VITTSJÖ. Dagens sotare eller skorstensfejare har visserligen ett svart jobb men betydligt skonsammare än gamla tiders sotare. Då var skorstenarna så stora invändigt att sotaren kunde ta sig in i skorstenen och hacka loss blanksot. Om sotarens vardag berättade sotarmästare Knut Storm då han intervjuades 1976. De riktigt gamla skorstenarna var så rymliga att två sotare samtidigt fick plats.

Sotarmästare Knut Storm.

Knut Storm började som sotarlärling i Bjärnum. Vittsjö och Markaryd. Efter några år som lärling fick han eget distrikt i Vittsjö och Verum socknar. På den tiden fanns det fortfarande kvar några av gråstensmurarna. Då fanns det trappsteg på de höga skorstenarna ovanför takåsen för att sotaren skulle klättra upp till toppen av skorstenen. Sedan var det sotarens uppgift att ta sig ner i innandömet. I dagens läge räcker det med en sotviska för att rensa bort sotet. Annorlunda var det i gången tid. Då bildades tjockt lager av blanksot som fastnade på väggarna. En speciell hacka kallades raffel för att hugga loss blanksotet. Sotarna hade alltid en speciell mössa, sotarmössa som drogs ner över ansiktet för att sotet inte skulle hamna in på kroppen.

Vissa gråstensmurar var så rymliga att två sotare samtidigt kunde få plats då de utförde sitt ”svarta” arbete. Med tiden blev det stora mängder blanksot som hamnade i öppna spishällen och transporterades till brandsäker plats då det kunde hända att glödande sot knackades loss. Under krigsåren var det flera problem som uppstod. Sotaren hade ingen tilldelning av bensin utan det var cykelfärd som gällde. Knut berättade att på någon plats fanns ingen väg fram till platsen för sotning och då blev det fotvandring med all utrustning. Dessutom fick sotaren ingen extra tilldelning av tvål för den dagliga rengörningen. En och annan skorstensägare kunde sticka en tvålbit till sotaren men det var sällsynt!

I skorstenen ovanför spishällen var en bra plats till förvaring. Där kunde finnas kött- och fläsksidor från julgrisen som hängts dit för rökning. Där kunde finnas lite av varje då det var ett ganska säkert gömställe! Någon hembränningsapparat hade Knut inte påträffat! I sotarens uppgift ingick även brandsyn så att inget brandfarligt fanns i närheten av eldstad eller skorsten. Dock hände det vid flera tillfällen att ”svart” bensin förvarade olämpligt under krisåren.