Lördagskåseri...

Malmöbesöket
Under en storövning på Revingefältet under 1960-talet deltog även en bataljon från I 12. Under uppmarschdagen samlades förbanden i sina utgångsgrupperingar. Närliggande förband blev tidigt klara. Bataljonen från I 12 skulle emellertid cykeltolka från Eksjö så de beräknades inte anlända förrän framåt kvällen. Nu var det ett miserabelt väder med snöblask och leriga vägar så de kom inte fram förrän vid åttatiden på kvällen.

Auktionsfyndet, som ingen expert kan värdera. Kortföljetongen slutet.
Vid besöket hos min dotter under söndagen fann hon mej lite tankspridd men fylld av glädje, men timmarna tillsammans med henne gav mej lite distans.
Vi pratade om framtiden, som hon verkligen hade framför sig och min, som delvis låg bakom mej. Min hjärna fylldes av tankar om en ny tid i mitt liv, en framtid med Sara.

Min dotter fick inget veta, tiden var inte mogen och vi skildes efter god fika och pappakramar. Hemresan fylldas av kärlekssånger från bilradion, där Saras fiktiva röst hördes mellan låtarna.

Äntligen måndag, bankbesök för att hämta ”bevisen” som ytterligare skulle stärka vår gemenskap. Klockan blev verkligen 19 även denna dag också, trots att timmar och minuter släpat sig fram. 

Auktionsfyndet, som ingen expert kan värdera.
Vi pratade om allt möjligt under resan gång. Skratten kom ofta samtidigt, men några frågor kändes inte riktigt mogna att ställa. Det var som som vi anat varandras existens långt innan vi möttes, tvillingsjälar helt enkelt.
Väl framme bad vi om ett diskret bord. Vi blev verkligen bönhörda och fick ett bord för två, där ingen stördes av våra glada skratt.

När Sara inte tog av sig sin högra handske ens när vi skulle njuta vår måltid, blev jag lite frågande och hennes glada min blev till något helt annat.
- Egentligen är det inget jag vill berätta just nu, det är tragiskt, ja lite pinsamt.
Men, fortsatte hon, jag kan berätta en nästan otrolig historia för dej sa hon med en liten tår i ögonvrån.
- Jag lyssnar med alla sinnen öppna sa jag lite nyfiket.
- Jag har förlorat höger lillfinger på en auktion i Skåne, för några månader sedan.
Sorgligt nog var jag helt oskyldig till det som hände. Jo, jag kollade i några fyndlådor som skulle ropas ut i slutet av auktionen. Det var nog efter en halvtimme som jag upptäckte en jättegammal dalahäst som någon flyttat till en fyndlåda i tron att kunna ropa in den billigt.

Auktionsfyndet, som ingen expert kan värdera.
- Nej Sara, det finns en mening med allt, men tyvärr kan jag inte bevisa något förrän på måndag när banken öppnar. Först då kan min hemlighet avslöja hur jag visste att du fanns någonstans i min närhet, sa jag med en glimt i ögonvrån.

Vi åt vår kalla mat under tystnad, men desserten skulle vara kall, så det fick jämna ut sig. Efter det uppiggande kaffet sa Sara:

- Du följer väl med hem till mej i Laholm?
- Självklart kan jag inte låta dej cykla härifrån, eller hur? sa jag lite eftertänksamt.

Auktionsfyndet- som ingen expert kan värdera.
Vad tog det åt mej? Så framfusig hade jag aldrig varit, men jag hade inget att förlora. Satte allt på ett kort, som man brukar säga och till min stora förvåning sa hon: Vi kan ha hästen tillsammans!?
- Menar du det? Jag heter förresten Gunnar.
- Sara heter jag och samlandet är över för idag sa hon med en skön blick under en lugg av naturligt vackert hår.

För min del också. Jag har gjort mitt finaste fynd någonsin och det föll sig naturligt att lägga mina armar runt hennes kropp i en kram. Hon protesterade inte utan lät bara sitt huvud vila mot min ena axel. Vi stod där bland till synes allmän bråte och där fanns Sara som en diamant bland gråstenar. Nu åker vi nånstans och äter en bit sa vi nästan i munnen på varann.

- Jag har cyklat hit men om både jag och min cykel får åka med, så vet jag ett mysigt ställe,sa Sara