Gert Svensson

Påfågelöga (Inachis io) är en fjärilsart den enda i släktet Inachis. Den förekommer i stora delar av Europa och Asien.

Påfågelögat har ett vingspann på 55-65 mm och dessa kännetecknas av tydliga blå ögonfläckar mot en rödbrun bakgrundsfärg. Äggen som är gröna och ovala läggs huvudsakligen på nässelblad och kläcks på cirka en vecka. Larven är vitprickigt svart, och växer under en knapp månad innan den förpuppas. Påfågelögat ligger i en gulgrön till brun puppa i cirka två veckor.

Det vuxna påfågelögat söker sig företrädesvis till röda och blå blommor– särskilt ängsvädd, hampflockel och olika arter av tistelsläktena Carduus och Cirsium. Fjärilen kan förflytta sig långa sträckor för att finna sina favoritblommor.

Vinbergssnäcka (Helix pomatia) är ett blötdjur i klassen snäckor. Den har ett spiralvridet skal som hos en fullvuxen snäcka har en diameter på 3,8-5 centimeter och fyra eller fem spiralvarv. Skalet är brunaktigt till grågulaktigt i färgen.

Namnet anspelar på snäckans ursprungliga miljö i de mellaneuropeiska "vinbergen".

Vinbergssnäckan kan odlas för att ätas. Dess ursprungliga utbredningsområde är centrala och sydöstra Europa, men den har med människan senare spridits även utanför detta. Till de nordligare delarna av Europa har den troligen införts från sydligare trakter som en delikatess. Den serveras vanligen under beteckningen sniglar.

Stenknäck (Coccothraustes coccothraustes) är en stor fink med mycket kraftig näbb.


Stenknäcken är en ganska stor och kraftig fink med en kroppslängd på 18–19 centimeter och vikt på cirka 50– 60 gram. Den har en mycket kraftig trekantig näbb, stort huvud, tjurnacke och kort stjärt.

Stenknäcken är brun på ovansidan och askgrå med rostbrun anstrykning på undersidan. Stjärten och vingpennorna är svarta, men honan har ett grått stråk längs armpennorna, vilket är enda synliga skillnaden mellan könen. I flykten syns tydligt ett vitt vingband, även på undersidan, på de i övrigt metallglänsande blåsvarta vingarna. På sommaren är näbben blåsvart medan den är benvit eller blekt gulbrun på vintern.

Kattuggla (Strix aluco) är en kompakt, medelstor uggla som tillhör familjen ugglor och är vanlig i skogar.

Kattugglan jagar huvudsakligen gnagare, vanligen genom att slå sitt byte vilket sväljs helt. I stadsbiotoper utgör fåglar en större del av dess föda. Synen och hörseln är anpassad till dess nattliga jakt. Den tysta flykten är likaså en anpassning till fågelns jaktsätt. Fastän kattugglan ofta hävdas ha exceptionellt mörkerseende, är dess näthinna inte mer känslig än en människas, men öronens placering ger kattugglan utmärkt hörsel. Kattuggla kan fånga mindre ugglor, men kan själv falla offer för exempelvis berguv och duvhök. Rävar utgör ett vanligt hot gentemot nyligen flygfärdiga (flygga) juveniler.

Gulsippa (Anemone ranunculoides) är en flerårig ört i familjen ranunkelväxter som blommar med gula blommor i april och maj.

Gulsippan växer tämligen allmänt i Skåne och Gotland. Gulsippan är fridlyst i Blekinge, Jämtlands och Västernorrlands län.
Gulsippan är en flerårig 10–25 cm hög ört med en lång krypande jordstam, som kan bilda stora bestånd där den trivs i lundar och lövängar. Blomstjälken bär tre flikiga kort skaftade svepeblad. Gulsippan blommar i april och maj, med två till tre blommor på varje stjälk. Blommorna är gula, 2 cm breda med 5 kalkblad. Efter blomningen bildas en frukt.