Lördagskåseri...

Kortspel.
Att spela kort har man gjort i alla tider. Men först på elvahundratalet blev kortlekarna gjorda i papper. Tidigare var de i elfenben och trä. På 1500 talet kom de klassiska symbolerna tryckta på spelkorten.

Modern kortlek

Under 1800 talet började man spela om pengar (poker till exempel). Kyrkan och staten bannlyste då spel om pengar och så var det en bit in på 1900 talet. Det ansågs syndigt och straffbart under den tiden. Jag minns min (vår) första kortlek den var självgjord och av tunn papp, men blev ändå rätt tjock. Både min två år yngre bror och vår pappa var engagerade vid tillkomsten. Vår pappa var den ende av oss som visste om hur symbolerna skulle se ut. Vi spelade om ett och tvåöringar och mamma var både arg och ledsen, och sa: Det är förbjudet att spela kort om pengar. Trots att många spelat bort allt på poker, så förblir nog kortspel ett av våra största tidsfördriv. Kortleken kan inte bara användas till spel det vittnar Alf Robertssons tolkning av Soldaten och kortleken.

Avfallshantering på Revinge

På Revingefältet fanns under 50- och 60-talen en underofficer som hette Rosengren. När vi P2-are först kom dit undrade vi över varför han alltid fikade hos underbefälen och i övrigt umgicks med dem - detta var synnerligen ovanligt på P2, där underofficerarna höll sig på ”sin kant”. Senare förstod vi att han inte accepterades av sina underofficerskamrater eftersom han var en aning originell. Jag vet inte något om hans bakgrund, men något hade hänt på vägen i hans militära karriär och nu tog regementet sitt sociala ansvar och han tilldelades arbetsuppgifter där hans något udda framtoning inte stack ut alltför mycket. Jag tror inte han sysslat med utbildning.

Det går många historier om Rosengren, mer eller mindre sanna, men den som jag skall berätta upplevde jag själv och den beskriver i någon mån hans personlighet.

Körkortsutbildning

1950 hade nästan ingen råd att ha bil, så det där med att ta körkort hade ingen hög prioritet i ungdomsdrömmarna. Nu måste emellertid en volontär vid pansartrupperna ha körkort. Man insåg snabbt att det skulle vara något att skryta med hemma i byn - att äga ett körkort innan någon av kompisarna ens tänkt tanken. Vi skulle dessutom få det gratis, vilken överraskning.

Övningskörningen började nästan direkt efter inryckningen. Körlärare var en furir - alla furirer blev körlärare vid behov - någon speciell utbildning krävdes inte vilket självfallet påverkade kvaliteten i utbildningen. Man fick köra upp för en av de kaptener vid regementet som hade ”behörighet” vilket troligen bara innebar rätt grad, eget körkort och en kort kurs vid Motorskolan.

Övningskörningen skedde med USA- tillverkade Dodgejeepar som hade köpts upp av svenska armen ”tunnlandsvis” efter andra världskriget. Amerikanska krigsmakten sålde överskottet i stället för att bekosta återtransporten över Atlanten. Bilarna var i bra skick. De hade ett kapell av presenningstyg som var öppet baktill men som hade en mellanvägg mellan förarsätet och passagerarutrymmet där det satt ett litet celluloidfönster i A4 storlek som oftast var så repigt att man knappast såg någonting bakåt.

Schack
Schack är ett mycket gammalt spel det lär ha funnits i Norra Indien redan strax efter Jesus födelse. Pjäserna hade då formen av vapenslag som fotsoldat, ryttare, elefant och stridsvagn. I nuvarande skick bonde, löpare, springare och torn samt Kung och Drottning.

Ett spel hjärna mot hjärna och det var säkert det som gjorde att jag blev en medelmåtta. Det var min svärfar som lärde mig, han var näst intill proffs och spelade med i en klubb i Göteborg.

Barfotabarn
Barfotabarn var ofta ett tecken på fattigdom eller som i mitt fall en sorts frihet. Nils Ferlin skrev 1933 dikten ”Barfotabarn” då fanns kanske inte så mycket för barn att sätta på fötterna. Titeln speglar ju den tidens liv, inte bara kalla fötter.

Mats Pålsson sjunger ”barfota utan stumpor och skor” men visan handlar ju delvis om hur skönt det är att vara just barfota. Men friheten har ett pris i mitt och andras vånda över ischias som är en värk i stora höftnerven. Det finns i det sambandet ett talesätt ”håll huvudet kallt och fötterna varma” kanske en sanning med viss modifikation. När min ischias har varit som värst har sittandet varit det mest onda, men värken följer en dygnet om. Även bilsäten vintertid är ett fördärv och där kunde långkalsonger varit åtminstone räddningen för undertecknad.