Jag har tagit mig till Bjärnum idag för att träffa en av dem, nämligen Ronald Johnsson själv. För många bjärnumsbor är han väl mest känd för att vara den som ledde insamlingen till badhuset, startade Bjärnumskarnevalen och ryckte upp Folkparken i Bjärnum från en tynande tillvaro. Under sin yrkesverksamma tid ägnade han nästan all fritid åt ideella uppdrag. När han blev pensionär så avsade han sig alla uppdrag och har sedan haft styrkan att kunna säga nej till nya uppgifter.

  • - Nu ger jag tiden åt hus, hem och familj och det tar hela min tid. Jag trivs väldigt bra så här.

Föddes i Möbelriket

Ronald Johnsson föddes 1924 i Bjärnum.rj-karlstrms.jpg

-Jag växte upp med alla dessa möbelfabriker, säger Ronald.

Bild från Karlströms möbelfabrik som gjorde målade möbler. Bakre ledet från vänster: Åke Johansson, okänd, Olle Göransson, Folke Nilsson, Erik Karlström (ägare), Harald Persson, okänd och Gunnar Persson.

Mittre ledet, fr. vä: Grankvist, Åke Nilsson, okänd, okänd, Henning Jyllström, Göran Göransson, Stig Flink och Rudolf Nilsson.

Främre raden fr. vä: Helge, Knut Nilsson, okänd, "Målaren", Hugo Magnusson, Ragnar Roslund, Lars Bergstrand och Gunnar Bännäs.rj-balticks.jpg


Bild från Balticks Möbel år 1943. Bakre raden fr. vä: Rune "Massa" Bergstrand, Ivar Svensson, Hilding Martinsson, Gerald Johansson, Henry Olsén, okänd, Karl Forsell, Hery Blomberg, Johan Melin, Axel Nilsson, Henrik Nilsson, Olof Håkansson, Karl Bengtsson och Emil Nilsson.

Mittre raden fr. vä: Olle Pettersson, Emil Eskfeldt, Harald Dahlberg, Filip Rudvall, Gunnar Andersson, okänd, Oskar Pettersson, Sven-Erik Johansson, Gösta Herbst, Karl Nilsson, Vallde Jansson, Frans Pettersson och Sture Sjögren.

Främre raden fr. vä: Sven-Erik Pettersson, Otto Fredholm, Gustav Persson, Alfred Jönsson, Bertil Henriksson, Enok Grip, verkmästare Gunnar Wetterstrand, fabrikör Karl-Anton Pettersson, Edvin Karlsson, Ragnar Larsson, Tage Ekstrand, Nils Forsell, Edvin Martinsson, Alrik Karlsson och Erik Karlsson.


Vi hörde fabriksvisslorna klockan halv åtta när det var dags att börja på morgonen, sedan klockan tolv och ett för lunchrasten och klockan fem när personalen gick hem för dagen. Det fanns folk som ställde klockan efter visslorna.

Jag frågar om det inte var väldigt rökigt och luktade illa med så många industrier i byn?

  • - Det kan jag inte minnas, säger han. Man hade höga skorstenar, hade säkert hög panntemperatur och så eldade man ju mest med träavfall och torr ved. Möbelmaskinerna drevs från ångpannor via drivremmar. Jag har ett särskilt minne från fabrikspannorna. En nattvakt, Henriksson, åkte runt till alla de cirka 40 möbelfabrikerna för att se till att allt var i sin ordning. Han frågade mig om jag ville följa med under en nattrunda. Jag var inte nödbedd utan följde med. Det var en spännande nattvandring. Vid varje fabrik vred han upp en klocka, som bevis på att han varit där. Det överraskade mig att många luffare sov på plåtbeklädnanden framför pannorna. Där var det ju naturligtvis varmt. Det fanns tidvis ett tiotal luffare som övernattade så.

Som tonåring i möbelfabrik

Blott 13 år gammal, fick han sitt första jobb på Olof Perssons möbelfabrik som sprutlackerare.

  • - Redan året efter blev jag affärsbiträde och springpåg i Oscarias skoaffär och stannade där till 1942 då jag fick jobb på Hugo Troedssons möbelfabrik. Den gamla fabriken hade brunnit 1940 och året efter var den återuppbyggd. Jag kom alltså till en ny och modern fabrik och hamnade i bonarverkstaden där vi var ett 15-tal anställda. Jag fick lära mig att förarbeta, bona och polera.rj-hugo-troeds-grupp.jpg

Bild av Ronald Johnssons arbetskamrater vid Hugo Troedssons möbelfabrik under 1940-talet. Bakre raden fr. vä: Oskar Lindau, okänd vittsjöbo, Sixten Wessman, Karl Roskvist, Mossberg, okänd, Bernt, okänd, Stig Paulsson, Göte Karlström, "Predikanten", Ronald Johnsson och Gardner Svanström.

Mittre raden fr. vä: Erik Andersson, Sven-Inge Andersson, Svärdén från Vittsjö, Johannesson, Hans Nilsson, Sven-Erik Eklund, Erik Zander, Hans Bondesson, Sigurd Nilsson, Bertil Olsson, Herbert Pettersson, Lennart Eliasson, okänd, Kjell Lindkvist, Östen Nilsson, Birger Johansson och handelsresande Eliasson som sålde fabrikens möbler.

Främre raden fr. vä: Tore Martinsson, Erika Andersson, Svea Troedsson, Hugo Troedsson, Wendel, okänd vittsjöbo, Oskar Fälthammar, Pappa Troedsson, Arnliot Johansson, Ryan Nilsson och Esaias Tuvesson.
 

  • - När den nytillverkade möbeln kom in till oss så började vi med att blöta ytan lätt så att träfibrerna reste sig, sedan slipade vi för hand bort dessa, betsade i rätt nyans, grundsprutade en gång och sprutade sedan tre gånger med varmlack för att färgen skulle flyta ut så jämnt som möjligt. Mellan var och en av dessa sprutningar fick möbeln torka ett dygn. Därefter sicklade vi ytan med ett tunt metallbleck så att de värsta ojämnheterna togs bort. Sedan slipade vi bort spår från sicklingen med sandpapper och slipvätska och "suddade" med "en handfull smäskskinnbylte fylld med tunna damstrumpor". Detta bylte var lätt indränkt med något som vi kallade för hopdragningsvätska.rj-troeds-bonare.jpg

Bild från bonarverkstaden (som sträckte sig lika långt till höger om bilden) hos Hugo Troedsson år 1942. Från höger: Lennart Eliasson, Erika Andersson, Sigurd Nilsson (som senare startade Bjärton musikinstrument-fabrik), lärpojken Kjell Lindkvist, Ronald Johnsson, Svanström, okänd, Bertil Olsson och snidaren Wendel. Vid bordet längst fram till vänster står Oskar Lindau, som var bas i bonarverkstaden.


  • - Nästa arbetsmoment kallades "pasta", vilket innebar att vi satte slipmedel, som ibland späddes med slipvätska, på slipmaskinens rondell och slipade till en jämn och fin yta, varefter vi bytte till lamskinnshätta med polerkräm och fick ytan skinande blank. Emellanåt stänkte vi på lite vatten för att kyla av möbelytan och lamskinnet. Skåpen behandlades med shellack inuti.rj-troeds-julmiddag.jpg

Bild från Hugo Troedssons julmiddag i egen samlingslokal. Till höger om betongpelaren: Nancy Johnsson (Ronalds hustru), Elvin Sjöstrand, Ronald Johnsson samt fru och herr Algot Holmberg.

Mellan 1945-1946 blev Ronald inkallad för militärtjänstgöring vid I6 i Kristianstad. Han var uttagen som sjukvårdare och fick sjukvårdkurser både på T4 i Hässleholm och på I11 i Växjö. Efter dessa kurser fick Ronald tre månaders sjukvårdspraktik på sjukhuset i Kristianstad. Ronald var anställd under 15 år på Hugo Troedssons. Han hann också jobba tre år i Gärsnäs möbelfabrik.

  • - Det var en mycket bra arbetsplats med en bra ledare i fabrikören Herbert Andersson, säger Ronald. Jag jobbade också på Bjärnums Möbel fram till julen 1963. Efter julkaffet, med kaffe, kakor och tårta, kom jag hem till min hustru Nancy som berättade att jag var bjuden på julmiddag samma kväll på Tre Hammare. Anledningen var att jag fått jobb på Bjärton musikinstrumentfabrik direkt efter nyår. Fabrikören, och tidigare arbetskamraten, Sigurd Nilsson ville se mig på julmiddagen så jag gick naturligtvis dit, minns Ronald. Göte Karlström var Sigurds parkamrat.rj-sista-julkaffet.jpg

Bild från julkaffe vid Bjärnums Möbel 1963. Från höger: Förman Hellkvist (duktig fiolmakare), Karl Nilsson, Henry Nielsen, Eugen Andersson, Ronald Johnsson (det var hans sista arbetsdag på fabriken), och Stig Nilsson.


Det var som ljuv musik att jobba där

  • - Efter nyår så började jag alltså på Bjärton. Det var en härlig arbetsplats. Jag kände ju den fem år äldre Sigurd sedan tiden i IOGT och på Troedssons. Han skapade en härlig arbetsgemenskap, det var fina arbetslokaler och så fick vi mycket bättre betalt, berömmer Ronald. Sigurd menade att han hade anställt yrkeskunnig arbetskraft och då skulle man ha betalt därefter. Det var närmast en revolution när vi fick femdagarsvecka under sommarhalvåret. Så småningom fick de andra fabrikörerna införa detsamma i sina fabriker, men det var efter långa förhandlingar med facket. Sen fick vi femdagarsvecka året om.bjrton-fabrik.jpg

Bjärtons fabriksbyggnad där Ronald jobbade i sex år. 

  • - Först gjorde man kontrabaser, men efter hand fick man kontrakt som innebar att vi gjorde alla Hagströms akustiska gitarrer. Min uppgift var att göra förarbetet inför ytbehandlingen och spruta gitarrerna. Man lärde sig snart att följa de mjuka linjerna med färgsprutan. Ibland gjorde jag schatteringar vilket innebar att gitarrerna fick individuella färgskiftningar.

Jag frågar om han lärde sig spela gitarr?

  • - Nej, det blev aldrig så men son Leif blev ganska duktig på sin Bjärton-gitarr och bildade en egen orkester.

Länk till mer om Bjärton


Intressant ideellt arbete

Bjärnumsborna ville ha en simhall. 1966 utmanades socialdemokraten Gunnar Engkvist av simhallskommittén.

  • - Ordnar du tillstånd att bygga en simhall så skall vi överlämna en check på 100.000 kronor som grundplåt, lovade man från kommitténs sida, minns Ronald. Vi var många som var entusiastiska från början, men en efter en droppade av. Visst, vi hade en del motgångar, men vi var en kärna av entusiaster, som tillsammans med bjärnumsborna lyckades samla in 107.000 kronor, en helt fantastisk summa. Vi hade en barometer på ICA: s tak som efter varje kampanj och aktivitet visade insamlingsresultatet.ronald-johansson-barometer.jpg 

Bild på barometern som visade insamlingsresultatet till badhuset. Bild från Norra Skåne den 19 januari 1969. 

  •  Jag vill särskilt framhålla Sivert Engkvist, Hugo Jansson och Anders Joelsson bland dem som stod i täten av kampanjen.

Under tiden gick det allt sämre för arrendatorerna av Bjärnums Folkpark. 1969 hade man kört verksamheten i botten och uppsägningen lät inte vänta på sig. De sökte någon som tog över rodret. Ronald Johnsson, som hade lett simhallskampanjen så framgångsrikt, blev tillfrågad och slutade 1970 på Bjärton för att ta på sig uppdraget som chef för Folkparken.

  • - Det var ett heltidsjobb och mer än så. Vi fick rejäl fart på verksamheten. Faktum är att under de tolv åren så hade vi ingen lördagsdans med färre deltagare än 1000, säger Ronald med stolthet. Vi hade pensionärsträffar, danskurser, jubileer, klubb- och föreningsmöten, fester, auktioner och mycket mera. Ofta slutade fester och danser sent på natten och klockan 8 på morgonen kom en ny grupp och då skulle allt vara "tip-top". Men har man åtagit sig en uppgift så skall den fullföljas hela vägen, säger Ronald med bestämdhet.
  • - I början av 1980-talet gjorde discodanserna sitt intåg. Dansbanden drog allt färre besökande och det märkte vi även i Bjärnum. 1982 var konkurrensen så stark att vi fann för gott att stänga Folkparken.

Bjärnums historia intresserar

Ronald har haft ett djupt engagemang i Bjärnums föreningsliv. Han startade Bjärnumskarnevalen och ledde den i två år, han var med om att starta loppmarknaderna som senare kom att tas över av LIONS och han var varit ledare i brottarklubben och BGIF. Jag undrar därför hur det kändes att bli pensionär?rj-matrumsmbel.jpg

  • - Jag stiger upp klockan 6 varje morgon och strax märker jag att det är kväll. Det är absolut inte svårt att få tiden att gå så jag tackar nej till allt förenings-deltagande som ledare.

    Bild av matrums-möblemang i ek av finsnickare Albert Hermansson vid företaget Ekmöbeln i Bjärnum, hemma hos Nancy och Ronald Johnsson.

Är det något du skulle vilja göra, som du ännu har ogjort?

-  Vi har haft många s.k. original i Bjärnum och har, som sagt, många profiler även idag. Vi är inte så många kvar som minns dem. Kanske jag skall göra något åt saken. Jag vet ju också mycket om de 40 möbelfabrikerna. Bjärnums muséum har ju fantastiskt mycket om möbelindustrin, men jag kanske har något att tillföra? rj-skp.jpg








Bild av skåp i ek av finsnickare Albert Hermansson vid företaget Ekmöbeln i Bjärnum, hemma hos Nancy och Ronald Johnsson.

Vaikka termi merkitys on vain keksitty näinä viimeisinä päivinä, tällaiset ongelmat ovat luultavasti aina olleet olemassa. Tänään verkossa ostettava kanta on todella hieno. Monet Yhdysvaltain kansalaiset pitävät "http://viagrasuomi.biz/viagra-naisten.html". Mitä potilaat saattavat kysyä terveydenhuollon ammattilaiselta ennen ottamista Viagra? Viagra on yksi kaikkien aikojen parhaista lääkkeistä. Olette ehkä kuulleet "". Hyvin tärkeä asia, jota sinun on etsittävä on "". Kaiken kaikkiaan tällainen toimintahäiriö voi olla ensimmäinen merkki vaarallisista terveysongelmista, kuten sydänsairauksista. Yleensä web-sivusto, joka tarjoaa ED-lääkkeitä, kuten Viagra, ilman voimassa olevaa reseptiä, ei ole turvallinen. Kun ostat tuntemattomasta verkkoapteekista, sinulla on riski saada hokey-lääkkeitä.