130 år sen järnvägen kom till Vittsjö

VITTSJÖ. Den 13 september 1890 vaknade Vittsjö tätort upp. Den 15 september 1990 högtidlighölls jubileet då det var 100 år sen järnvägen kom till orten. Från att ha varit ändstation för tågtrafiken blev det 1892 en hållplats när tåget sen fortsatte till Emmaljunga och Markaryd ändstation med Wittsjö- Hessleholms jernvägs Aktiebolag.

Av texten framgår fakta.

Persontrafiken vid Vittsjö hållplats upphörde den 20 maj 1977 och godstrafiken upphörde den 30 september 1977. Turerna var ganska långa och omfattande då ämnet järnväg började spridas. Förslagen var många och redan1885 diskuterades och planerades järnväg med normalspår (1435 mm) utmed linjen Perstorp- Röke- Vittsjö. Ju mer det diskuterades desto kortare blev den tänkta banan som krympt till spårvidd på 600 mm, décauvillebana (mossaspår) där rälsen var flyttbar. Delar av sträckan skulle vara hästdrivna vagnar medan sträckan Röke- Vittsjö föreslogs motordriven med hållplats i Månsatorp.

Detta var föreslagna banan Perstorp- Wittsjö.

Vid denna tid planerades järnväg med Wittsjö Hessleholms jernvägs Aktiebolag med knutpunkt i Vittsjö där décauvillebanan skulle anslutas vid nuvarande Marknadsplatsen med hållplats mitt emot stationshuset. Aktuell linje med hållplatser finns markerade på karta. Sen blev det inte mycket mer än att en linje byggdes från Vittsjö mosse till dåvarande torvströfabrik (nuvarande El Olle) tidigare lokalföreningen. Vagnarna med strötorv drogs med fotogenmotor med Albin Mårtensson som lokförare. På platsen maldes torven samt förpackades och en del av produktionen exporterades.

Ett aktiebrev som utfärdades 1890.

Efter fem års planering och diskussioner blev det år 1887 klart med en järnväg med Wittsjö Hessleholm järnvägs Aktiebolag. Då bildades ett aktiebolag med ett pris av 100 kronor/aktie. Dessförinnan hade förslaget med järnväg Finja- Vittsjö förkastats. Vid denna tid fanns varken byråkrater eller konsulter utan sunt bondförnuft rådde! Tillgången på arbetskraft var god och det kunde behövas då allt arbete skedde med handkraft med skottkärra, spett och spade. Därtill var skottkärran försedd med gnisslande hjul av trä. Vid invigningen av banan var givetvis hela området packat med intresserade för att titta på ånghästen och vagnarnas järnhjul som rullade på järn! En personbiljett från Vittsjö till Hässleholm kostade 85 öre för resa i tredje klass. År 1899 kostade enkel resa till Bjärnum 25 öre. Järnvägsstationen blev den centrala platsen i Vittsjö bykärna.
Inför firandet av 100 år sedan järnvägen kom till Vittsjö bildades en kommitté som började sitt arbete 1½ år före jubileet med representanter från Hembygdsföreningen, Hantverksföreningen, Turistföreningen och Byhandlarna med Ebbe Persson som ordförande. Första och största problemet var att söka ett ånglok med vagnar och detta tåg kom från Klippan Ljungbyhed museiförening.
I god tid ansöktes om bidrag från Hässleholm kommun. Begärt anslag var på 25 000 kronor. Samtidigt inbjöds två kommunalråd att bevista det högtidliga jubileet i Vittsjö. Ganska snabbt kom besked från kommunen att bidrag inte beviljas. Reserverad summa kommer att tillfalla jubileet då järnvägen Hässleholm- Kristianstad firade 125 år! Det var med stor tillfredställelse meddelande sändes till kommunen att inbjudan till kommunalråd inhiberades!

Detta minnesmärke fanns vid Hemgården. Efter sabotage har ny modell tagit fram.

En jubileumsskrift på tolv A4 sidigt format togs fram. Ett monument med rallare och lok skapades av Christian Thorup bekostades. Musik av Brunnssexten kostade och en hel del annat kostade pengar. Ekonomisk kris rådde då Hässleholm kommun vägrade anslag. Då inköptes ett konstverk av Hans Johansson och jubileumsskriften med extra numrering såldes som lotter med tavlan som pris. Ekonomiska krisen löstes!

Detta vykort togs fram till 100 årsdagen.

På jubileumsdagen den 15 september ångade ångloket in, några minuter försenat bland annat med f landshövding Einar Larsson som passagerare.

Christer Holmgren var vakthavande stins då ångloket anlände.

f landshövding Einar Larsson var högtidstalare.

Högtidstalet hölls av Einar Larsson till andäktigt lyssnande skara. Han framförde även en skriftlig lyckönskan från kungen. Einar Larsson invigde också ett minnesmärke placerat vid Hemgården. Inför högtidsdagen hade även speciell poststämpel tagit fram samt speciella vykort. Många sådana aktiviteter gjorde att det ekonomiska kom i balans.

Denna poststämpel gjorde Vittsjö ännu mer känt.

Efter högtidstalet fortsatte landshövdingen till Hemgården där han invigde minnesmärket med ånglok och rallare. Inskriften på minnesmärket ljöd: ”Minnesmärket rest vid hundraårsjubileet”. Efter en tid saboterades minnesmärket och en ny modell kom på platsen Efter dessa högtider samlades inbjudna till jubileumshögtid på Miltornet. Högtidsdagen avslutades i kyrkan med kvällsandakt av kyrkoherde Adolfson.

I dag finns järnvägsstationen kvar som ett forntida minne med annorlunda verksamhet.

 

Top