BJÄRNUM. Vindruvsstocken dignar av druvor. Klasarna hänger tunga och söta och är uppskattade av getingar och en del fåglar. Grannar och familj har fått så mycket de vill ha. Dessutom ratas druvorna av en hel del på grund av närvaron av kärnor i druvorna. Någon vintillverkning blir det inte i år heller. Känner inte att det är värt besväret. Kan fortsätta på den inslagna vägen och äta ett antal druvklasar om dagen men det tar liksom inte riktigt i den mängd som finns. Dessutom har druvor samma effekt på magen som plommon har.

Så då blir frågan: vad ska göras? All annan frukt och brukar fungera bra att göra saft av. Men går det med druvor? Efter att studerat fruns gamla lärobok från Tollarps hushållsskola var jag inte klokare. Jag ”googlar”. Inte heller här fanns så mycket matnyttigt. Några mer eller mindre krångliga recept fick mej att återgå till fruns lärobok. Eftersom det är mycket vätska i druvorna hölls vattenmängden på en låg nivå, likaså sockret då druvorna är väldigt söta.

Snabbt plockades lagom mängd druvor och en halv citron, för syran, som kokades i vatten. Redan här stod det klart för mej att färgämnen i mina blåa druvor är väldigt starkt. Silduken som användes är numera helt blå. Träsleven fick en smått jakarandafärg. Ganska snygg men borde ha samma färg på hela sleven.

Hur blev då resultatet? En mörkröd saft som både jag och frun tyckte hade en trevlig smak av druvor. Det verkliga testet blir när barnbarnen kommer och får smaka. Det är ju trots allt de som är huvudkonsumenterna av saft i vårt hushåll.

Kommer jag att göra det igen? Lite grann tveksamt. Saneringen av allt som varit i närheten av saften var betydligt jobbigare än vid all annan safttillverkning jag tidigare gjort. Det står däremot helt klart att för någon som vill ha druvor för att färga tyg eller garn går det bra att höra av sig. För det tänker inte jag testa.