Ingemar Olsson började som trubadur med gitarr men visade snart att han hade många strängar på sin lyra. Han fick t o m publiken att resa sig upp och delta med diverse gymnastiska övningar. Med hjälp av inspelad musik fick han också tillfälle att visa hela sitt register som omfattar allt från recitation av egen bok till sång och musik.

One Way Brothers – körsång i den högre skolan som helst ska höras och inte beskrivas med ord. Det serverades några av de gospels som den gode Elvis en gång spelade in på skiva.

 

Som en övergång till kyrkoherde Carl-Olof Danielssons lilla andaktsstund spelade Stig Sjöberg på sin kornett Blott en dag.

Del två av konserten startade med One Way Brothers och en visa – Kärlekens blomma – som en av ”bröderna” skrivit till en god väns bröllop. Basen i gruppen var kortast till växten – kan det vara därför han var bas? – sjöng solo och det var mycket bas – han var minst en våning under källarnivå.

Ingemar Olsson som kom härnäst påpekade att nu skulle det i alla fall sjungas på svenska och till gitarr. Han är verkligen en riktig entertainer med en bred repertoar. Han kallade sig själv för ett riktigt ”popsnöre” som gillade allt.
Gospel Stompers avslutade och det är förvånansvärt att inte hela kyrktaket lyfte. Stämningen var verkligen på topp hela kvällen – vilka artister, vilken stämning – det var helt fantastiskt.

Till sist blev det ju avtackning. Stig tackade alla medverkande, Ingrid Widell som är ordförande i WGIK tackade Anders Thorsson och Stig Sjöberg och till slut tackade Anders Thorsson också alla medverkande och överlämnade med Stigs hjälp blommor till samtliga.