Barndomsminnen
Året var 1950 och jag var tretton år och jag minns att både folk och fä höll på att hämta sig efter världskriget. Just detta år hände saker som sitter kvar i min numera rätt gamla hjärna och kanske även mitt nostalgiska hjärta, eller tvärtom. När jag såg filmen “Sampo Lappelill” (som hade premiär 1949) härom dagen så vaknade minnena från den tiden. Filmen kom till oss 1950 och hela min familj på sex personer gick till Rölanda IK s hemmaarena där man kunde se underverket i ett tält rest för ändamålet. Allt var nytt åtminstone för oss barn.

På fotbollsplanen gjorde jag senare på sommaren debut i pojklaget - resultatet ligger alltför långt bort i nån av mina hjärnhalvor.

På hösten skedde ännu en händelse som i mina ögon blev en upplevelse utöver det vanliga. Det var i början av september och säkert en lördag (ja, vi var i skolan även på lördagar)! En mindre chock infann sig när vår magister sa: det blir ingen skolgång idag det är höstmarknad i Dals Ed och det går flera bussar dit för de som vill och kan. Hämtning av sparpengar och mynt av far till bussbiljetten och iväg. Tivoli var på plats med lättklädda kvinnor som visade ännu mer. Det kunde vi pojkar lätt uppleva i tältets springor på baksidan.

Där fanns en levande björn, om än ganska liten, även en jättemuskulös neger, som visst hette “Abdurama”, och som skulle vara en av de starkaste. Ett avsnitt som imponerade mycket var när en man kom in och lade sig på rygg och ett par killar lade ett stenblock på hans bröstkorg och “Abdurama” spräckte stenen med slägga. En motorcykelcirkus var också på. Jag tyckte nog att den var lite skranglig för att duga till ändamålet, men jag såg ingen olycka där.

Olyckan visade sig inte förrän när bussturen hemåt skulle ske och jag saknade biljetten! Någon ny var inte tänkbar, slarv enligt far ,så promenaden hem på sex kilometer gick lite i moll.

Bussar från 'tiden'