Lördagskåseri...

Statsminister Fälldin gratulerade politiker i Vittsjö

Jag besökte en politiker för en intervju inför en högtidsdag. ”Offret” berättade glatt och villig om sitt leverne. Bland annat framkom att gjort värnplikten tillsammans med statsminister Torbjörn Fälldin.

Ett sådant tillfälle måste utnyttjas! Efter flera telefonsamtal lyckades jag tala med Fälldin. Han mindes klart sin lumparkompis S V och hade varit hemma i hans hem en gång.
S V hade bytt efternamn och vid samtal med Fälldin använde jag S V:s tidigare ---sonnamn. Jag förklarade att S V snart hade högtidsdag och undrade om Fälldin kunde tänka sig att gratulera? Jodå det skulle vara trevligt svarade Fälldin på sitt lappska tungomål. Sen hade jag liksom gjort på vad mig ankom!

Jo du Åke, det blev lite politik trots vad jag lovade
För 19 år sedan frågade jag min dåvarande chef, vi kan kalla honom Åke, om jag kunde få en spalt i tidningen varje måndag. Eftersom jag hade grabbar i allt mellan sex- och tioårsåldern hade jag varenda detalj i tjatandets ädla konst fullkomligt klar för mig. Det gäller att härda ut. Av mina söner hade jag lärt mig att ju mer man tjatade desto mer sannolikt var det att få sin vilja igenom.

Jag tog dock inte till det ultimata tjatvapnet. Att lägga mig på golvet och gasta för full hals. Jag fortsatte och nötte steg för steg ut chefen så gott det gick. Redan då var han ganska bestämd där han irrade omkring och letade efter sitt bortglömda kallnande kaffe. Jag tjatade om några spalter. Åke sa nej. Jag frågade igen. Han sa nej och jag fortsatte tjata.

Drunkningstillbud

Varma sommardagar var det inte ovanligt att befälet svängde in på Björkvikens badplats med sin att trupp för bad på väg till eller från Hovdalafältet.

Avdelning fick då ställa upp på gruppkolonner och ta av sig utrustningen som prydligt lades framför fötterna. Säkerheten ordnades så att de värnpliktiga skulle hålla uppsikt på varandra.

En gång i början av 50-talet när jag som korpral tjänstgjorde på ett kompani anbefallde tjänstgörande kompanichefen, en reservlöjtnant med adligt namn, badning med hela kompanitet. Efter en halvtimma skulle plutoncheferna tillse att alla var uppsuttna på fordonen för fortsatt färd.

MINA GLÖTTA Ä GRANNARE...
Dessa nerteckningar skrev sign. ”Balder” omkring 1940. 

En gammal man för ett par mansåldrar sen bodde uppe på Hultahusen, mellan Emmaljunga och Högholma, hette Per, men kallades merendels Hulta Peren.


Kom folk och hälsade på honom skröt han rent obegripligt med sin avkomma och sa: ”Mina glötta ä bra mycke grannare än Astallfots glötta, mina glötta ä sau vita på tänderna och ha så brett mellan ögonen, så dä ä en fröjd att se”.

 

 

 

Vittsjö- London med kort varsel

Det hände för drygt 20 år sen. Min hustru och jag uppvaktades av våra döttrar på vår 30 åriga bröllopsdag. Blommor samt ”det kommer mer sen”!

En måndag överlämnades ett konvolut: Resväskorna skall vara packade fredag morgon! Vi skulle båda arbeta fredag men det hade döttrarna ordnat bakom vår rygg! Reseledare var våra döttrar som kom på torsdagskvällen. Inget besked mer än att vi åker klockan 7 i morgon.

Instuvade i bilen kom en dotter plötsligt! på att hon måste in och kolla att strömmen var avslagen? Färden ställdes mot Markaryd och sen mot Helsingborg för att slutligen hamna på Kastrup. Det är bara en bluff tänkte jag, en bussresa i Danmark! Vi hade inga pass med oss!