Gert Svensson

Knipa (Bucephala clangula) är en andfågel som tillhör underfamiljen Merginae.

Hanen i praktdräkt har en svartvit dräkt och ett skimrande grönsvart huvud med en stor vit fläck mellan näbben och ögat. Under sommaren anlägger hanen en eklipsdräkt då den liknar honan, men har mörkare brunt huvud och ofta med delar av praktdräkten på vingarna.

Den häckar vid floder, sjöar och våtmarker. Vintertid förekommer den vid isfria floder, sjöar och utmed kusten i alltifrån par till större flockar. Häckningen inleds tidig vår med att hanarna spelar. Samtidigt som han ger ifrån sig ett knirrande ljud gungar han ner och slänger huvudet bakåt över ryggen. Den lägger 10-12 grönaktiga ägg i en trädhåla som skapats naturligt eller av någon av de större hackspettarna, eller i holkar.

Rävar är ett trivialnamn som används om en mängd arter inom familjen hunddjur (Canidae). 

Rävar är alltså ingen systematisk grupp utan omfattar likartade hunddjur som alla är förhållandevis kortbenta, har ett tillplattat ansikte, triangelformade upprättstående öron, en ganska spetsig nos och en yvig svans.

Rävar jagar på natten men är både natt- och dagdjur. Deras diet består av möss, kaniner, fiskar, grodor, bär och insekter.

Individerna lever ensamma förutom under parningstiden. Honorna föder mellan 5 och 7 valpar och diar dem under en månad i en håla i marken som kallas gryt eller lya. Valparna matas genom att föräldrarna kräks upp halvsmält mat. Efter fyra månader lämnar valparna sina föräldrar, och även honan och hanen skiljer sig.

Grönsiska (Spinus spinus) är en liten fågel i familjen finkar.

Grönsiskan är en liten fink som mäter 12–13 cm, har ett vingspann på 20–23 cm och en vikt på ungefär 12 gram. Den har en kort, konformad och spetsig liten näbb. Stjärten är kort och kluven. Den adulta (vuxna) hanen är grön på ryggen och bröstet med gulgrön vingovansida med kraftiga svarta partier. Buken och undergumpen är grågrön med svart vattring. Den har en svart strupfläck och hjässa.

Dock uppvisar Grönsiskan, på ovansidan vingen, i alla dräkter två ljust gulgröna vingband omgärdat av svarta partier, ljusgrön övergump och den mörka stjärtbasens ytterkanter har också var sitt ljust gulgrönt parti.

Vitsippa, Anemone nemorosa L. är en flerårig ört. Vitsippan tillhör familjen ranunkelväxter.

Vitsippa odlas ofta och den stora formrikedomen gör att det finns många namnsorter med blommor i rosa, rött eller blått och med fyllda blommor.

Vitsippa är mycket lik gulsippan (Anemone ranunculoides), när denna inte blommar. Gulsippa har dock, som namnet antyder, gula blommor samt har två blommor på per stjälk i stället för vitsippas ensamma blomma.

Vitsippa och gulsippa kan korsa sig. Hybriden får blekt gula blommor och kallas svavelsippa (Anemone × lipsiensis).

Vitsippa har använts i omslag mot reumatiska besvär, ledsmärtor och frossa, ofta med hudirritation som följd. Inom folkmedicinen har vitsippan även använts mot fräknar.

Blåsippa (Hepatica nobilis (L.) Scherb är en ört.

Var som vanligt på min fotorunda. Nu när det har varit så milt så har flera vårblommor börjat att blomma. Den blomma jag tänker på är blåsippan och den blommade redan den 2:e mars.

Lite mer om blåsippan.

Blåsippa blommar april maj, före de flesta andra vårblommor. Redan under snösmältningen kan den börja öppna sina varmt mörkblå kalkar. Rötterna kan fortleva i flera hundra år. Blåsippan är fridlyst i hela Sverige och får inte plockas kommersiellt för försäljning, den får inte heller grävas upp. Man får inte plocka blåsippor alls i Hallands, Skåne, Stockholms, Västerbottens och delar av Västra Götalands län. Man får inte heller på något annat sätt skada växten.