Gert Svensson

Bläsanden, eller  som den heter på latin Anas Akuta, är jämte krickan vår vanligaste simand i sjöfågelsträcken här i landet. Den har en längd på cirka 45-50 cm. Den ligger mer framåtlutad, högre och tätare på vattnet än gräsanden. Bläsanden har ett rundare huvud som sothöna och upplevs mer ”kramgo”.

Storlom heter Gavia arctica på latin. Den är cirka 63-75 cm lång, därtill fötter på ca 10 cm.

Vingspannet ligger på 100-122 centimeter, sällsynt 127 cm. Storlommen häckar i klara, fiskrika sjöar eller havsvikar. Boet finns oftast på en låg, minimal ö. Den övervintrar från södra Östersjön till Atlanten, Medelhavet och Svarta havet. Storlommen återkommer under april- maj.

Gulsippan heter på latin Anemone ranunculoides. Arten liknar en gulblommig vitsippa.

Stjälken är upprätt och blir 15-20 cm hög. Strax nedanför blommorna sitter tre nästan oskaftade svepeblad. De är örtartade och djupt smalflikiga. Blommorna sitter i stjälktoppen . De är tämligen stora och värmt gula. Kalkbladen är vanligen fem till antalet. Ofta sitter 2-3 blommor på samma stjälk. Liksom andra arter av släktet Anemone är gulsippan giftig. Den är dessutom FRIDLYST.

Sothönan, Fulica atra, är en uppblåst och aggressiv typ som under vårens häftiga revirstrider försöker dränka sin kombattant med hjälp av sin vita vevande griptänger till fötter.

Den ser ut som en helsvart dykand, som är stjärtlös och har ett litet huvud som nickar mekaniskt. Den ligger ofta mycket tätt inom flocken, dyker inte så ofta som änderna. Födan består av insekter, små vattendjur alger och växtdelar.
En del sothöns flyttar till Västeuropa på hösten, men många övervintrar i isfria vatten i Sverige.

Storspov ( Numenius arquata )
Längd 50-60 cm
Ängens absoluta karaktärsfågel och svensk mästare i lång näbb.