Lördagskåseri...

Svampidéer...
För lite drygt 33 år sedan så arbetade jag som säljare i Gävle åt ett företag som sålde bland annat kontorsmaskiner. Jag fick kontakt med sonen till grundaren av ÖSA, Östbergs Fabriks AB i Alfta. Vid den här tiden hade företaget sålts till en finsk tillverkare (Timberjack/John Deere) av avancerade skogsmaskiner. Till historien hör att familjen Östberg var otroligt intresserade av orientering, i Alfta påstods det att du behövde inte kunna något egentligen, var du bara tillräckligt bra på orientering så fick du alltid en anställning på ÖSA. Behöver jag påpeka att företaget gick otroligt bra och var marknadsledande på skotare och skördare (skogsmaskiner) i Sverige?

I alla fall så fick de en idé att de skulle bygga upp en anläggning för träningsläger, framförallt för orienterare men även för andra idrottsmän som skidåkare, bandy- och ishockeyspelare med flera. Konferensmöjligheter skulle även kunna erbjudas.

Piratkopior
Är det någon mer än jag som minns Ö/B, när de så frejdigt, verkligen sålde överskott från olika ställen som gått i konkurs.

Allra mest kommer jag ihåg allt det militära som såldes. Det kom ifrån olika regementen som skrotats och många attiraljer från dessa var mycket intressanta.

Jag tänker på hjälmar, kläder och annat som var stämplat med regementets namn. Och vilken kvalitet varorna hade, särskilt de fantastiska handdukarna.

Nu kan Ö/B stå för ett Över/Blivet bolag i privatkopiornas tidsålder. De har fått konkurrens av ”Dollar Stores” ett bolag som är en piratkopia av sig själv. 

Bofast men flyttbar
Efter att ha bott över 14 år på Kungsgatan 14 var mitt boende inte ekonomiskt försvarbart längre, hos Kristina i Emmaljunga fanns även plats för en sedan länge pensionerad lantbrevbärare. Jag hade prövat ett par fastighetsmäklare men någon var bara intresserad av inventarierna, en annan visade andra alternativ som var helt otänkbara. Så i augusti 2004 tänkte jag hur dum fick jag vara, jag säljer huset i egen regi!!!

Sen gick allt i rasande fart en annons i Smålänningen en självskriven dikt fick det bli. “Mitt hus som är vitt, kan bli ditt. För från huset med själ, jag tänker ta farväl.” Johnny på Kungsgatan 14 i Markaryd.

På en vecka hade huset bytt ägare genom Markaryds Sparbanks försorg och till en kostnad som bara var en spottstyver mot den avgift en mäklare skulle tagit Det dök upp ett ungt par och de hade inget annat för ögonen än just Kungsgatan 14. De hade sagt till sig själva och släkten tidigare: att blir det huset till salu så vill vi köpa det!!

Kaffe.
Kaffe har betytt mycket för mej både positivt och negativt. För att ta det lite från början så minns jag att under världskriget hur min mor tyckte illa om cikoria en växt vars rot var kaffesurrogat den tiden.

Endast vid festliga tillfällen togs det “svartköpta” kaffet fram där den för längesedan nedlagda affären hade ett finger med i spelet.

Bofast, fortsättning.
Trots att jag nu bott på Kungsgatan 14 i flera år nu så dök det ändå upp nya upplevelser.

I huset hade ju funnits en rakstuga, en dag när jag satt under det enorma päronträdet dök det upp en äldre man som stannade till.
Han sa, att han var på rymmen, men det ska du inte bry dej om. Jag ska berätta en sak som du säkert inte har en aning om, jag har varit ”lödderpojk” på rakstugan som fanns här. Han berättade också om päronträdet och det var kul att höra, jag talade om för honom att ett år hade skörden blivit 90 kilo och trädet finns kvar än idag.