VITTSJÖ. Nils Johnsson eller ”Halte Jonsson” som han i dagligt tal kallades i Vittsjö var inte något original men han var synnerligen originell. Sina levnadsöden skrev han ner på folieark och finns delvis bevarade med brandskador. Det är enastående att en människa kan utstå så många smädelser och förakt som han fick bära med sig. Han bodde de senare åren av sin levnad vid Gundrastorpsvägen och avled 1967.

Nils Johnssons primitiva bostad där hans följeslagare cykeln finns med.

Nils Johnsson skrev ner sin självbiografi omkring 1950 på nära 60 sidor i folieformat. Hans skrivkonst var bra fast han tydligen inte fått någon varaktig skolundervisning. Han var så kallad oäkta barn och växte upp i armod hos sin fattiga moder vid Kristianstad. Trots sin ringa skolundervisning behärskade han tyska, engelska och franska språket som han kunde både läsa och skriva. Till viss del kunde han klara av det ryska språket. Då Nils Johnsson kom över tidning med de aktuella språken läste han och förkovrade sig.

Dödbokens data om Nils Johnsson.

Nedan följer Nils Johnssons självbiografi i mycket avkortad version. Texten är helt läsbar utom de brandskadade delarna som uppstod då hans stuga vid Gundrastorpsvägen brann ner till grunden 1963. Anledningen till att hans berättelse till största delen är oskadad beror på att självbiografien låg pressad under böcker och annat material varför elden inte fick riktigt fäste i biografin. Nils Johnsson hatade nästan alla människor som han var frän och hatfull mot. Detta beroende på alla de förtalade motgångar och förakt han själv hade blivit utsatt för.

SJÄLVBIOGRAFIN I AVKORTAD VERSION
Nils Johnsson var uppväxt hos sin mormor där även hans moder vistades i mormoderns torp. Markägaren försökte bli av med Nils Johnssons mor och mormor men fann ingen annan lösning än att sända dem till fattiggården. Dit kom också Nils Johnsson. Socknen utlyste auktion på mormoderns torp. Markägaren som var ”Baptistpräst” ville åt torpet och den vältalige ”prästen” vidtalade auktionsförrättaren att sälja det billigt till Nils Johnsson som annars hade blivit hemlös. Nils Johnsson fick köpa sin mormors torp för 200 kronor!

Tämligen primitiv sovplats för Johnsson.

Snart kom Baptistprästen och erbjöd Nils Johnsson 50 kronor för torpet. Han blev tvingad att sälja det då det inte fanns något skrivet kontrakt. Johnsson fick en tia i handpeng och fick aldrig mer. Snart moderniserades torpet åt Baptistens son som skulle gifta sig och flytta in i torpet. Nils Johnsson var utan bostad.
Nils Johnsson kom till en lantbrukare som han kände sen tidigare. Lantbrukaren var skyldig Nils Johnsson pengar från tidigare anställning men lantbrukaren tog alla varma kläder från Nils Johnsson som fick sova på en avbalkning utan dörr. Nils Johnsson blev sänd till fattiggården då han inte kunde arbeta då han drabbats av lunginflammation. Nils Johnsson kom till sjukhuset och när han ännu svag och sjuk blev utskriven kom lantbrukaren och erbjöd sig ta väl hand om den sjuke. När han kom till lantbruket misshandlade lantbrukare Månsson honom med ett grimskaft av länkar. Nils Johnsson lyckades komma från platsen med hjälp av Månssons dotter.
Nils Johnsson var på flykt och hade varken arbete eller bostad, dessutom led han av sviterna från lunginflammationen och misshandeln. Han lyckades tigga till sig lite mat vid några tillfällen och hade sitt krypin under en gran eller i en lada under flera månader. Han drabbades av frossa och fick tillfällig bostad i en koja hos en likställd. Lunginflammationen släppte inte och följden blev att Nils Johnsson blev lam i högra sidan av kroppen och kom åter till sjukhus. Under denna tid kröktes hans ena ben och läkarna förmådde inte räta ut det helt. Han kom åter till fattiggården och blev allt sjukare för att åter hamna på sjukhus. På sjukhuset hörde Nils Johnsson att läkaren förklarade honom avliden inom två timmar! Han tillfrisknade dock och kom ut.

FATTIGGÅRDEN IGEN!


Nils Johnsson fotograferad med sin cykel när han var på väg till sin bostad.

Åren gick och Nils Johnsson hamnade på fattiggården. Han kom sen till lantbrukare som misshandlade honom. Med korta tillfälliga arbeten kunde Nils Johnsson klara livhanken fast han var invalid med sitt korta ben. Nils Johnsson hade några käresta men de bedrog honom och hans hat växte mot allt fler människor.
Så småningom kom han till Vittsjö, sökte in på Snickarskolan och fick till och med statligt stipendium. Johnsson blev tillsagd att köpa ny blå overall samt vit krage och blanka skor. Johnsson var kunnig som snidare från tidigare skola, Tekniska skolan i Kristianstad, men när han reparerade en snidarskada som verkmästaren hade utfört blev han körd på porten. Skolan var, som verkmästaren uttryckte sig, avsedd för förmögna och välklädda lantbrukarsöner och inte för landstrykare!
Nils Johnsson blev bekant med Zickerman och livslång gemenskap  inleddes. Med tiden byggde Nils Johnsson sig en liten stuga där han kunde vistas med sina många böcker i allahanda ämnen. Han hade endast umgänge med ett par personer. I övrigt levde han som eremit med sina böcker där han blev ganska kunnig i många ämnen. Han framställde också olika preparat som han förvarade i burkar. Han hade en cykel men han var oförmögen att cykla med sitt skadade ben dock hade han alltid med sig cykeln som ett stöd när han någon gång tog sig till samhället för att handla livets nödtorft eller kanske mer oftare att samla ved till sin järnspis för uppvärmning i den dragiga stugan.

Nils Johnsson med sin välbekanta hatt.

Epilog
Vid genomläsning av Nils Johnssons självbiografi är det helt otänkbart att föreställa sig hans utsatta och lidande levnad för mindre än ett hundra år sen. Med svårighet kanske det skulle gå att räkna alla de gånger han blivit misshandlad på ena eller andra sättet. De som misshandlade honom blev inte straffade då det var aktade och högt uppsatta välmående och förmögna personer. Han har flera gånger blivit misshandlad med sjukhusvård som följd. Han har blivit utsatt för spott och spe, bland annat av en släkting som flera gånger spottade honom i ansiktet. Nils Johnsson var en särling beroende på allt det förakt han utsatts för. Han sökte inte gemenskap utan levde för sig själv i sin stuga. När denna brann upp kom han till ålderdomshem, säkerligen en stor skillnad från de fattiggårdar han upplevt under sina yngre år. De sista åren av hans levnad bodde han i kommunalt boende i Vittsjö där han avled 1967, 88 år gammal. Johnssons självbiografi omfattat 55 handskrivna sidor på folieformat.

 

Närmaste släkting till Nils Johnsson var bröder bosatta i Kristianstad och Malmö. Nils Johnssons självbiografi finns i avskrift på 40 tätskrivna sidor i A 4 format och kan utlånas.