Historia Vittsjö

BOALT. Antalet bilar i Sverige ökar för varje dag. Trafiken tätnar och nya breda vägar byggs för att fordonen skall få mer plats. I dag har nästan varje hushåll minst en bil, några har flera bilar fast endast en förare!

Bilen har kommit till Boalt 1924 och vid ratten syns Jacob Lindhé. Vid hans sida Herbert Bengtsson. I baksätet finns Elisabeth gift Cöster samt okänd. Till höger finns Astrid gift Lundstedt. Bakom fordonet finns Nellie Lindhé samt troligen bilförsäljaren.

I bilismens barndom var det sällsynt med en bil på de krokiga och dåligt underhållna grusvägarna. Det är osäkert när den första bilen kom till Vittsjö. Redan 1919 startade en chaufförsskola i Vittsjö med Sjunne Svensson som initiativtagare. Då var det inte aktuellt att åka till en uppkörningsplats utan ”ingenjören” kom till platsen då tillräckligt många aspiranter fanns.
Jacob Lindhé i Boalt var bland de första som tog körkort och var den förste i Boalt som hade bil. Körkortet erövrade han troligen då han var värvad vid Norra Skånska Infanteriregementet 1889-1897. Sin första bil, en Ford inköpte han 1924.

VITTSJÖ. Under fjärde kvartalet år 1915 kan noteras att:
Kronolänsman L. W. Wolf utfärdade kungörelse om vägsyn. Det var väghållarens (boende vid vägen) skyldighet att laga samt underhålla en viss vägsträcka, till exempel från Oretorp till Fagerhults sockengräns.
25 kronor i belöning erhöll den som kunde bevisa att jakt förkommit på förbjuden mark i Stora Frösboholma och Hjortholmen.
Manufakturaffärerna Danielssons och Trobecks annonserade att de hade det mesta till salu inom sitt sortiment.
Diverse redskap samt smidesverktyg såldes på auktion efter Nils Nilsson i Hästhult (Krösnasmén).
Kyrkväktare Bengt Jönsson avtackades i kyrkan för 45 års arbete som dödgrävare och dessutom hade han varit kyrkväktare de senaste 25 åren. Vid högtidliga avtackningen fick han en vilstol samt 105 kronor i kontanter. Vid högtidliga avtackningen var han 86 år gammal. I arbetsuppgifterna ingick grävning av grav och för detta arbete hade en ersättning på en krona! (Kanske var det han som yttrade: Dör ingen snart så svälter jag ihjäl!)

VITTSJÖ. Ett urval av de händelser som kan anses mest aktuella under tredje kvartalet:
Skogsbrandfogden fick sin ersättning sänkt från föreslagna 100 konor till 50 kronor i reseersättning samt fem kronor per heldags tjänstgöring då tjänsten så påfordrades mot föreslagna tio kronor.
Blixten slog ner i ladugården hos Karl Nilsson i Ubbalt. Alla korna blev bedövade medan en kviga och en sugga dödades. Byggnaden antändes inte.
Medlemmarna i Åldadammsbäckens reglering kallades till sammanträde i Snärshult folkskola.
All jakt och bärplockning var förbjuder på Anton Anderssons egendom i Stora Frösboholma.
Sjunne Svenssons ägor i Brunshult och Vejshult var fridlysta vilket innebar att all jakt var förbjuden.
Märta Måås Fjetterström tog emot frielever till Svensk hemslöjds Vävskola. Dessutom sökte föreningen väverskor som skulle avlönas.
Elektricitetsverket fick tillstånd att framdra medelspänningsledning till Vittsjöns norra strand.

VITTSJÖ. Dynamit och andra sprängmedel har under många år varit i bruk, antingen legalt eller illegalt. Hanteringen och förvaringen av sprängmedel och krut var tämligen provisoriska under många år, kanske i stallet eller tillsammans med mediciner i ett köksskåp. Mer eller mindre hemmagjorda sprängmedel fanns sedan ett par sekler tillbaka. Effekten av dessa var dock inte så effektiv.

I muren mot landsvägen fanns den först primitiva krutkällaren markerad med inrutning.

Alfred Nobel fick patent 1864 på både krut och nitroglycerin som senare blev bland annat dynamit. Före detta patent fanns sprängmedel som var mycket explosivt men allmänheten hade inte stor respekt för detta farliga material. Det kunde hanteras och förvaras utan tanke på säkerhet. Den allra första kända så kallade krutkällaren i Vittsjö fanns ovan jord, uppmurad av sten med ett jordlager ovanpå. Där förvarades sprängämnen bakom en låst plåtklädd trädörr. Denna krutkällare fanns mellan nuvarande Hemgården och väg 117, något norrut från Hemgården räknat.

HÅRSJÖ. Den gamla tidens troligen sista tjärbränning skedde i Hårsjö 1918. Då var det Henning och Herman Andersson, far och son som utförde detta arbete. I modernare tid har sådan förädling skett i Kraxeboda. Både Henning och Herman var naturmänniskor som tog tillvara det som naturen bjöd på. Båda två framställde naturläkemedel som kunde vara bra både för det ena och det andra.Fadern Henning hade deltagit i framställning av trätjära vid flera tillfällen och hans kunskaper kom till användning när han och 17-årige sonen Herman anlade en ny tjärbränna vid lantbruket i Hårsjö (på väg mot Månsatorp). Förberedelserna var många och långa. På platsen för tjärbrännan hade det inte funnits sådan verksamhet tidigare varför ny tjärdal måste anläggas. En sluttande grusbacke befanns vara lämplig för den nya verksamheten. Tjärdalen grävdes ut och för att ingen tjära skulle läcka ut i gruset cementerades hela dalen.

VITTSJÖ. Se framåt och tänk på sommarens soliga dagar då solstrålarna glittrar i vattnet. Så skulle det tänkas med bilden som perspektiv.

Bilden kan vara exponerad kanske på 1920-talet där flera båtar med roddare och passagerare förlustar sig i de lugna vattnen intill Gustav Adolfsbron. Tänkbart är att Lilli Zickerman finns i båten i mitten. Kvinnorna har sin traditionella huvudbeklädnad liksom de tre manfolken som är högtidsklädda åtminstone från topp! Som sagt: tänk framåt!

VITTSJÖ. Fortsättning på aktuella händelser i Vittsjö. Aktuella tiden är april- juni 1915.
Den 3 april öppnade Hilma Tufesson konditori och kafé i Anders Nilssons hus.
Beställning togs även emot på tårtor och födelsedagskransar.
Betty Ottosson annonserade om 1:sta klass damskrädderi samt allehanda tyger. Kommunalnämnden ville köpa 35 famnar (132m3) ved till försörjningshemmet i Kristenstorp. Träslaget skulle vara bok- eller björkved.
Äggföreningen hade sammanträde hos föreståndarinnan. Föreningens samtliga insamlade ägg såldes till Stockholm. Då kostade ett tjog ägg 1:40.
Pastor August Nilsson annonserade att sex veckors konfirmandundervisningen började den 25 juni.
Mätnings- och vägningsredskap skulle kontrolleras under två dagar.
Utförselförbud av klövbärande djur fortsatte att gälla bland annat från Vittsjö socken på grund av mul- och klövsjukan.

VITTSJÖ. Strax före midnatt den 15 januari 1915 kom strömmen till Vittsjö för 100 år sedan och de tämligen ljussvaga allra första glödlamporna började lysa ett par timmar över huvudgatan.

Sedan dess har utvecklingen kanske gått fortare än beräknat. I dag är alla helt beroende av den ström som kommer till våra bostäder. Vid strömlöshet några sekunder slås många apparater ut. Vid längre avbrott slås hela områden ut och ingen modern utrustning fungerar.

Det är inte mer än 100 år sedan fotogenlampor, talgljus och kådstickor eller stickebloss samt skenet från den öppna spisen bidrog att skingra mörkret i de ofta primitiva bostäderna. För att göra upp eld var det en lättnad då de första tändstickorna kom ut i var mans hand. Men de första tändstickorna med fosfor, omkring 1830 var tämligen brandfarliga så de kunde tändas mot vilken skrovlig yta som helst.

VITTSJÖ. Mejeriet var ett gängse begrepp under många år. Dit kom boende i samhället för att inhandla en eller några liter mjölk eller också för att köpa någon deciliter grädde till eftermiddagskaffe. Men det var många moment före mjölkens och gräddens försäljning. År 1905 startade gräddmejeri för att bli mjölkmejeri 1932. Verksamheten vid Vittsjö mejeri upphörde 1963 sedan tankbilar hade övertagit transporterna och många småleverantörer av mjölk blev utan hämtning.

Mejeriet i Vittsjö före rivningen 1990.

Under ett par år före 1905 pågick diskussionerna om anläggande av ett gräddmejeri i Vittsjö. År 1905 var förberedelserna komna så långt att många lantbrukare hade antecknat sig för leverans av grädde till det planerade mejeriet. I början av året hade 200 kor antecknats för leverans av grädde som senare skulle förädlas till smör.

VITTSJÖ. För 100 år sedan kan det kanske vara aktuellt att förmedla vissa händelser det första kvartalet:
Vid årets början fanns det 2 209 personer boende i församlingen, en ökning med tre under förra året.

På den tiden fanns legala uppgifter klara redan Nyårsafton. I år kommer uppgifterna först i mars månad!

Kommunalstämma hölls den 17 januari efter gudstjänstens slut. Då skulle beslut göras bland annat om inköp av brödsäd. Beslutet blev att inköpa två vagnslaster av varan.
Elektriska strömmen kom till samhället i mitten av januari. I samband med denna händelse passade Vittsjö elektricitetsverk att försälja häng- och bordslampor för fotogen. Tre månaders betalningsanstånd medgavs.

 

VITTSJÖ. Dolda och gömda skatter var under många år ett livligt ämne att diskutera. Tro och vidskepelser var säkert upphov till många sägner även i vår trakt. En person som var flitig nedtecknare av dessa sägner var Hans Flyborg. Han bosatte sig i Vittsjö under slutet av 1920- talet och var medarbetare i Norra Skåne under signatur ”Balder”.
En av hans uppteckningar som han skrev om i slutet av 1930-talet var om en skatt i Gundrastorp som skulle upptäckts för drygt 200 år sedan: Vid schaktingsarbete i en grusbacke hittades en kopparkittel fylld med silvermynt. Markägaren blev efter detta ansedd som en ”mäkta rik man”.
Ryktet spred sig, och i samma by berättades att en annan skatt var nergrävd på en annan plats. Efter energiskt arbete kom skattsökarna ner ganska djupt då plötsligt en mängd ormar uppenbarade sig i det grävda hålet. Skattsökarna lämnade med all hast sitt grävande sedan de erinrat sig hiskeliga historier som drabbat andra skattletare. På flera platser i socknen har skattsökare drabbats av både ormar och frustande drakar.

VITTSJÖ. På ”den gamla goda tiden”, om den nu var så god för många är tveksamt? Då kom en och annan vandringsman, eller det då dagliga uttrycket luffare som drog från by till by, från gård till gård för att tigga till sig någon för livets uppehälle. Den tiden är förliden fast det har funnits en person som kallades luffare men det var många år sedan han ”gick på luffen”.

Det fanns Goda-godick samt flera anda som var kända i bygden. Den siste bekante luffaren var Faber Andersson. Se artikel denna sida 2014-09-25.
En så kallad vandringsman var tämligen okänd, Nils Bergstrand som hade sina strövtåg bland annat i Vittsjö. Inför sin 50 årsdag skrev han en dikt om sin levnad där han erkände att han fått ”viss hjälp” med ordvalet av en diktskrivare i trakten! Kanske finns det någon läsare som känner till mer om denne vandringsman. Hör av dig i så fall. Tack.

VITTSJÖ. Är ”lyckade” självmordsförsök de som fullbordas eller de som hinner avstyras?

I Sverige blev - i juridisk mening - självmord lagligt 1864.

Men ända fram till 1908 hade kyrkan lagstadgad befogenhet att straffa självmördare genom att begrava dem i stillhet. Därefter blev det tillåtet att ge människor som dött för egen hand en "hederlig begravning". Nuförtiden kan man ibland läsa om begravningar som sker "i stillhet", d.v.s. i kretsen av de närmast anhöriga. För inte så länge sedan var en begravning ”i stillhet” ett straff, som drabbade avrättade brottslingar och självmördare.

Några veckor före jul 1876 hade två olika personer i Vittsjö – oberoende av varandra – drabbats av sådant svårmod att de inte fann någon annan utväg än att försöka ”avhända sig livet”. En av dem kunde man rädda åter till livet, men den andre var räddningslöst förlorad. Det förstnämnda försöket ”misslyckades” och det andra ”lyckades”. Men ytterligare ett självmordsförsök - utfört i Vittsjö 15 år senare - lyckades, vilket alltså innebär att det fullbordades. Detta självmord drabbade en ung man och var orsakat av en förlust av pengar på kortspel. Detta tragiska självmord inträffade i augusti 1891.

VITTSJÖ. I tidningarna har man på senare tid under rubriken ”Hembränningen på utdöende” kunnat läsa att den olagliga tillverkningen av sprit runt om i vårt land stadigt minskar. Denna dryck, som i folkmun kan smaka lite finkel och likaledes i folkmun kallas för skogsstjärnan, blir nuförtiden allt ovanligare. Annat var det förr! Även bland det annars så hederliga och gudfruktiga folket Vittsjö socken förekom den sortens tillverkning.

I tidningen Folkets Röst den 3 mars 1860, för snart 155 år sedan, rapporterades den obehagliga nyheten att det minsann pågick lönntillverkning av starka drycker på fyra ställen i Vittsjö socken. I byn Hästhult var man allra värst, ty där hittade länsmannen tre apparater som tillhörde lika många torpare. Men den nitiske Wannholm hade även hos en bonde Boalt lyckats beslagta en bännvinsanläggning. (Tidningen Folkets Röst som utgavs åren 1849-1861, var en för sin tid ett tämligen kontroversiellt blad som gärna avslöjade diverse skandaler. En tidning som utnyttjade s.k. ”Whistleblower” långt innan begreppet var påhittat.)

VITTSJÖ. I början av mars 1933 hade Simrishamnsbygdens på den tiden mest läste krönikör - och uppfinnare av namnet ”Österlen” - ordinerats Vittsjöluft för att återhämta sig från en nyss genomliden lungkatarr.
Den legendariske Österlenfödde redaktören John Osterman utgav sedan 1895 tredagarstidningen Cimbrishamnsbladet där han under rubriken ”Händelser och funderingar” signerade ”Jam” kåserade om stort som smått. Den 31 december 1934 skrev han: Tack och farväl. Då jag idag definitivt lämnar Cimbrishamnsbladet, som jag i 40 år utgivit och redigerat, vill jag bringa hela denna orts befolkning ett ödmjukt tack...

Namnet Österlen som beteckning för sydöstra Skåne lanserades gemensamt av John Osterman och författaren Theodor Tufvesson, efter att de fått i uppdrag att utarbeta en turistbroschyr över bygden.

John Oskar Osterman Lilli Zickerman

Osterman inleder sin berättelse om mötet med den av honom mycket beundrade textilforskaren med att klaga på vädret: Tröstlöst regnande – skogsbygdsklimat i Vittsjö. Men kåseriets fortsättning går i betydligt ljusare färger. Han skriver: Naturligtvis sökte jag upp fröken Lilly Zickerman, som slagit upp sina bopålar på en bok- och ekklädd höjd vid Vittsjöns idylliska stränder.

VITTSJÖ. Konstvävare Agnes Brodd i Vittsjö är starkt förknippad med både Zickerman och Måås- Fjetterström. Agnes Brodd var gift och antog då namnet Brodd Molander men sina konstnärliga verk signerades med flicknamnet. Agnes Brodd var född på Bornholm1896 och avled i Vittsjö 1978.

Konstvävare Agnes Brodd vid sin vävstol 1976, två år före sin bortgång

Agnes Brodd hade väv i sina gener då både hennes mor och mormor var skickliga vävare. Hennes moder Sofia var så yrkesskicklig att hon behärskade spinna på dubbelrock samtidigt. Denna spinnrock finns bevarad samt avbildad på fondmålningen i församlingshemmet. Agnes Brodd vävbana började med att väva lakan samt kostymtyger men övergick snart till det mer konstnärliga.

VITTSJÖ. När jag flyttade till Vittsjö 1980 så visade en kollega mig runt i samhället och berättade det mesta om de som bodde och verkade här. Som alltid när man kommer till ett nytt ställe kommer den information man blir konfronterad med inte så väl lagrad inombords att man i slutet på dagen kan gå in på hårddisken i huvudet och plocka fram detaljerna som kommit en till del under dagen. Och skall man vara riktigt ärlig så hänger man i luften månadsvis med de fragment man kommer ihåg och vad gäller mig så var jag inget undantag i denna fråga. Nytt jobb, nya kollegor, ny bostad, arbetsuppgifter som var helt nya för en upplänning, och inte minst att begripa den dialekt som var allenarådande på platsen.

Att förstå två personer från Verumstrakten var ungefär lika lätt som att lära en oxe läsa bibel, mycket mindre försöka delta i samtalet och skjuta in några intelligenta frågor och som i de flesta fall föll handlöst ut i periferin på grund av min ”gnällbältessvenska”.

Varför nu denna långa utredning om min första tid i Vittsjö.

Jo, det kommer jag till nu, jag har alltid varit konstintresserad och när min kollega körde förbi Gåsadammen under guidningen i samhället, så sade han att det fanns två olika slags gäss där, ett par döda i form av ett konstverk, och ett antal andra levande som var så tjocka att de knappt kunde gå för allt gammalt bröd som Vittsjö borna matade dem med.

VITTSJÖ. Vid årets början 1984 var befolkningens antal 2 807 personer, en minskning med en sedan året innan.

  • I mitten av första månaden var det stort snöfall med blötsnö och många blev av med elektricitet då träd lade sig över ledningarna.
  • Tredje Kiempeloppet stakades fram i ringa snötillgång. Magnus Johansson segrade i sin klass bland yngre deltagare. 350 deltagare åkte vardera 37 kilometer från Emmaljunga via Hästhult och till Vittsjö.
  • Tre ”unglottor” från Emmaljunga deltog i första hjälpen kurs i Brandsberga. Nya gruppen i Emmaljunga blev ”Smulorna”.
  • Anders Svensson blev bäste ”Hästhultare ” i årets Vasalopp.

VITTSJÖ. Försköningsfonen i Vittsjö bildades 1945 men långt tidigare fanns det en förening som jobbade med att försköna samhället så långt resurserna räckte. Egentligen var det Elektricitetsverket som såg till att utsmycka och försköna samhället. Verket bildades 1914 och 1915 kom elektriskt ljus med gatubelysning till samhället.

Severin Svenssons allé i dag.

Redan 1934-35 bildades en försköningsförening i Vittsjö och deras första uppgift blev att sanera och försköna bangården. Detta område hade under många år varit upplagsplats för leverans av förädlat virke och var i stort behov av uppsnyggning. Gatan genom tätorten hade genomgått en kraftig förändring. Den största förändringen består än i dag fast med en viss föryngring.

HULTATORP. Bland hundraåringarnas skara kan också räknas in Hultatorp syförening som har sin hundrade syföreningsauktion den 7 november 2014. Den allra första försäljningen hölls den 6 mars 1915 och nästa auktion hölls den 28 december 1915. Med ett undantag hölls sedan syföreningens auktion varje år. Det blir därför den 100:e försäljningen, som blir i år den 7 november.
Tyvärr finns ingen dokumentation från tiden då Hultatorp syförening bildades men en annons i ortstidningen meddelar att syföreningen har auktion den 6 mars år 1915 där diverse varor försåldes.

Årets andra auktion hölls den 28 december. Vid båda auktionerna var det Jacob Lindhé som var auktionsropare. Jacob Lindhé var broder till Botilda Jönsson, Mörkhult som sannolikt var en av initiativtagarna till syföreningens bildande. Någon tillgänglig uppgift angående försäljningssummor finns inte men det var nog inte många kronor som kom in till missionsändamål med tanke på dåtidens penningvärde.

VITTSJÖ. Redan 1935 bildades en Turistförening i Vittsjö. Dess förste ordförande var kapten Ekenstéen och baningenjör C Olin blev vice. I denna första styrelse ingick även postmästare S. Hallenborg, handlande Gustaf Andersson, Sjunne Svensson, stationsskr. G. Axelsson, dir. Åléhn, fru Signe Persson, fröken E. Öberg och fröken Elsa Waldau. Efter hand minskade verksamheten.

Promenadkarta för turister utgiven 1948.

Turistföreningen tog ny fart 1957 med Artur Trobeck som ordförande med ett AU som bestod av Fritz Björklund och John Åke Nilsson. Styrelsen bestod av ytterligare sex ledamöter. Under några års tid kompletterades namnet med turisttrafikföreningen men återgick sedan till turistföreningen.

VITTSJÖ. Vittsjö församling är synnerligen rikt begåvad på fonder och testamente av olika slag. Någon jämförelse har inte skett beträffande andra församlingars fonder men oavsett detta förhållande blir det en redogörelse från de fonder som finns eller har funnits i församlingen. Det kan finnas fler fonder än de nedan uppgivna och meddela i så fall vad som saknas till vittsjobjarnum.nu. Några fonder och testamente har förbrukats eller utgått.

STEPHENS FOND
Kanske en av de äldre fonderna i Vittsjö kan vara Stephens fond som bildades 1924, ”Theodor Stephens fond”. Donatorn var född i Vittsjö och flyttade i unga år till England.

Donatorn Theodor Stephens.

Med sina kunskaper avancerade han och blev Brittisk konsul i Kina. Han avled 1923 och en del av hans stora förmögenhet testamenterades till duktiga elever i församlingen. Årligen har premier delats ut till sju elever i Vittsjö skolor. Permutation är genomförd. (Liknande fond finns i Verum församling)

EMMALJUNGA. Öster om Kraxasjön ligger en liten ort som heter Emmaljunga, inte att förväxla med Emmaboda som ligger i Småland. Det vet nog de flesta, men att Kraxasjön har haft lite av en riksangelägenhet innan 26 februari 1658, vet kanske bara ett fåtal. Då slöts nämligen freden i Roskilde mellan Danmark och Sverige och den dåvarande tullstationen på Tullön i Kraxasjön upphörde.

Med lite uppmärksamhet och fantasi kan man ana var den låg på ön.

Emmaljunga behöver man ingen fantasi för att upptäcka, fast storhetstiderna har växlat. Orten har en lång och ärorik historia så när tre generationer Håkansson, alla riksdagsmän under 1809-1925, gjorde Emmaljunga känt var detta bara en del av ortens historia.

 

För tio år sedan var det grannens femåriga grabb som frågade min fru:
Ä Ebbe din pappa?
Nej svarade min fru. Min pappa är död men hade han levat hade han varit 100 år.
Synn te daj, sa grabben.
Någon tid senare kom jag cyklande då grabben ropade till mig att ta hans boll som farit över staketet.
Ja visst svarade jag, stannade samt sa: Tänk på att jag är en gammal man!
Hur gammal ä du frågade grabben.
Ja ä 70 år svarade jag.
Hur långt ä dä till hundra frågade grabben?
Det är 30 år svarade jag.
Efter kort stund svarade grabben. Hundra år, då ä du dö!
Jag betvivlade detta och trodde nog jag skulle bli ett hundra år vilket grabben tvivlande på.
Efter en stund eftertanke sa grabben: Dä ä synn då grannarna dör!
Jag höll med honom.
Efter några sekunders tänkande svarade grabben: Men det gör inget för vi har nya unga grannar där borta!

Hårsjö med omnejd. Förr i tiden var det ofta dagligt inslag av så kallade luffare eller vandringsmän på vägarna runt om i landet. I trakten kring Vittsjö var det flera till namnet kända luffare som vandrade omkring för att få en bit mat eller en kopp kaffe. Sen vandrade de vidare till nästa matställe. Faber Andersson var inte en vanlig luffare utan gjorde rätt för sig.

Den snälle luffaren, vandringsmannen Faber Andersson hade även god hand med hundar som bilden visar.

Faber Andersson var född 1896 i Mjöhult vid Kullahalvön och ganska tidigt började han arbete i kolgruvor fram till 1930- talet. Arbetet under jord var inte vad Faber längtade efter. Han önskade sig mer friluftsliv och tog anställning som lantarbetare några år. Även lantbruk fann Faber vara inrutat och instängt fast han vistades i friska luften.

VITTSJÖ 1904- Det var eld och rök på mossen vid Emmaljunga i juli månad 1904. En äldre person upptäckte branden men larmade inte. Först vid 8- tiden började släckningen. Totalt eldhärjades 30 tunnland mossmark.

·Diskussionen om en järnväg mellan Perstorp och Vittsjö fortsatte, denna gång i Perstorp.
- I ”Hvar 8:e dag” fanns fyra bilder från Emmaljunga torfskola. Bilderna var förmedlade av fotograf Palmér, Vittsjö.

Tåget anänder Emmaljunga station

- En kvinna omkom vid en häftig brand i Frösboholma.
- Två man att skära hackelse är en för mycket. En av de två blev svårt sargade på fingrarna som syddes ihop på sjukhuset. Troligen kom bitarna att växa samman, antogs det.

 

VITTSJÖ. Centraliseringarna slog hårt mot landsbygden. Så även i den självständiga kulturorten Vittsjö.

Redan 1952 började sammanslagningarna då Vittsjö, Verum och Visseltofta blev en storkommun. Denna moderna fluga höll i sig och 1974 upphörde Vittsjö kommun att existera.

Nu blev det Hässleholm kommun. Vittsjö och andra kranskommuner blev mer eller mindre satta på undantag.

 

LANDSFISKALEN. Redan år 1929 pläderade landsfiskal Sigfrid Fluur för införande av högertrafik i Sverige. Yttrandet fälldes då Fluur skulle yttra sig över förslag till ny motortrafikförordning.
Bland annat föreslog han att typbesiktning av automobiler skulle kunna utföras av lokal polismyndighet. Dessutom skulle körkort kunna erhållas utan prov inför besiktningsman. Landsfiskalen anförde att den som övningskört i maximalt 30 timmar under bästa förutsättningen kan få körkort genom besiktningsman med maximalt 30 minuters förhör och körning. Detta var ofullständigt utan i bättre fall kunde polismyndigheten utfärda körkort genom kännedom av aspirantens duglighet.

 

VITTSJÖ. Ett antal socknar fick år 1859 ett frågeformulär med fjorton frågor att besvara. Även styrande i Vittsjö fick detta formulär från ”1859 års järnvägskommitté”. Avsikten med frågorna var den framtida planeringen av Södra Stambanan.

Vittsjö socken låg risigt till för att komma i åtanke med Stambanan. Efter genomgång av formuläret konstaterade kommittén att socknen inte producerade tillräckligt med spannmål utan behövde köpa in. Hästar behövde även köpas in medan det fanns tillräckligt med boskapskreatur.

VITTSJÖ. Tidigare har jag skrivit om Svaluko AB resp, Stål & Aluminiumdörrar AB och som avslutning kommer här ”hågkomstberättelsen” om Vifa AB.

Den 12 april 1973 sålde vi, jag själv Jan Mattsson, Kurt Karlsson och Sune Nilsson Stål & Aluminiumdörrar AB till Herbert Juhrich som döpte om företaget till Vifa AB.

När vi sålde ingick en överenskommelse att vi tre skulle arbeta kvar med samma befattningar vi haft tidigare. Kontorssidan utökades då med Herbert själv samt dottern Eva och även den produktiva delen ökades med ett par man. Verkstadsytan byggdes efter ett tag till med ett ”skepp”.

Efter ytterligare ett tag köpte företaget/Herbert, Malte Nilsson f.d. bilverkstadsfastighet utmed väg 117, som vi efter en del renoveringar, bl.a fylldes smörjgroparna igen, flyttade in i.

I studiesyfte och jag tror året var 1975 åkte vi, Herbert, Kurt, Sune och jag i Herberts Mercedes ner till en mässa i Hannover.
I syfte att få fram billigare aluminiumprofiler i Norge, ritade jag/vi upp ett eget helaluminiumsystem som dock så vitt jag kommer ihåg inte kom till produktion.

Tyvärr gick Vifa AB i konkurs den 17 maj 1976.

- Vid 1904 års ingång var befolkningsantalet 2 171 personer, fördelade på 1 067 män och 1 104 qvinnor. En ökning med 25 personer sedan förra årsskiftet.
- Bortåt 200 personer kom till en nykterhetsfest i skolan. Festen avslutades efter sex timmar.

Järnvägsgatan i Vittsjö (Jernvägsgatan)

- Vid en fastighetsauktion i Frösboholma utbjöds ett hemman till salu. Arealen omfattade 261 tunnland och var lämplig för odling eller torvindustri.
- Nykterhetslogen Gustav Adolfs räddning firade sin 17 årsdag med nykterhetsföredrag.

VITTSJÖ. Egon Nilsson vid Hässleholmsvägen är kanske inte så välbekant men däremot är det nog betydligt fler som vet vem ”Egon mitt i byn” var. Egon var född 1921 i Hagsjö, Bjärnum  och avled 2011, ett par månader innan han skulle fyllt 90 år. Egon var inte de stora ordens man men det var forskningens, dokumenterarens och skrivarens man.
Egon var född i Hagsjö och var skogsägare i Stockhult, Hinneryd under många år. Ganska tidigt köpte han en villa vid Hässleholmsvägen där han var bosatt tillsammans med sin fader Arvid som uppnådde 96 års ålder.
Egon började tidigt intressera sig för hembygden och naturligtvis var det första Bjärnum med omnejd. Efter hand ökade intresset även för Vittsjö och Hinneryd.

VITTSJÖ. Som jag tidigare skrivit i min berättelse om min Svaluko-tid, så lades detta företag ner den 15/10-1967 och då startade jag tillsammans med Kurt Karlsson och Sune Nilsson företaget Stål & Aluminium-dörrar AB. Vi fortsatte med samma tillverkning som Svaluko hade haft och vi hade detta företag från den 16/10 – 1967 till den 12/4 – 1973 då vi sålde företaget till Herbert Juhrich, vilket blir en tredje berättelse i denna ”triangel-historia”.
Vi övertog också några arbetsobjekt som Svaluko av olika anledningar inte kunde fullfölja vilket då även medförde att vi bl.a fick tillgång till verktyg hos Sapa i Vetlanda för framtagning av aluminiumprofiler. Vi köpte även över det mesta vi behövde av maskiner och verktyg.

VITTSJÖ. Gunhild Sehlin var lärare i Hultatorp skola 1938- 1954 och senare i Vittsjö till 1966. Hon var också biståndsarbetare i Amman samt författare bland annat till Snapphaneborgen och Marias lilla åsna. Totalt skrev hon minst 14 böcker och några av dem är översatta till 25 olika språk. Vid en församlingsafton 1988 i Hultatorp berättade hon om några av sina många minnen från Hultatorp.
Gunhild Sehlin berättade om hennes första dag i skolan i Hultatorp då hon hissade flaggan vid höstterminens början. Då kom en förälder fram och frågade försynt: Är det den nya lärarinnan eller en av flickorna i äldre klassen?

 

BOALT. Byn Boalt i västra delen av Vittsjö församling hade en hel liten industriby och därtill hade gårdarna i byn tillgång till elektriskt ljus redan år 1919.

Industrin fanns intill Värsjöån där fallhöjden i ån utnyttjades. Tillgången på vatten vid fallen var kanske inte den allra bästa men hålldammen var nästan en kilometer lång och där kunde vattnet lagras. Problemet var att isbildning kunde under vintern ske vid fallen.


Jacob Lindhé som startade elverk i Boalt 1919.


På aktuella platsen har det tidigare funnits verksamhet då rester av kvarnanläggning finns kvar. Under början av 1900- talet fanns det i dammarna betydande odling av gös och karp som drevs av ”Skånska karp- och gösodlings Aktiebolag”.

VITTSJÖ. Den 23/9 – 1963 började jag på Svaluko, Industrigatan 2 i Vittsjö, ett företag som ägdes av Kull & Hallberg, Halmstad.

Kontorspersonalen vid AB SVALUKO. Vittsjö julen 1966. Stående från vänster Egon Persson, Kurt Haraldsson, Lars Melin, Jan Mattson, Göte Pettersson, Stig Söderblom, Harr Elg VD, Tommy Mattson, Roland Sjöbeck, Jan Malmberg, Ingvar Nilsson. Sittande May Ohlsson och Ingrid Gustavsson.

Svaluko tillverkade dörr och fönster-partier med en stomme av hopsvetsade fyrkantrör mestadels 40 x 40mm och 60 x 40mm, som sedan ”kläddes” med profiler av aluminium, koppar, mässing eller rostfritt.

VITTSJÖ, BJÄRNUM. I dag finns det väl knappast någon form av Soldatinstruktion till de få värnpliktiga som tjänstgör. Många äldre minns nog förhatliga SOLDI, en omfattande skrift.


Under åren 1885- 1890 fanns Soldatinstruktion på tryckt duk i storlek 60 x 60 centimeter i en serie om sju instruktioner inom skilda ämnen.

VITTSJÖ. Vittsjö biograf var en lång grå byggnad som låg i norr/söder-riktning strax söder om Vittsjö Hotell & Gästgivargård och ca 20-25 meter in från väg 117.

I maskinrummet på andra våningen mot hotellet till, skötte ”Kalle sme” Karl Johnsson filmprojektorn å det bästa. Någon gång hände det att han som vi sa ”glömde kolen”, så att vi fick hojta för att få bilden tillbaka. Vi såg också ofta Kalle komma från/till stationen ledande sin cykel och hållande den stora filmrullelådan på pakethållaren.

BOKHOLMEN. Amos Celin Nilsson var född på Bokholmen, beläget mellan Brönjet och Hästhult i västra delen av Vittsjö församling. Nuvarande ägare till Bokholmen är Tomas Marke. Den sist boende på Bokholmen var Amos syster Ida Nilsson (1879- 1956). Amos var medlem i Bjärnums & Wittsjöortens föreläsningsförening. Medlemskortet återges undertecknat av Per Axel Persson (Värpatorparen Norra Skåne) och Atto Peto, Bjärnum.

HÅRSJÖ . Allan Johansson, Allan i Hårsjö var inte enbart en skicklig bilmekaniker. Han hade även konstnärliga anlag och främst målade han ståtliga älgtjurar i naturen. Han var också en skicklig tecknare som på kort stund kunde skissa fram det ena och andra.

  • En yngling drunknade i Vittsjön då han efter arbetets slut skulle ta sig ett svalkande bad. Han kom ut på för djupt vatten och lyckades inte ta sig i land.

VITTSJÖ. Sockenstämma hölls i Vittsjö år 1817 med anledning av Kungl.Maj:ts kungörelsen angående ”nödvändigheten av inskränkning uti införsel och förbrukning av utländska yppighetsvaror”.
Beslut fattades att alla skulle avstå från allt nyttjande av utländska varor och endast utnyttja det som är av inhemsk tillverkning. De persedlar som genast kommer att avläggas är sidenband, såväl lösa som på kläderna sydda, jämte guld- och silverspetsar. Likaså skulle bårder, spetsar samt kaffe avskaffas vid samkväm.
Risken fanns att äganderätten skulle allt för mycket våldföras som kunde medföra verkligt lidande om allt på en gång skulle avläggas, lämnades tillstånd att utslitna nedan nämnda varor skulle få användas: sidentyg, kläder av utländskt kläde, silkesnäsdukar, schalar av bomull, nättelduk med mera! Dessa varor skulle stämplas med sockensigillet. Den som undanröjde någon sak beslutades att saken skulle anses förverkad.

VITTSJÖ. På den så kallade Handlarevången i Hårsjö, vägen mot Månsatorp bodde tre syskon, Oskar, Lilly och Emma. De tre syskonen levde ett stillsamt liv med grannar som närmaste umgängeskrets.

Syskonen Oskar Persson och Emma Persson framför deras fädernehem som i dag är tämligen oförändrat till utseendet.

Oskar Persson var född 1880 och avled 1956, nära 77 år gammal. Han och syskonen övertog föräldrarnas gård i Hårsjö 1912 som var arrendegård under Björnstorp Svenstorp fideikommiss.

VITTSJÖ. Det är inte känt att det före år 1900 funnits någon i Vittsjö församling som uppnått 100 år eller däröver.

Den förste församlingsbon som blev mer än 100 år var Ola Persson Kämpe som avled 1903. Den som uppnått högst ålder var Jenny Persson, 106 år och 258 dagar. Hon avled 2013, följd av Olga Pålsson som blev 106 år och tre dagar gammal. Hon avled 1997. Hittills har 22 församlingsbor blivit över 100 år.

Församlingens förste 100 åring var Ola Persson Kämpe


Vittsjö blev känt i hela landet för något år sedan då både lokal- och rikspress ägnade spaltmetrar åt att berätta om de många hundraåringarna i Vittsjö. Snart började andra orter att göra anspråk på ”första platsen” i åldersligan. Anledningen till att det fanns så många hundraåringar i just Vittsjö var att bygden låg inom den så kallade blå zonen där det fanns och har funnits många personer som uppnått 100 års levnad eller mer. Faktum är att Vittsjö i varje fall ligger i topp med 22 personer som uppnått 100 år eller mer sedan 1900-talets början.

VITTSJÖ. Det är mer än 50 år sedan ”Nordiska Kompaniet” i Vittsjö föll för grävskopornas attack. I dag finns kv Linden på samma plats och inflyttningen där började 1964. Fastigheten utmed väg 117 innehåller flera bostäder och i gatuplanet finns bland annat Handelsbanken. Fastigheten gränsar i söder till Marknadsplatsen och i norr till Strandgatan.

”Nordiska Kompaniet” i sin glans dagar.

Nordiska Kompaniet uppfördes av byggmästare Janne Eneroth år 1913 och han var också ägare fram till 1926 då Axel Olsson köpte ”Nordiska Kompaniet”. Oskar Lindkvist var ägare under åren 1952 till 1962.

Här kommer ytterligare lokal historia hämtat från Ebbe Perssons arkiv. (red anm)

  • Vittsjö skytteförening fick förra året 17 nya medlemmar och det avlossades 9 338 skott vid tävlingar.
  • Då kostade rökt ål 1:75 per kilo och torsk kostade 60 öre per kilo.
  • Många vackra byggnadstomter var till salu genom August Nilsson i Emmaljunga.
  • Vittsjö äggförening hade årsmöte i folkskolan.
  • En 17- 18 års flicka erhöll plats hus Signe Lindéns bageri.
  • En ordentlig och pålitlig jungfru samt en barnkär 14- 16 års flicka fick plats hos fru Hilma Zaunders.
  • Nötkreatur tas emot för gräsbete hos Gottfrid Persson i Wejshult.
  • Kvinnligt handelsbiträde i åldern 17- 18 år erhöll plats hos Anton Perssons diversehandel.
  • Trobecks pensionat annonserade efter en diskerska och hushållselever.
  • Efter stortorgdagen sändes en vagnslast nötkreatur till sju orter i Skåne.
  • Kontraktsprosten P J Ch Vollin avled.

 

VITTSJÖ. Vittsjö Runt är inte det samma som Vittsjön Runt! Vittsjö Runt startade sannolikt år 1944 och pågick ett antal år framåt. Vittsjön Runt startade 1975 och pågår ännu varje år.

En ”utslagen” löpare vilar ut efter loppet 2013.

Vittsjö Runt var förlagt inom samhället som inte var så omfattande 1944. År 1947 skedde starten klockan 18 vid Gustav Adolfsbron och loppets längd var 3 500 meter på samhällets gator. Fem lag ställde upp med vardera fem löpare. Det var lag från Farstorp, Emmaljunga, T 4 Hässleholm och två lag från Vittsjö. Första sträckan var på 800 meter och tredje sträckan var på 400 meter och femte sträckan var på 1 200 meter.

VITTSJÖ. Orosmomenten började lägra sig kring skolan i Hultatorp 1949. Det hade då sipprat ut att skolstyrelsen hade planer på att lägga ner undervisningen vid detta ”läroverk”. Då började Snapphaneblodet komma i svallning i denna västra del av socknen.

Så här såg det ut i Hultatorp skolas glansdagar med många elever.

Det fanns då rykten att skolelever i Snärshult skulle utbytas mot elever i Hultatorp och elever i Hårsjö skola skulle utbytas mot elever i Hultatorp med hjälp av skolskjuts! En del av detta utbyte skedde något år senare.

Än en gång har vi möjlighet att publicera lokal historia ur Ebbe Perssons arkiv, red anm.

  • Den 1 januari 1914 var befolkningens antal 2 203 personer.
  • Åhléns & Holms biografföreställning samlade full lokal.
  • Logen Frihet i Emmaljunga hade agitationsfest.
  • Det började ljusna för elektriciteten i Vittsjö.

Den gamla småskolan som nu är museum.

  • Upprop efter upprop följde angående det stora Bondetåget.
  • En snäll och hygglig jungfru fick plats hos Betty Ottosson.
  • En Vittsjöbo sände en gammal och grönmålad revolver till Sven Hedin.

STENÅKERN. Svedjebruk började nog i Sverige redan på 1600-talet där bönderna högg eller brände ner skogen. Askan från svedjan var med dåtidens mått mätt ganska näringsrik och den första skörden på svedjan var oftast råg. Efter ett par års tid var näringen förbrukad på det området och det blev tid för ny svedja.

En intresserad kvinnlig bekant studerar Sture Larssons ansträngning att veva upp stenen med ”jättens” hjälp. Bakom stativet syns en häst som kanske tänkte: Tack att jag kom undan arbete?
Efter hand ställde bönderna större krav på odlingsmark. Stora och mindre stenar var ett hinder för rationell odling. Det blev efter dåtidens mått tämligen rationellt att använda hävstånd för att lyfta upp stenarna. Stenen skulle grävas fram för att ge utrymme för en eller ett par hävstänger. När stenen väl kommit upp efter flera timmars arbete skulle den lastas på ett stenas för transport till kanske kommande stengärde.