PLANER PÅ JÄRNVÄG VITTSJÖ- PERSTORP 1885

VITTSJÖ. Under mars månad i år planeras utbyggnad av järnvägsområdet för att ge utrymmen till en hållplats för Pågatågen. Sen dröjer det flera månader innan trafiken åter kan börja med uppehåll vid Vittsjö järnvägsstation.


Så här stort var intresset då ångtåget kom till Vittsjö i slutet av 1800-talet.


Redan 1885 var det planering för rälsburen ändhållplats vid Vittsjö. Ingen standardbredd mellan rälsen var tänkbar utan det skulle bli vad som i dagligt tal kallades ”mossaspår” en så kallad décauvillebana med en spårbredd på 600 millimeter mot normalspår 1 435 mm.
Året var 1885 då det kallades till sammanträde i Kädarps gästgivaregård vid Röke för att diskutera en järnvägslinje från Perstorp via Röke till Vittsjö. Då diskuterade en normalspårig järnväg men det hela stupade på kostnaden. Nästa sammanträde samma år hölls i Vittsjö gästgivaregård.  Då gällde det främst linjen, längden samt stationsplats och därmed vändskiva.

På 1880-talet var intresset stort för anläggande av ett nätverk av järnvägslinjer över hela Skåne. Ett av förslagen var en linje från Torekov över Hässleholm till Åhus. Alltså ”kust till kust”. Det diskuterades även en linje från Emmaljunga och österut?
Efter mötet i Vittsjö hände det inte så mycket då det stora samtalsämnet var järnvägslinjen med normalspår från Hässleholm till Vittsjö. Kostnaden för Vittsjö ansågs då bli för stora med två järnvägsspår till samma plats.
Tiden gick och frågan kom åter upp 1901 men denna gång gällde det en järnvägslinje från Tyringe- Röke till Vittsjö med föreslagna spårvidden på 600 mm med en totallängd av linjen på 10,2 km och till en kostnad av 130 000 kronor. Redan 1902 påbörjade linjen från Tyringe mot Röke men linjen slutade vi Angsholmsmossen där torvbrytning pågick. Denna sträckning skulle vara hästdriven medan fortsatta sträckningen skulle vara motordriven, troligen med förbränningsmotor som drivkälla.
År 1903 diskuterade en något kraftigare linje med regelrätt allmän trafik för resterande sträckning till Vittsjö. Fraktavgiften skulle vara tio öre per ton gods.
Avsikten var att Röke skulle bli den stora järnvägsknuten i norra Skåne. Förgreningar där ifrån skulle ske till Vittsjö, Perstorp, Tyringe och Skånes Värsjö. Vid denna tid då diskussionen återupptogs 1911 fanns redan järnväg till och från Vittsjö och då var det naturligt med anslutning där. Men omlastning skulle behövas i Vittsjö där det var normalspårigt.

PENGARNA BLIR KVAR INOM SOCKNEN!

De styrande i Röke var tämligen ointresserade av en järnvägsknut där. Det ansågs då komma stor tillströmning av rallare och annat manfolk för byggandet av linjen. Då gällde den oskrivna lagen för Rökes del att inget kvinnfolk från orten skulle gifta sig utombys! Pengarna skulle stanna inom socknen!


Karta med inritad järnvägslinje från Perstorp till Vittsjö från 1911.


Diskussionen fortsatte 1911 angående linjen Perstorp- Röke- Vittsjö utan knutpunkt i Röke. Sammanträde hölls i Röke kommunalrum där diskussion skedde med markägare om de var villiga att sälja främst mossmark till linjens framdragande. En kommitté valdes att föra frågan vidare. Den 29 kilometer långa banan mellan Perstorp till Vittsjö skulle ha fyra hållplatser: Strandböke, Röke, Önnarp och Månsatorp. Anslutningen till befintliga järnvägen i Vittsjö skulle ske mitt emot Marknadsplatsen.
Sannolikt var den planerade järnvägen mellan Perstorp och Vittsjö avsedd endast för godstrafik. Linjen passerade fler mossar där torvbrytning pågick och tanken var väl att den planerade järnvägslinjen skulle användas för transport av torv? Det är okänt varför den planerade sträckningen lades i malpåse. Orsakerna kan vara flera. Kanske var de redan då stigande kostnaderna som var en av anledningarna. Det kan finnas fler anledningar till att den planerade linjer inte blev färdigbyggd!
Efter detta började nerläggningen av järnvägslinjer och stationshus på det allmänna nätet. Nu i början av 2000-talet börjar återuppbyggnaden av linjer och hållplatser för att kanske få samma status som för omkring 70 år sedan?

Top