Naturligtvis skulle det inte fungera utan en trogen spelarskara och denna utgörs av såväl unga som äldre t.o.m. upp kring 90 år, som kommer såväl från närområdet som andra orter, där alla finner ett nöje i spel. I pausen samtalas det över en kopp kaffe med sina bordsgrannar, att chansen till vinst givetvis är en drivfjäder och för många som sitter och fattas ett nummer när någon annan ropar bingo, märks av besvikna "nej", jag fattades bara ett nummer vilket ofta kommer strax därefter.

För många är detta en kväll man längtar efter med nya förhoppningar och inte minst för många äldre en aktivitet som är till nytta både i det sociala livet som lite skärpning i koncentrationen, det gäller att vara uppmärksam, fylla i rätta rutor och ha koll på raderna, vilket är bra “hjärngymnastik”, därför bör politikerna gärna bejaka den verksamhet som görs i det idéella arbete inom idrottsklubbarna och som därmed kommer många till godo.