Gert Svensson

Entitan är som framgick i tidigare artikel en så kallad ”stannfågel”. Här kommer åter en fågel som stannar hos oss hela året. Bilderna är tagna i trakten av Hästveda.

Korp (Corvus corax), eller rann (äldre svenska), är en stor, svart kråkfågel. Den återfinns över norra halvklotet och är den mest spridda av alla kråkfåglar. Det finns åtta underarter med liten variation i utseende, men senare forskning har visat betydande genetiska skillnader mellan populationer från olika områden.

Korpen är en av de två största kråkfåglarna, jämte den afrikanska tjocknäbbade korpen, och troligen den tyngsta av allatättingar. En adult korp är 54-67 centimeter lång och har ett vingspann på 115-130 centimeter. Korpar blir i naturen omkring 10 till 15 år, men livslängder på upp till 40 år har noterats. Unga fåglar lever ofta i mindre flockar, men senare i livet bildar de livslånga par. Varje par försvarar ett revir.

Korpen har samexisterat med människor i tusentals år, och har i vissa områden varit så framgångsrik att den betraktas som ettskadedjur. En del av dess framgång beror på dess allsidiga kost. Korpar är extremt mångsidiga och opportunistiska när det gäller att hitta näringskällor. De livnär sig av as, insekter och matavfall, men även spannmål, bär, frukt och små djur.

Entita, i viss äldre litteratur även kärrmes (Parus palustris), är en liten mesfågel som förekommer i palearktis och som i mycket är en stationär stannfågel.

Entitan är en liten kompakt fågel, med ett proportionellt stort huvud och fyllig nacke. Den har en längd på 11,5–13 cm, ett vingspann på 18–20 cm och en vikt på cirka 11 gram. Den har en svart hätta på huvudet som sträcker sig ned till ögat. Kinden är vit och den har en ofta liten svart haklapp under den grå korta näbben. Ovansidan är brungrå och undersidan ljusare gråbeige till vit. Den har en kort konisk och kullrig näbb. Yttre tån ungefär lika lång som innertån. Klorna är krökta, hoptryckta och spetsiga. Könen är lika.

Buskskvätta (Saxicola rubetra) är en buskskvätta som tillhör familjen flugsnappare. Bilderna i artikeln är tagna strax utanför Vittsjö.

Buskskvättan är brunspräcklig med en gulaktig gump och vit stjärt, med ett svart band i änden. Hannen är rostorange framtill under näbben och ned till halva bröstet. Buskskvättan är betydligt mindre än stenskvättan. Den hoplagda vingen är endast 75 mm lång. Kroppens hela längd är 125 mm, vingspannet 21–24 cm. Det kännetecken som bäst skiljer den från stenskvättan är att dess övergump har samma färg som ryggen. Dess sång är renare och mer omväxlande än stenskvättans och innehåller ofta härmstrofer.

Brushanen är känd för sin spektakulära vårlek. Hanar med mörka halskragar dominerar och försvarar reviret och använder hanar med vita och röda kragar som ”sparringpartners".

Mest iögonfallande är hanar i sommardräkt med olika färgkombinationer och stora plymer till kragar, som kan resas runt huvudet. Dräkten varierar mycket och kan ha mönster och fläckar eller vara rent tecknad i olika färgkombinationer.

Strömstare (Cinclus cinclus) är en fågel i familjen strömstarar.
Den är den enda tättingen i Europa som både kan simma och dyka. Det är Norges nationalfågel.

Strömstaren blir cirka 15–18 centimeter lång, med ett vingspann på 26–30 centimeter. Näbben är rak och starkt hoptryckt i sidled. Vingarna är korta och kupiga, stjärten kort, i spetsen tvär. Vuxna fåglar ser tjocka och kortbenta ut på grund av den voluminösa fjäderdräkten. Flykten är snabb och rak utan bågar eller glid och med mycket snabba vingslag.