Bofast men flyttbar
Efter att ha bott över 14 år på Kungsgatan 14 var mitt boende inte ekonomiskt försvarbart längre, hos Kristina i Emmaljunga fanns även plats för en sedan länge pensionerad lantbrevbärare. Jag hade prövat ett par fastighetsmäklare men någon var bara intresserad av inventarierna, en annan visade andra alternativ som var helt otänkbara. Så i augusti 2004 tänkte jag hur dum fick jag vara, jag säljer huset i egen regi!!!

Sen gick allt i rasande fart en annons i Smålänningen en självskriven dikt fick det bli. “Mitt hus som är vitt, kan bli ditt. För från huset med själ, jag tänker ta farväl.” Johnny på Kungsgatan 14 i Markaryd.

På en vecka hade huset bytt ägare genom Markaryds Sparbanks försorg och till en kostnad som bara var en spottstyver mot den avgift en mäklare skulle tagit Det dök upp ett ungt par och de hade inget annat för ögonen än just Kungsgatan 14. De hade sagt till sig själva och släkten tidigare: att blir det huset till salu så vill vi köpa det!!

Tillträdet skulle ske 1 december då de hade tremånaders uppsägningstid på sin lägenhet. Det passade min hyresgäst och mej bra, nu hade vi gott om tid att fixa allt kring flytten.

Jag bodde ju stort sett redan i Emmaljunga så jag kunde fylla mitt sovrum med saker som var personliga och värdefulla. Sen ringde jag en auktionsfirma i Skåne och sa som det var allt handlar om talet 14, adressen är Kungsgatan 14 i Markaryd, där jag bott i 14 år och har cirka 14 tusen prylar vad gör vi med dem ? Rör inget blev svaret vi kommer idag, på eftermiddagen var allt sålt, det jag just då ägde var förvisat till mitt sovrum.


Inte mitt sovrum men det kunde kanske ha sett ut något liknande?

Kristina och jag åkte till Öland på skördemarknad, när vi kom hem var hus och uthus tömda, till och med var krukväxterna borta. Under november byggde jag om den ena carporten på Hultahusvägen till garage inför flyttdagen. Så den 1 december 2004 blev jag skåning, inte på riktigt, men nästan.