Det var säkert ett slitsamt arbete för en yngling som knappast hade kommit upp i tonåren.
Karl Nilsson var en av de första eleverna på Markaryd lantmannaskola. Efter inhämtade lantliga lärdomar hade han plats som dräng med en månadslön på 150 kronor. Uppgifterna i denna artikel är hämtade från en intervju 1976. Drängjobbet var kanske inte så intressant för efter någon tid började Karl Nilsson som snickare hos en närboende med en timpeng på 65 öre, vilket var en väsentlig löneförhöjning.

Under många år var Karl Nilsson en flitig fotograf och i hans gömmor fanns kanske bortemot ett tusen glasplåtar, där han bland annat fotograferade förloppet då en villa skulle byggas.

Efter en tid, år 1929 köpte Karl Nilsson hemmanet på 40 tunnland i Snärshult (vägen mot Lundsgården). De åkrarna som fanns var nästan stensatta med olika storlek på stenarna som låg så tätt att det var omöjligt att plöja marken. Snarast sedan han inköpt fastigheten höjde han det låga taket i byrestugan från 1818 till mer lagom höjd.

Med hjälp av flåhacka och spett odlade Karl Nilsson upp tio tunnland åker utan maskinell hjälp. En svacka i skogen fylldes av sten från åkrarna. När det var aktuellt med stubbar till eldning bröt Karl Nilsson upp ett helt billass stubbar, utan maskinell hjälp.

I sin ungdom drabbades Karl Nilsson av en sällsynt sjukdom som ingen läkare kunde bota. Karl Nilsson tog sig till kloke gubben Anders Hansson som genast fann ett botemedel som skulle tas både in- och utvärtes.

Efter studie av facktidskrifter kom Karl Nilsson ganska snart underfund med att konstgödsel var ett fördärv för  båda natur och människor. Därför använde han enbart naturgödsel. Som hobby på äldre dar sysslande han med bokbinderi.

Den senaste tiden av sin levnad vistades Karl Nilsson på Furuvikens sjukhem i Markaryd.