Ja ä bortglömd av hela världen!


Det hände i slutet av 1980 talet. En kollega på Norra Skåne skulle fira födelsedag om någon vecka. Kollegan beklagade sig att det var ingen som kom ihåg att gratulera. Ja ä bortglömd av hela världen!


Hela världen hade glömt bort kollegan!

Kollegan var på den tiden polisreporter och hade kontakt med brandkårer, SOS, polis samt ambulans i norra Skåne södra Småland och Halland.

För att hjälpa kollegan undan tvivelsmål att vara bortglömd började jag en rundringning till polis, brandkår och ambulans inom berört område. Jag ringde upp och förklarade att kollegan var bortglömd på sin födelsedag, den och den dagen. Då jag framfört mitt ärende var alla ytterst välvilliga. Alla uppfattade kollegan som vänlig och trevlig och lovade sända en hälsning till födelsedagen. Rykten spred sig inom kårerna.

Tyvärr var jag inte i tjänst på födelsedagen men det berättades att chefen hade sagt till kollegan att du har post i ditt fack! A nau ja faur ente nån post! Postfacket var packat av telefax och brev. A nau va ä nu detta? Sen kollegan hade samlat sig räknades alla gratulationer samman. Det blev 63 stycken jämte några grattis på telefon. Efter hand ringde kollegan upp samtliga gratulanter och tackade för uppvaktningen.


Inom en kår kan ryktet spridas. Bilden har inget samband med artikeln!

Kollegan hade sina misstankar vilken som låg bakom denna massiva uppvaktning. Jag förnekade så sanningsenligt som möjligt. Kollegan Bertil förnekade ihärdigt trots han hade kännedom om mitt agerande. Efter ett par månader var det en polis som bröt tysthetslöftet eller råkade tala ”bredvid mun”. Då fann jag för gott att erkänna mitt agerande.

Samma kollega berättade det var en ”Jorden runt resa” planerad till det och det datum. Jag frågade efter ressällskapet men det blev inget besked. En tid efteråt skulle jag vikariera på en lokalredaktion och upptäckte då att den aktuella dagen var kryssad. Då lade jag samman ett och ett fast jag visste inte att det var något förhållande dem emellan.

Jag ringde upp kollega 1 och var lite nyfiken, En viss resplan lurades ut. På redaktionen fanns två telefoner och innan samtalet med kollega 1 var avslutat hade jag slagit nummer till kollega 2. Detta för att de inte skulle samtala om mitt samtal. Kollega 2 visste absolut inget om den kryssade dagen. Genom försåtliga frågor till kollega 1 framkom det att de skulle vidare till Japan. Jag bad dem köpa ett teleobjektiv till min kamera då de måste vara billigare i Japan.


Ett sådant objektiv är billigare i Japan!

Efter ytterligare försåtliga frågor och dunkla svar kom svaren från kollega 1: Har kollega 2 sladdrat?

Sen var det inte en hemlighet längre men jag fick lova att endast tala om det för kollegan Bertil. Löfte är ett löfte!

Vi fick så småningom veta vilka större städer de skulle besöka den och den dagen. Sända via mejl var inte uppfunnit men däremot fungerade telefax hyggligt.

Vi kom överens att våra resenärer skulle besöka svenska ambassaden den och den dan. Då de kom dit fanns det telefax med nyheter från Göinge.

Det är skoj med sådana överraskningar.