VITTSJÖ. Idag torsdag på eftermiddagen så berättade Inger Burman om sin fostermor Gunhild Sehlin och deras gemensamma resa genom många år. Gunhild var utbildad skollärarinna och hade haft olika lärartjänster. Inger berättade för oss hur åren från första klass fram till hennes första resa ner till Jordanien där hon arbetade ideellt genom alla år där hon var med att starta upp barnhem för barn med funktionsnedsättning både i Jerusalem men också i Amman i Jordanien. Tillsammans med hjälp från andra människor så byggdes denna verksamhet upp från grunden och det blev IM = Individuell människohjälp.

Efter Ingers trevliga berättelse så fick hon visa de gåvor som Gunhild mottagit från Jordaniens kung för väl utfört arbete under många år. Flera förtjänsttecken som medaljer i grönt och i rött men också guldklocka. Inger visar oss en vacker sydd klänning med guldiga broderier samt en tillhörande cape som hon också fått.

Den sista boken som Gunhild skrev och som Inger hittade långt senare när hon gick igenom några askar, så fann hon ett färdigskrivet manuskript till boken ”Hamoudeh Mahmoud Pojken i tiggarnas läger”. Gunhild Sehlin skrev sammanlagt sexton böcker och några är översatta i arton länder. Den första boken som hon skrev handlade om snapphaneborgen 1959 för att sedan följas upp med boken "Pelle snapphanen" 1961. Hon är välkänd i hela världen som barnboksförfattare, hennes mest kända verk är "Marias lilla åsna".

Trevligt när så många ville ta del av Ingers berättelse om författarinnan Gunhild Sehlin. Några av de som var här idag minns henne bland annat jag själv, hade turen att ha hennes som fröken både i treans klass men även i fyran. Hon var så snäll vi fick då i klassen lyssna på hennes utkast till boken Pelle snapphanen på första parkett.

Säger tack för ett trevligt genomfört program om Gunhild Sehlin och tack för god ostkaka och gott kaffe, de gjorde ni bra.