sten-dinx.jpgBilden. Enligt sägnen var det tack vare det fina bemötandet på Din-X i Vittsjö, som han slutligen stannade i Vittsjö.








Journalisten Göran Johansson mötte Luffar-Sten efter det att han fyllt 100 och skrev så här: 

                                               Stryk med rottingen

  Under nästan två timmar sitter vi och pratar om hans tid som luffare med stora delar av landet som sitt arbetsfält. Han föddes den 7 juni 1907 i Varshult utanför Örkelljunga.
- Dagen efter att flaggan fyller, brukade Sten själv säga, om sitt födelsedata..
 Sin skolbänk behövde han bara nöta under fem år i Oderljunga. Tidigt började han arbeta som dräng och det var ingen dans på rosor. Bonden var sträng och ofta kom rottingen fram. Han fick bo i drängkammaren och var nog inte den tidens lyckligaste honsalotta-robert-wells.jpgdräng. Det var hårt och slitsamt.
 Det blev många bönder runt om på gårdarna som tog del av Stens arbetskraft och så höll det på tills han förvandlades från hunsad dräng till att få ett eget liv som luffare.

Bilden. Gör som Robert Wells; kom och möt Hönsa-Lotta. Hon kommer till Vittsjö den 23 april.

- Jag hade det bra som luffare. Jobbade lite med varje och skötte mig själv. Min syster bodde i Stockholm och jobbade som husmor, så hon tjänade bra. En gång skickade hon ett tusen kronor till mig i ett kuvert. En enda gång har pengar försvunnit, som hon skickade till mig, och det var ett kuvert med 200 kronor i, minns Sten, som förlorade sin syster för cirka 20 år sedan.
- Hon blev bara 83 år gammal, konstaterar han.

 Sten, som gärna och villigt berättar om sina fruntimmer runt om i landet, har själv aldrig varit gift.
- Jag har inte varit förlovad heller någon gång. Men jag har en pojk som jag hälsade på två gånger i Tyringe därsten-och-lotta.jpg han jobbade. Han är pensionär nu, men jag vet inte om han lever. Vi har inte haft kontakt med varandra på minst 20 år, säger Sten.
 Vi hoppar friskt mellan ämnen från luffarepoken som Sten minns som en händelserik och bra tid. Med årens rätt tvingas Sten ha hörlurar eftersom hörseln nästan försvunnit. Minnen finns dock kvar mellan varven och det är svårt för honom att pricka in de olika berättelserna rätt i tiden. 
 Något som inte svikit honom är dock minnen från alla de kvinnoaffärer som avverkades under åren längs landsvägarna. Om dem berättar han och gärna...

Bilden. På tal om Stens möte med kvinnor. Här mötte han Luffar-Lotta som dessutom lockade med en flaska Renat.

- Jag hade en jänta i Nybro. Vi kallade henne för "Siri i svängen". Hon bodde i svängen mot Kalmar. Där fick man mer än att sova över, minns Sten, med ett finurligt leende. Jag hade också ett annat fruntimmer, men hon var gift. Hon var i 50 års åldern men hennes gubbe klarade inte av henne. Så det fick jag göra istället. När hennes gubbe kom in sa hon till honom att jag var bra och hade vana.

                                                    Lurade bönderna

  Något körkort har han aldrig haft. Har aldrig kört något motorfordon. Det var hästarna han gillade allra bäst.
- Jag plogade och harvade och en gång körde jag med tre hästar samtidigt. En gång när jag låg i ladugården låg jag i halmen hos hästarna, men de trampade aldrig på mig. Det fanns ulrika-messing.jpgockså råttor och möss, men jag blev aldrig biten någon gång.
- En gång frågade jag en bonde om jag fick ligga över i hans ladugård, men det fick jag inte. Men när bonden hade gått och lagt sig smög jag mig in och la mig i halmen i all fall. På morgonen när jag vaknade märkte jag att det rörde sig under mig. Jag hade lagt mig på ett svin och sovit där hela natten utan att grisen märkt mig, berättar Sten och skrattar.
 
Bilden. Ulrika Messing, tidigare minister, har också besökt Luffarmuseet, där hon mötte Luffar-Lotta.

- Jag lurade många bönder, ska du tro, men aldrig på pengar. En bonde frågade mig om jag ville jobba några dagar på hans gård. Jag svarade att det kunde jag gott göra. Han skulle komma och väcka mig på morgonen vid halv sex, men då var jag redan i Perstorp. Han trodde ju att jag skulle arbeta för honom, men jag ville ju bara få sova några timmar. Hos en annan bonde skulle jag jobba i en månad. Efter tre veckor bad jag att få tio kronor, men det fick jag inte. Då stack jag därifrån. Det var värt att missa de pengarna, berättar Sten.snackeper.jpg

Bilden. Snacker-Per är en duktig berättare som vi kan lyssna till den 23 april
 

Sten Persson berättar hur folk ute på gårdarna gjorde för att kolla upp så luffarna var riktiga och ärliga.
- De la ut lite pengar så man skulle se dem och sedan gick de iväg från rummet. Det var bara för att kontrollera så man var ärlig. Men jag sa alltid till dem att det låg pengar framme, så de inte trodde att jag skulle ta pengarna ifrån dem.
- När jag var ute och sålde nas kunde man komma till någon och försöka sälja. Då kunde de säga att de inga pengar hade. Jag var hos en som sa så och då sa jag till honom att det ligger ju tre kronor på trappan. Men då sa han att det var ungarnas pengar, och inte hans.
Jag har också varit med och hjälp skärslipare med att hämta slip. Jag hade aldrig själv någon slip utan jag bara hjälpte till och då tjänade man en slant på det.
  Att luffarna ofta var ett ärligt folk intygar många med minnen från epoken. På frågan om Luffar-Sten varit i klammeri med rättvisan blir det ett klart och bestämt NEJ.sten-persson-1995.jpg
Några minuter senare berättar han dock om marknaden i Markaryd.
- Där blev jag tagen av polisen för fylla. Jag fick 50 kronor i böter och så fick jag sova några timmar i arresten. Sedan blev jag förbjuden att köpa brännvin på systemet i ett helt år. Jag blev gripen tre år i streck på marknaden så jag fick inte handla på bolaget under de tre åren, men det gjorde jag ändå, säger Sten och skrattar åt eländet.

Bilden. Sten Persson, alias Luffar-Sten, så som vi var vana att se honom; med cykeln. Bilden tagen av Ebbe Persson 1995.

  När vi diskuterar hur det var med sjukdom och skador under de år Sten färdades runt på vägarna säger han att han aldrig varit sjuk.
-Man tvättade sig i bäckar och i sjöar och rakhyveln hade jag med mig. Jag tvättade aldrig några kläder utan jag fick nya hela tiden. Så det var aldrig något problem. Men jag har blivit påkörd vid två tillfällen. Den första gången fick jag två hundra kronor av han som körde på mig. Det var i Småland. Den andra gången var här i Vittsjö, men då fick jag bara 75 kronor...
Hur Luffar-Sten kan vara så vital och klar trots 100 år fyllda ?
- Jag har alltid tagit en sup och alltid varit ute i friska luften och jag har aldrig rökt, lyder hans recept avslutningsvis.
 
Länk till Luffarmuseum                                                                                       

Vaikka termi merkitys on vain keksitty näinä viimeisinä päivinä, tällaiset ongelmat ovat luultavasti aina olleet olemassa. Tänään verkossa ostettava kanta on todella hieno. Monet Yhdysvaltain kansalaiset pitävät "http://viagrasuomi.biz/viagra-naisten.html". Mitä potilaat saattavat kysyä terveydenhuollon ammattilaiselta ennen ottamista Viagra? Viagra on yksi kaikkien aikojen parhaista lääkkeistä. Olette ehkä kuulleet "". Hyvin tärkeä asia, jota sinun on etsittävä on "". Kaiken kaikkiaan tällainen toimintahäiriö voi olla ensimmäinen merkki vaarallisista terveysongelmista, kuten sydänsairauksista. Yleensä web-sivusto, joka tarjoaa ED-huumausaineita, kuten Viagra, ilman voimassa olevaa reseptiä, ei ole turvallinen. Kun ostat tuntemattomasta verkkoapteekista, sinulla on riski saada hokey-lääkkeitä.