Vittsjö. Sommarcaféet Sjöstugan har nu stängt för säsongen. Premiär för öppnandet var på Valborgsmässoafton. Sen dess har det varit öppet alla dagar klockan 12-20. Cecilia Sundgren har varit arrendator för caféet och är helt nöjd med verksamheten. Rörelsen är delvis beroende på väderleken och ännu fler besökare hade nog kommit med bra väder!

Cecilia Sundgren tvåa f v jämte tre av sina medhjälpare strax före stängningsdags.

VITTSJÖ. VGIK loppis som genomförs i slutet av augusti är sedan drygt 35 år känd både i när o fjärran. De första kunderna fanns under lördagen på plats mycket god tid. Några ”rutinerade” loppis-besökare från bland annat Halmstad menade, -skall man fynda, då måste man vara både i god tid och snabb.

Loppisen inleddes med visning under en halvtimme för att därefter öppna klockan 13. Trängseln var stor i Wiwoods stora lokaler där föreningen dukat upp med allt från möbler, lampor, kläder, skor till ett drygt 30 meter långt bord med bara böcker!

 

• Dagens spårat firar. På detta uppslag, www.vittsjobjarnum.nu har nu denna vinjett funnits 500 gånger eller lika många veckor. Vinjetten startade i ”Värpatorparen” 1981 och där var den publicerad 1150 gånger. Sammanlagt har ”Spårat i Vittsjö” varit publicerat 1 650 gånger i två avisor. Fortsättning är planerad. Långkörare? Se artikel på fredagens sida.

• Denna månaden lider mot sitt slut liksom alla övriga månader!

• Kommunen beslutade 1967 att ta upp ett lån på 1,5 miljoner kronor för uppförande av Idrottshallen.

• Det blev ett medborgarhus i stället för en idrottshall!

VERUM. Under lördagen firade klubben detta genom att namnge sin fotbollsplan och genomföra festligheter i ortens bygdegård.

Flera funderingar fanns på vad namnet skulle komma att bli. Det var en stolt Ronny Fischer (pappa till Nilla Fischer) som drog bort duken som dolde skylten med namnet ”Nillavallen”. Vad kan väl vara med passande än att Verums stora fotbollsspelare, Nilla Fischer nu gett sitt namn åt fotbollsplanen.

Som en högtidlig inramning till namngivning och den fotbollsmatch mot Färingtofta som därefter stod på programmet sjöng Sofia Larsson Sveriges Nationalsång.

 

Etapp 4, onsdagen den 10 maj, Hollywood.

Detta var vår sista dag i Los Angeles, en stad som vi skulle återkomma till i slutet av vår resa i USA. Denna dag tillbringade vi i Hollywood. Att USA är ett bilburet land det märkte vi i Los Angeles, det var ofta trafiken stod nästan stilla i de 5 o 6 – filiga vägarna. I de flesta bilarna fanns endast en person, därför har de på några av vägarna gjort en fil som endast de med 2 eller flera personer i bilen kunde färdas i, vilket vi kunde utnyttja.

Egen fil för bilar med 2 eller flera personer i.

Eftersom det är tillåtet att köra om både till höger och vänster, gäller det att vara extra uppmärksam i trafiken. Det är också tillåtet att göra högersväng vid rött ljus, om trafiken så medger. En annan sak som jag tyckte var bra:”Vid stark trafik fanns det trafikljus vid påfart till annan flerfilig väg, som bara visade grönt för en fil och en bil i taget ”.

USA - resan 3. Tisdagen den 9/5. Träffa Paul och Hanne.

Det var barnbarnen som vaknade tidigt denna dag, de hade somnat på vägen hem dagen innan, så det hade blivit lite dåligt med mat innan sömnen. Efter att vi varit och shoppat lite på f.m. åkte vi till ”Griffith Observatory”, där den äldsta av barnbarnen med sin mamma gick och tittade på en show om stjärnor o planeter.

Griffith Observatory

Etapp 2 måndagen den 8/5. Besöket hos Judy.

Detta var den enda dagen på vår resa som vi hade lite strul. Vi gick upp tidigt, åt frukost och förberedde oss för att åka till flygplatsen för att se om den saknade väskan fanns kvar. Strax innan vi skulle åka, gick dörren till den ena toaletten i baklås, så Troed fick ringa till värden, be han fixa detta medan vi var borta.

Efter att vi (Troed) kört i tät trafik på den 5-filiga motorvägen, parkerat i ett garage, pratat med flera på flygplatsen fått beskedet att det var inget att göra förrän SAS-personalen kom cirka kl 10 samt hoppas på att väskan var kvar.

Åter fick sonen använda sin mobil, ringa vår släkting Judy och förklara, samt att vi kommer lite senare. Hon förstod (de hade själva råkat ut för trubbel när de rest), det var cirka 1 timme som vi fick vänta innan hjälp kom.

Judy med vårt yngsta barnbarn Samuel.

Redan på flygplatsen blev jag varse att personerna här i USA var mycket trevliga och gärna pratvilliga, ett ex. En mörkhyad man kom och frågade om han fick ta ett foto av de båda barnen som satt efter varandra i barnvagnen, ”Det ser så trevligt ut, den äldste sitter och tittar runt, och den lille (Professorn) sitter och tittar på en dator”, (platta). Mycket trevlig man.

Etapp 1. Flygresan. Söndagen den 7/5. Vi skulle åka redan kl 06:00 från stationen i Lund till Kastrup, för flyg till Stockholm, där byte av plan, sedan direktflyg till Los Angeles.

Därför hade jag och frun åkt tåg från Osby till Lund dagen innan, samt tagit en övernattning på ett hotell i Lund. Gick upp kl. 04:00 på morgonen. Efter att vi blivit bjudna på en lätt frukost på hotellet (bredda mackor o dricka) kom taxin och tog oss till stationen. Vi var alla i tid och resan påbörjades kl. 06:00.

 Jag (en nervös farfar), Aron (ett förväntansfullt barnbarn), på Kastrup.

Efter att vi checkat in på Kastrup och alla ätit frukost fortsatte resan. Kl. 08:00 startade flyget, ett SAS plan till Arlanda, c:a. 1 timmes flygresa sedan blev det en lång promenad genom hela terminalen på flygplatsen i Stockholm innan vi kom fram till gaten för flyget till USA.