VERUM. Dessa tre tavlor som pryder väggarna i mitt hem har utförts av personer som fått sin eviga vila på kyrkogården i Verum. En av dem - bodmamsellen Ida Andersson - var född i Verums socken 1857, en annan - konstnären Karl Fredrik ”Figge” Holmgren - var född i Lund 1875 och den tredje - konstsmeden Einar Persson - var född i Hästveda socken 1904. Två av bildernas skapare hade andra yrken vid sidan av sitt måleri, endast Figge Holmgren var yrkeskonstnär.

Einar Persson 1951

Pastell av Karl Fredrik Holmgren utförd 1943

Målning av Ida Josefina Andersson

En av personerna har jag själv haft förmånen att träffa. Han var ”nabo” till mitt föräldrahem och far till två jämnåriga kamrater. Hedersmannen hette Einar Persson och mina lekkamrater var Bo och Viveca Persson.
De hade även en bror Gunnar, som var några år äldre. Fadern var yrkesverksam först som smed och senare som skicklig konstsmed. Einar gifte sig 1933 med Inga Nilsson från Tågarp i Farstorps socken och samma år kom de till Brogården i Verums socken där Einar drev egen smidesverkstad. Åren 1926–1933 var Einar Persson smedmästare i Ballingslöv och han hade under perioden 1923/1924 gått i lära hos smeden Malmberg i Fogdarp vid Ringsjön. Att Einar var en passionerad älgjägare bidrog till att han gärna hade skogarnas konung som huvudmotiv. Oljemålningen med älgmotivet är utförd år 1951.

Einar Persson (1904–1989)

Fredrik (Figge) Holmgren (1875–1969) 

Konstnären till verket i mitten hette egentligen Karl Fredrik Holmgren, men signerade sina verk med Figge H.
Min pastell har titeln ”Markvägen” och är utförd 1943, som råkar vara mitt födelseår. Anledningen till att Holmgren har sin grav intill västsidan av Verums kyrka är att konstnären var sambo med Ruth Hasselgren-Nilsson i Helsingborg från sin skilsmässa 1954 och fram till sin död 1969. Figge Holmgren hade då han avled i Helsingborg nått den aktningsvärda åldern av 94 år. Ruth Hasselgren-Nilsson kom till Verums socken som nyutexaminerad lärare redan hösten 1921. Hon åtföljdes då av sin make folkskolläraren Hilding Nilsson, vilken avled 1933 blott 34 år gammal. Han fick en gravplats intill kyrkan och där vilar även hans hustru och den person som sedermera blev hennes sambo.

Gravplatsen för Hilding Nilsson, Ruth Hasselgren-Nilsson och Fredrik (Figge) Holmgren

Kvinnan som utfört målningen längst till höger hette Ida Josefina Andersson.
Hon föddes 1857 i Mölleröd av föräldrarna lantbrukaren Lars Andersson och hustrun Johanna Beata Åkerman. Ida var sedan 1880-talet och fram till 1913 anställd som bodmamsell i den legendariska ”Åkermanska järnhandeln” som hennes bror Anders Edvard Andersson (1845–1893) drev i Trelleborg åren 1873 till 1893.

Ida Josefina Andersson och hennes systerdotter Hildur Jeanette Nilsson från Visseltofta var arbetskamrater i järnhandeln och de flyttade gemensamt till den nybyggda villan Linnebäret i Stavshult i Verums socken år 1913. Ida dog 1950 och hennes systerdotter hade avlidit där 1945.

Man kan tro att Idas intresse för oljemålning har inspirerats av släktingen Carl Eugéne Åkerman (1860–1933), som efter studier i Lund blev järnhandlare i Trelleborg och tillika ”genre- och landskapsmålare”. Det blev Idas syster Frida och hennes make Per Paulsson som övertog föräldrarnas gård i Mölleröd. Denna gård är fortfarande kvar i släktens ägo.

Notis 1893-12-28

Pastell av Carl Åkerman 1918

Gamla Jernboden är Trelleborgs äldsta järnhandel, grundad 1839. Grundaren var Bengt August Åkerman. 1873 övertog Åkermans svärson A.E. Andersson rörelsen, efter hans död övertog August Åkerman, son till Andersson och dotterson till firmans grundare, verksamheten. 1927 överläts firman till Nils Valdemar Nilsson, en kusin till August Åkerman och född i Visseltofta. Det är ovanligt att en affär under ett helt århundrade stannar inom en och samma familj. Rörelsen lades ner någon gång under 1950-talet. A. E. Andersson och hans hustru Selma född Åkerman bildade ”Stiftelsen Selma och A E Anderssons fond för obemedlade sjuka i Trelleborg”. (Stiftelsens ändamål är att tre fjärdedelar av avkastningen skall årligen den 14 februari utdelas till mindre bemedlade sjuka i Trelleborg och en fjärdedel tilläggas kapitalet. Då kapitalet en gång vuxit så att sjukhem för obemedlade sjuka kan byggas, äger staden Trelleborg rättighet att använda medlen till byggande av sådant hem i Trelleborg.)