Lördagskåseri...

Äldre i huvudbonad kan visst köra bil.
Det har alltid pratats om folks mer eller mindre lämplighet att köra bil. Det senaste är väl om läkarnas påstådda sätt att se mellan fingrarna vid förnyande av körkort, myndigheterna menar att människor som har ett eller annat problem ställer till det i trafiken. Säkert har och kommer sånt att hända, vi blir ju varken yngre eller friskare med åren.

Lena-Maria Klingvall kan kontrollera fler saker än en bil utan armar.

Då tänker jag på de handikappade som efter slit och uppoffringar lyckats få körkort, där är vår sångerska, simmare och glädjespridare Lena-Maria Klingvall som saknar både armar och ett ben, en föregångare till att ändå ratta sin bil på ett säkert sätt.

EMMALJUNGA. Nästan trettioårig vänskap.
På samlarmarknaden i Markaryd 1991 träffade vi ett äkta par från Åtvidaberg, förtjusande människor. De åt äpplekaka med vaniljsås i vår trädgård och berättade om sitt samlande. Hon sökte det mesta som var speciellt, han Uppsala-Ekeby keramik till sitt privata museum. Efter att vi åter träffats, denna gång på Degeberga samlarmarknad, blev vi inviterade till deras hem med tillhörande museum. Sedan har vi haft stående årlig inbjudan dit. Numera är den fantastiska keramiksamlingen såld men samlingsvurmen består nu av kameror. Våra vänner har nu fyllt 91 år, men troligen finns det inga i hela världen som är så fantastiska.

När vi som vanligt besökte dem efter midsommar i år så möttes vi av deras underbara trädgård. Deras glädje över vår ankomst gick inte att ta fel på.

Min Mamma.
Min (vår) Mamma förtjänar verkligen att skrivas med stort M även om detta är postumt. Jag vet inte om hon ärvt några av sina “ordstäv” men i vilket fall så använde hon några av dem flitigt. Om sparsamhet hade hon i varje fall ett som jag inte hört någon annanstans. “Det som rinner från näsan och ner i munnen är inte borta”

 Om någon av vi fyra barn ömkade oss över stor näsa så sa hon “Det är ingen skam med ett stort snyte, det är större skam att komma näselös fram”.

Min barndoms trädgård.
I mitten av 1920 talet köpte min farfar prästbostället Lurketorp. Hela familjen kom från Norge däribland min far född 1912 och precis färdig med grundskolan.

1943 tog han över egendomen och vår familj, bestående av far och mor och tre barn, flyttade in. I trädgården fanns ett flertal fruktträd, plommon, körsbär och förvildade aplar med oätliga äpplen.

Backning med släp i Stockholm!

Jag hade många gånger kört lastbil med tvåaxlad släp men endast backat rakt bakåt någon gång.
Med endast ett par timmars varsel skulle jag köra till Stockholm som andre förare. Det borde inte bli några problem då jag gjort lumpen i Stockholm ett par år tidigare. Vi gav oss åstad med första uppehåll i Barnarp för tankning och fika. Sen fick jag överta ratten till nästa paus vid Norrköping? Färden till Stockholm sköttes av ordinarie förare.

Troligen fanns en sådant vägmärke men det bommade jag.

Vi lossade godset men sen fanns ingen returlast. Vi måste övernatta till nästa dag. Förste föraren hade sina kontakter! för övernattning! medan jag åkte till Kungens kurva för övernattning på motell.

Morgonen grydde och jag åkte till mötesplatsen. Det var parkeringsförbud där jag åkte in. Inga problem tänkte jag samt beslutade att åka runt ett par kvarter för att komma på rätt sida. Efter ett par svängar visade det sig att det var en återvändsgata! Därtill var det uppförslut. Svettpärlorna började tränga fram. Ett problem var att Scanialastbilen endast klarade av ett tryck på bromspedalen. Sen var vakuumtrycket slut.