VERUM. I mars 2015, just när vintern började släppa sitt grepp, plingade det till i min mailbox. Det var ett av de glada meddelande som ofta under vinterhalvåret kom från Tord Jörans skrivarstuga i Linköping.
Han skrev då till alla sina vänner och supporters för att rapportera om vårvinterns senaste ”drapa” ur verkstaden. Brevet inleddes med: Hej! Fick ett ryck och totade ihop Malseröds historia, som har ett visst nyhetsvärde. (Försöker undvika saker som jag berättat förut t.ex. i Familjen Grip och Lars Wivallius i nytt ljus.) Av fortsättningen i brevet framgick att han var i full gång med att utarbeta sin bok Glimtar från Osby-traktens historia. Även om huvudinnehållet ägnades åt Osby var Tord Jöran obotligt intresserad av utforska Verums sockens intressanta historia och hans planer var att i sin nya bok ta med socknens fyra herresäten, vilka han med sin kritiskt realistiska historiesyn förklarade ”var obetydligt flottare än bondgårdar”. Hans utkast med rubriken ”Herrgården Malseröd” hade denna inledning: Det har funnits fyra herrgårdar i Verums socken: Björkeberga, Skeinge, Hovgården och Malseröd. Det är en nyhet som nog gläder verumsborna – det är ju mer glans kring en herrgård än en bondgård. Annars skulle inte så många teveserier och filmer utspelas i herrgårdsmiljö.
VITTSJÖ. Höstens första sopplunch i församlingshemmet samlade drygt halva hundratalet besökare. Ingemo Norrman berättade denna gång om vistelsen i norra Brasilien under tio år. 
Ingemo Norrman som berättade om Brasilien.
Vid nästa sopplunch den 15 oktober kommer hon att fortsätta sin beskrivning från södra delarna av det vidsträckta landet i väster.
Ingemo Norrman hade tidigare tillbringat timmar i köket för att tillaga dagen rätt. Dagens soppa bestod av inhemska grönsaker och köttfärs men kryddat med starka?, förmodligen amerikanska örter.
I anförandet berättade hon bland annat om färder på hisnande höjder. Detta i kontrast med sprakande fyrverkeri på stranden för firandet av nytt år. Landet har stora naturresursen men det finns även stora miljöproblem som även ökar med tiden. Vid ett fängelse hade kunder möjlighet att köpa terapiarbeten från fängelsets verkstad.
Blåmesen är en fågelart inom ordningen tättingar i familjen mesfåglar. Den lilla fågeln är med sin blågula fjäderdräkt rätt enkel att känna igen och mycket vanlig i stora delar av Europa. 
Blåmesens habitat är löv- och blandskog med hög andel ekar men den återfinns också ofta i parker och trädgårdar. Utöver Europa förekommer den i några angränsande delar av Asien. Populationen i Nordafrika och på Kanarieöarna har tidigare kategoriserats som en underart tillarten blåmes men anses idag som den egna arten koboltmes.
Blåmesen, heter på latin Parus caeruleus eller Cyanistes caeruleus. Den föredrar animalisk föda, framför allt insekter och spindlar. Utanför häckningsperioden ökar betydelsen av frön och annan vegetabilisk föda.
Blåmesen är påfallande skicklig i sitt sökande efter föda. Den kan klamra sig fast vid de yttersta grenarna på träd och även hänga upp och ner när den söker föda. Blåmesar häckar oftast i trädhål, men även fågelholkar används ofta. Huvudkonkurrent om häckningshål och vid födosök är den betydligt större talgoxen.
VITTSJÖ, BJÄRNUM. Fortfarande kommer det brev med frimärken som porto fast e-post har tagit över en del. Ofta hamnar frankerade brev i korgen för brännbart eller återvinning. Du kan göra en insats genom att spara de stämplade frimärken. Klipp ut frimärken med 3- 10 mm ”ram” och sänd dem till hjälp för andra.
Samla frimärken i kuvert och sänd till IM:s FRIMÄRKSTJÄNST BOX 91 713 22 NORA. (Klicka)
Denna organisation säljer dina frimärken vidare till filatelister. Inkomsterna sänds bland annat hjälp åt utvecklingsstörda barn i Amman.
Det var på denna plats läraren Gunhild Sehlin, Vittsjö verkade under många år. Gunhild Sehlin skrev flera böcker, bland annat Marias lilla åsna, Snapphaneborgen med flera.
Under de senaste 30 åren har IM och du bidragit med 1,6 miljoner kronor.
Ormvråken som heter Buteo buteo på latin är en medelstor och bredvingad rovfågel. Den mäter i snitt mellan 45-58 cm och har ett vingspann på mellan 110-132 cm och en vikt på ungefär 1 kg. Den är en medelstor rovfågel med breda vingar och en satt kroppsbyggnad med kort hals och medellång stjärt.
Dräkten är oftast brun med spräckliga eller vattrade kroppsdelar men varierar mycket. Vissa exemplar är gulbruna eller nästan vitspräckliga. Stjärten är tydligt tvärrandig med små band. Ögat är mörkbrunt eller nästan gult. Undersidan av vingarna är oftast ljusare än fågeln i övrigt.
Det förekommer extremljusa former som kallas börringevråk. Dessa har ljust till vitt huvud, vita främre täckare, vit stjärtbas och vita vingundersidor och är i övrigt bruna.
Sida 1248 av 1533