svansens svarta översida. Under vinterhalvåret inträder ingen eller obetydlig färgförändring. Det kan finnas vita ställen på huvudets sidor och på öronen nära huvudet. Dessutom kan stjärten vara mera gråaktig.

Läs mer …

Sopplunch

VITTSJÖ. Nu så äntligen kunde sopplunch serveras i Församlingshemmet. Värdparet Eva och Sven Andreasson hade förberett med att pandemianpassad dukning. Dagens soppa var gjord med potatis, purjolök, blomkål, ärtor, morötter samt välstekta baconbitar. Till soppan serverades brytbröd.

Innan vi avnjöt dagens lunch höll Stefan Dahlström en kort bön och tillsammans sjöng vi psalm 48, Vilken vän vi har i Jesus.

Vid alla borden blev det mycket prat, då många av oss inte hade träffats på länge.

Efter det att mat, kaffe och kaka avnjutits blev det tillfälle för önskepsalmer.
- psalm 775 Att få vara försonad
- psalm 262 Oh sällhet stor
- psalm 98 Ett vänligt ord kan göra under
- psalm 260 Jag kan inte räkna dem alla

Läs mer …

Vittsjö fick oavgjort mot Piteå efter säker straff från Da Silva

PITEÅ. På ett soligt och höstfärgat LF Arena möttes under söndagen hemmalaget Piteå och gästande Vittsjö. En match där Vittsjö över 90 minuter hade svårt att få ordning på sitt anfallsspel.

Piteå inleder matchen piggt och har första kvarten ett visst övertag. Inte helt oväntat tar Piteå också genom Anam Imo ledningen i den femtonde matchminuten. Detta efter en fin framspelning från vänsterkanten av Sofia Wännerdahl. Stärkta av ledningsmålet är det Piteå som nu skapar chanser och Vittsjö har mycket svårt att få ordning på sitt spel. Efter halvtimmen spelad tappar Piteå något i sitt höga presspel. Vittsjö får ändå inte riktig ordning på sitt spel som just nu innehåller många slarviga passningar. Vittsjö skapar hörna i den 36 minuten, denna nickas tätt utanför av Mie Leth Jans. För Vittsjö är det som vanligt Fernanda Da Silva och Clara Markstedt som står för energin och flera farligheter som dock samtliga tyvärr ”rinner ut i sanden”. Halvleken slutar 1-0 till hemmalaget Piteå.

Läs mer …

När Mejarp i Verum var plantskola för nyutexaminerade lärare

VERUM. År 1886 tillträdde 22-årige Johan August Berglund som den förste ambulatoriske läraren i Mejarps småskola. Han var bror till skolläraren Per Alfred Berglund, som hade anställts i Verums folkskola 1885. Tjänsten var ”ambulatorisk” mellan skolorna i Verum och Mejarp med en årslön om 250 kronor. Om J. A. Berglund kan man läsa dessa rader i boken ”Ett annat Verum”: John Berglund föddes i Skärstads socken, Småland, den 10 juli 1864. Tjänstgjorde såsom skollärare i Sverige i nära 15 år och anlände till Amerika 1892. “Jag studerade”, meddelar han i sin biografi, “läkarebehandling vid American College of Mechano-Therapy samt National School of Chiropractic”, båda i Chicago. Jag började min praktik i Biloxi, Mississippi 1909, flyttade följande året med familj till Portland och kommer troligen att här bereda mitt hem för framtiden. Jag använder en behandlingsmetod absolut min egen och har rönt stor framgång.”

Sedan Berglund 1889 flyttat till Hästveda - och sedan till USA - kom Lovisa Johansson från Vittsjö - även hon 22 år gammal. Efter Lovisa, som flyttat till Visseltofta 1891, kom 29-åriga Kjersti Håkansson från samma socken, där hon varit lärarinna vid den ambulerande småskolan i Vesljunga sedan 1883. Hon blev långvarig i Mejarp och fick öknamnet ”Örfila-Kitta”. Hon lämnade skolhuset i Mejarp hösten 1913 då hon flyttade till Höör. Om lärarnas alternerande mellan skolorna säger Ester Olsson: Läraren bodde i Verum, lärarinnan i Mejarp och halva tiden skulle ju läraren och lärarinnan byta, så då folkskolan skulle hållas i Mejarp och småskolan i Verum fick de gå en halv mil morgon och kväll och mötas på halva vägen. I ur och skur. Då vi småskoleungar var samlade vid Trollasten och såg Kersti Håkansson (Örfila-Kitta) komma borta vid Källarhalsen (dalgången bortom kyrkan) var det vi som fick brått in och satt tysta och snälla i våra bänkar.

Läs mer …